Flickebarn nr 291
Bok av Ninni Schulman
Ninni Schulman är en firad deckarförfattare men inom henne ryms ett mörker. Efter sju framgångsrika spänningsromaner kommer nu en hudlös självbiografisk roman.
Ninni Schulman befinner sig på botten efter en uppslitande skilsmässa. I samtalen med sin terapeut inser hon att hon måste ta itu med de barndomsupplevelser som har format henne, och hon beställer fram sina gamla sjukhusjournaler. Född med en ryggskada som hotade att ta hennes liv genomlevde Ninni en uppväxt präglad av sjukhusvistelser, ensamhet och utanförskap.
Vad gör det med ett barn att skiljas från sina föräldrar och alltid känna sig annorlunda? Och hur gör man för att våga tro på att man är värd att bli älskad just så som man är?
Ninni Schulman är född 1972 och uppvuxen i bruksorten Lesjöfors i Värmland. Hon bor i dag i Stockholm med sina två barn. Hon har tidigare skrivit sex böcker i den bästsäljande Hagfors-serien om journalisten Magdalena Hansson och en psykologisk spänningsroman. Hennes böcker har sammanlagt sålt i fler än 1 miljon exemplar. Nu firar hon tioårsjubileum som författare genom att ge ut den självbiografiska romanen Flickebarn nr 291.
En mycket stark självbiografisk bok. När författaren skiljer sig hamnar hon i en livskris och på psyket och hon inser att hon kanske måste ta itu med vad som hände när hon var liten. Hon föddes med bland annat en allvarlig ryggskada och låg länge på sjukhus och opererades och genomgick smärtsamma behandlingar under många år. Under en tid när föräldrar inte fick vara närvarande på samma sätt som de är idag. Detta har naturligtvis traumatiserat författaren. Vi får följa med i olika barn- och ungdomsminnen varvat med nutudiden.
Det är en relativt tunn bok (220 sidor) men innehåller så mycket. Det är utlämnande gripande, hudlöst berättat och Schulman väjer egentligen inte för några känslor eller saker som hon tidigare skämts för och det ska vi som läsare vara glada över. Det är tungt men samtidigt viktigt att vi pratar om psykisk ohälsa och annat som är svårt. Detta är en bok som jag kommer bära med mig länge.
Det är en relativt tunn bok (220 sidor) men innehåller så mycket. Det är utlämnande gripande, hudlöst berättat och Schulman väjer egentligen inte för några känslor eller saker som hon tidigare skämts för och det ska vi som läsare vara glada över. Det är tungt men samtidigt viktigt att vi pratar om psykisk ohälsa och annat som är svårt. Detta är en bok som jag kommer bära med mig länge.