Je m'appelle Agneta

Bok av Emma Hamberg
Je m'appelle Agneta är en fantastiskt rolig, sorglig och rebellisk feelgoodroman om att ta kontrollen över sitt liv och våga vara den man är. Den är sprängfylld med värme, känslor och dråpliga dialoger. Kulturkrockarna och känslan av att hitta hem är underbart skildrade och romankaraktärerna så kärleksfullt tecknade i all sin mänsklighet att man inte kan annat än älska dem. ... en höjdare i sin genre. Helhetsbetyg: 5. Bibliotekstjänst Alla människor kan tydligen delas in i färggrupper efter personlighetstyp numera. Min färggrupp är genomskinlig. Agneta är fyrtionio år och har bleknat in i tapeten. De utflugna barnen hör bara av sig när de vill att hon ska swisha pengar, och arbetskamraterna har absolut noll intresse för vad Agneta gör, tycker eller vill. Hennes man Magnus, fågelskådare och frisksportare, anser att din kropp är ditt tempel och att templet inte ska besudlas med till exempel rödvin eller aprikosmarmelad. Nej, granatäppelkärnor och quinoa är det som gäller. Lyckligtvis finns ett utrymme bakom frysen i källaren där Agneta kan ha sin marmelad. Att ligga i sängen, dricka vin i smyg och se på tv-serier där folk renoverar franska gårdar är hennes enda, hemliga njutning. Men när Agneta får syn på en radannons i tidningen vaknar något inom henne. Äldre pojke behöva hjälp. Nu. Laga mat. Städning jättestor hus. Mycket viktig varje fredagar 17.00 sitt på bar. Måste prata svenskan! Pojken bor Saint Carelle, Provence, Frankrike. Svar till bar-fabien@gmail.com Några dagar senare står Agneta till sin egen och alla andras förvåning på ett ödsligt torg i en liten by i Provence. Där ingenting är som i annonsen. Äventyret kan sannerligen börja. Je m appelle Agneta är en roman om att våga kliva ur sig själv, om att inse att livet är kort och att vi borde dansa mer på borden. En roman där Emma Hambergs karaktäristiska livsglädje och människokärlek syns på varje sida.
Agneta är kvinnan som finns utan att finnas. Lever utan att leva. Är till lags. Gör som andra vill. Flyter i andras sällskap ihop med väggfärg eller tapet.
Lever parallellt liv med sin man, och barnen är utflugna.
Hon får syn på en annorlunda annons och det är början på Agnetas resa. Hennes liv börjar på ett sätt nu. Snart 50 år gammal.

Alltså Emma kan skriva. Och som hon skriver. Dialogerna flyter fram. Det känns som om jag är med hemma hos Einar med Agneta. Går bredvid henne i Frankrike. Känner doften på torget, smaken av maten hon lagar och hör musiken de dansar till.

Boken handlar om modet att följa sitt hjärta. Om relationer, kärlek, matglädje, att hitta sig själv.

Jag började läsa den på eftermiddagen och nu sitter jag här på kvällen och är ledsen att den är slut. Hade kunnat läsa 300 sidor till. Lätt. Älskade att vara i Agnetas värld.

En njutning att få läsa och uppleva. Emmas böcker är alltid härliga men denna var ännu ett strå vassare. Eller vass är fel ord för denna bok. Ett stå vackrare, snällare och mjukare och gjorde mig en upplevelse rikare.