Rött, vitt och kungligt blått
Red, White & Royal Blue
Bok av Casey McQuiston
Boken som har tagit världen med storm! Utsedd till ÅRETS BÄSTA ROMANCE och ÅRETS BÄSTA DEBUT i Goodreads Choice Awards.
Alex Claremont-Diaz är son till USA:s första kvinnliga president. Tillsammans med sin syster och deras bästa kompis utgör de Vita huset-trion, en social influencer-makt att räkna med, och som Vita huset inte är sena att utnyttja.
Problemet är bara att Alex har en ärkefiende, prins Henry av Wales. När ett bråk mellan dem hamnar på hela världens löpsedlar måste de ofrivilligt låtsas vara vänner tills stormen har blåst över. Men ju mer Alex lär känna prins Henry, desto mer ser han vad som döljer sig under hans drömprinsyta. Snart är de vänner på riktigt, men vänskapen djupnar till något mer. Något som kan hota Alex mammas planer på att bli omvald som president.
"En enastående debut." The New York Times Book Review
Ibland känner jag starkt att jag behöver blanda min läsning mer än jag gör. Jag läser mest deckare, spänningsromaner och thrillrar. Det kan bli lite för mycket av brott som mord och andra eländen. För ett tag sen fick jag nys om en feelgoodroman inom genren romance, en roman som dessutom hade ett HBTQ-tema. När det så blev dags för årets (2021) bokrea fanns boken där till bra pris och jag köpte den. Nu har jag läst ut Casey McQuistons debutbok Rött, vitt & kungligt blått.
Kort och gott kan en säga att den här boken handlar om Alex, son till USA:s första kvinnliga president, och Henry, prins av Wales. Alex, tillsammans med sin syster June och deras bästis Nora, utgör en sorts influencer-makt som naturligtvis används politiskt. Tyvärr har Alex en ärkefiende, prins Henry av Wales. Deras fiendeskap trappas upp under ett bröllop. Såväl Vita huset som det brittiska kungahuset kräver att de måste låtsas vara vänner tills historien med tårtan har dragit förbi. När den gör det har Alex och Henry inte bara blivit vänner utan… lite mer. Och vilket hot utgör inte detta mot såväl nutida planer som gamla traditioner?
Den här romanen har egentligen bara två karaktärer, Alex och Henry, men självklart är de påverkade av sina respektive bakgrunder och miljöer. De kan inte träffas hur och när de vill utan får stjäla till sig möten. Däremellan pågår en bitsk sms-konversation, ganska många mejl och ett och annat nattligt telefonsamtal. Övriga karaktärer är tämligen bleka och författaren ägnar ingen större kraft åt att beskriva vare sig dem eller miljöerna. Här är det presidentsonen och prinsen som är helt i centrum. Och det är roligt. Dialogerna är rappa, bitskheten har jag redan skrivit om. Ironisk ton och brittisk torr humor kan läggas därtill. Bokens kapitel är lite för långa för att helt passa min smak. Men däremot är formgivningen av boken nästan en riktig fullträff – förutom pappersvalet som gör boken väldigt tung att hålla i.
Boken ger mig inte direkt nånting att fundera över lång tid efter läsningen, utan snarare stunder av förströelse medan jag läser. Det är ju dess syfte, att underhålla. Historien är ganska förutsägbar. Samtidigt kan jag avslöja att jag faktiskt har funderat på hur det skulle vara om nåt sånt här skedde i verkligheten.
Mitt omdöme blir högt.
Kort och gott kan en säga att den här boken handlar om Alex, son till USA:s första kvinnliga president, och Henry, prins av Wales. Alex, tillsammans med sin syster June och deras bästis Nora, utgör en sorts influencer-makt som naturligtvis används politiskt. Tyvärr har Alex en ärkefiende, prins Henry av Wales. Deras fiendeskap trappas upp under ett bröllop. Såväl Vita huset som det brittiska kungahuset kräver att de måste låtsas vara vänner tills historien med tårtan har dragit förbi. När den gör det har Alex och Henry inte bara blivit vänner utan… lite mer. Och vilket hot utgör inte detta mot såväl nutida planer som gamla traditioner?
Den här romanen har egentligen bara två karaktärer, Alex och Henry, men självklart är de påverkade av sina respektive bakgrunder och miljöer. De kan inte träffas hur och när de vill utan får stjäla till sig möten. Däremellan pågår en bitsk sms-konversation, ganska många mejl och ett och annat nattligt telefonsamtal. Övriga karaktärer är tämligen bleka och författaren ägnar ingen större kraft åt att beskriva vare sig dem eller miljöerna. Här är det presidentsonen och prinsen som är helt i centrum. Och det är roligt. Dialogerna är rappa, bitskheten har jag redan skrivit om. Ironisk ton och brittisk torr humor kan läggas därtill. Bokens kapitel är lite för långa för att helt passa min smak. Men däremot är formgivningen av boken nästan en riktig fullträff – förutom pappersvalet som gör boken väldigt tung att hålla i.
Boken ger mig inte direkt nånting att fundera över lång tid efter läsningen, utan snarare stunder av förströelse medan jag läser. Det är ju dess syfte, att underhålla. Historien är ganska förutsägbar. Samtidigt kan jag avslöja att jag faktiskt har funderat på hur det skulle vara om nåt sånt här skedde i verkligheten.
Mitt omdöme blir högt.