Je m'appelle Agneta
Bok av Emma Hamberg
Je m'appelle Agneta är en fantastiskt rolig, sorglig och rebellisk feelgoodroman om att ta kontrollen över sitt liv och våga vara den man är. Den är sprängfylld med värme, känslor och dråpliga dialoger. Kulturkrockarna och känslan av att hitta hem är underbart skildrade och romankaraktärerna så kärleksfullt tecknade i all sin mänsklighet att man inte kan annat än älska dem. ... en höjdare i sin genre. Helhetsbetyg: 5. Bibliotekstjänst
Alla människor kan tydligen delas in i färggrupper efter personlighetstyp numera. Min färggrupp är genomskinlig.
Agneta är fyrtionio år och har bleknat in i tapeten. De utflugna barnen hör bara av sig när de vill att hon ska swisha pengar, och arbetskamraterna har absolut noll intresse för vad Agneta gör, tycker eller vill.
Hennes man Magnus, fågelskådare och frisksportare, anser att din kropp är ditt tempel och att templet inte ska besudlas med till exempel rödvin eller aprikosmarmelad. Nej, granatäppelkärnor och quinoa är det som gäller. Lyckligtvis finns ett utrymme bakom frysen i källaren där Agneta kan ha sin marmelad. Att ligga i sängen, dricka vin i smyg och se på tv-serier där folk renoverar franska gårdar är hennes enda, hemliga njutning.
Men när Agneta får syn på en radannons i tidningen vaknar något inom henne.
Äldre pojke behöva hjälp. Nu. Laga mat. Städning jättestor hus. Mycket viktig varje fredagar 17.00 sitt på bar. Måste prata svenskan! Pojken bor Saint Carelle, Provence, Frankrike. Svar till bar-fabien@gmail.com
Några dagar senare står Agneta till sin egen och alla andras förvåning på ett ödsligt torg i en liten by i Provence. Där ingenting är som i annonsen. Äventyret kan sannerligen börja.
Je m appelle Agneta är en roman om att våga kliva ur sig själv, om att inse att livet är kort och att vi borde dansa mer på borden. En roman där Emma Hambergs karaktäristiska livsglädje och människokärlek syns på varje sida.
Agneta närmar sig 50 och inser att livet har gått på tomgång lite väl länge nu. Barnen har flyttat hemifrån och hör bara av sig när de vill att Agneta ska swisha pengar. Hon och Magnus har varit tillsammans i 24 år och allt som hette sexliv, passion eller ens gemensamma intressen är ett minne blott. Magnus är mer intresserad av att fotografera fåglar till sitt Instagramkonto. Eller att träna den ena idiotiska sporten efter den andra samt att givetvis mäta sin träning på alla tänkbara vis.
Agneta har sina egna intressen. Som att gömma rostbröd i frysen och äta ihop med en burk undangömd marmelad till exempel. Eller att dricka vin i smyg ur tandborstmuggen.
🥐
Men i takt med att 50-strecket närmar sig börjar tankarna mala kring vad hon egentligen vill åstadkomma i livet. Är detta verkligen tillräckligt? Är det allt?
Så får hon syn på en annons översatt till knacklig Google translate-svenska om att en au pair sökes i en liten fransk stad i Provence och plötsligt har Agneta packat väskan och gett sig av.
🥐
Som vanligt i Emma Hambergs böcker är det här en historia om de stora frågorna paketerade i ett lättsamt format. Det handlar om åldrande och om vad som är viktigt i livet. Det handlar om acceptans för andra människor och om acceptans gentemot sig själv. Det handlar om att åka bort och hitta hem.
Som vanligt är det en härlig kombination av humor och allvar gestaltat i ett lika brokigt persongalleri, där de starkaste banden kan skapas mellan människor som nyss varit främlingar.
🥐
Det är även en bok om frossade i croissanter och ständigt vinpimplande. Man blir hungrig. Och törstig. Och inte ett dugg sugen på att städa tvättstugan. Bara ligga på soffan och läsa och läsa tills boken är slut och man inser att man fortfarande ligger kvar på soffan och aldrig har varit i Provence. Fast att det känns så.
Perfekt utomlandssemester i covid-tider, med andra ord!
🥐
Varje gång jag läser en bok av Emma Hamberg känns det som att hälsa på en god vän. Hon är så inbjudande i sitt språk och mot sina läsare. Den här boken är absolut inget undantag!
Agneta har sina egna intressen. Som att gömma rostbröd i frysen och äta ihop med en burk undangömd marmelad till exempel. Eller att dricka vin i smyg ur tandborstmuggen.
🥐
Men i takt med att 50-strecket närmar sig börjar tankarna mala kring vad hon egentligen vill åstadkomma i livet. Är detta verkligen tillräckligt? Är det allt?
Så får hon syn på en annons översatt till knacklig Google translate-svenska om att en au pair sökes i en liten fransk stad i Provence och plötsligt har Agneta packat väskan och gett sig av.
🥐
Som vanligt i Emma Hambergs böcker är det här en historia om de stora frågorna paketerade i ett lättsamt format. Det handlar om åldrande och om vad som är viktigt i livet. Det handlar om acceptans för andra människor och om acceptans gentemot sig själv. Det handlar om att åka bort och hitta hem.
Som vanligt är det en härlig kombination av humor och allvar gestaltat i ett lika brokigt persongalleri, där de starkaste banden kan skapas mellan människor som nyss varit främlingar.
🥐
Det är även en bok om frossade i croissanter och ständigt vinpimplande. Man blir hungrig. Och törstig. Och inte ett dugg sugen på att städa tvättstugan. Bara ligga på soffan och läsa och läsa tills boken är slut och man inser att man fortfarande ligger kvar på soffan och aldrig har varit i Provence. Fast att det känns så.
Perfekt utomlandssemester i covid-tider, med andra ord!
🥐
Varje gång jag läser en bok av Emma Hamberg känns det som att hälsa på en god vän. Hon är så inbjudande i sitt språk och mot sina läsare. Den här boken är absolut inget undantag!