Dragoner
Bok av Gertrud Hellbrand
Mira Westman har svårt att tro att hennes morfar supit sig full i sin ensamhet, ramlat och dött av fallet. Men vad vet hon egentligen om hans tillvaro i det ensliga huset på landet? När Miras yngre syssling Ville därefter visar sig vara försvunnen växer misstankarna om att allting inte står rätt till i hennes barndomsby Hedsbro i Östergötland.
Det är maj, men i det spirande försommarlandskapet skymtar hemligheter och djupnande sprickor. Är grannarna på hästgården, Jerry och Patrik Hartley Lindskog, inblandade i Villes försvinnande? Kan Mira lita på sin gamla ungdomskärlek Adam, vars lillebror terroriserar bygden? Och vem kan ha velat se hennes morfar död? När Mira söker efter sanningen väcks minnen till liv och hon tvingas möta det mörker hon gjort allt för att förtränga.
Dragoner är första fristående delen i den nya spänningsserien Östgötasviten av kritikerrosade Gertrud Hellbrand. Boken utspelar sig i hästmiljö och är ett psykologiskt drama om ond bråd död, familjeband, kärlek, svek och svartsjuka.
En spänningsroman/deckare i hästmiljö. Roligt med en lite annorlunda miljö och att det inte är någon polisutredning man får följa (för de har inga resurser), utan en privatpersons.
Miras morfar har dött, är det en olyckshändelse eller ligger det ett brott bakom? Samtidigt försvinner en ung kille på hästgården bredvid, hänger detta ihop och i så fall hur? Mira försöker luska, frågar ut folk, letar efter bevis i morfars stuga... Men det är svårt och det verkar finnas många hemligheter.
Vi får följa historien ur flera personers synvinklar, men det är lite för många för mig att känna mig engagerad i. Dessutom är egentligen inte någon av dem skildrad så jag känner sympati för dem, förrän i de allra sista kapitlen.
Miras morfar har dött, är det en olyckshändelse eller ligger det ett brott bakom? Samtidigt försvinner en ung kille på hästgården bredvid, hänger detta ihop och i så fall hur? Mira försöker luska, frågar ut folk, letar efter bevis i morfars stuga... Men det är svårt och det verkar finnas många hemligheter.
Vi får följa historien ur flera personers synvinklar, men det är lite för många för mig att känna mig engagerad i. Dessutom är egentligen inte någon av dem skildrad så jag känner sympati för dem, förrän i de allra sista kapitlen.