Requiem på Dimön
Bok av Mariette Lindstein
Julia Frisk är en journalist med höga ambitioner. Hennes tidning vill intervjua Franz Oswald, som tidigare varit ledare för en stor sekt på Dimön. Julia har en historia med Franz och sekten, och han insisterar på att bli intervjuad av just henne. När Franz Oswald bekänner för Julia att han tänker åka tilbaka till ön och utföra ett experiment han kallar Requiem, eller 'dödsmässan' dras hon in i någonting stort.
Det fanns för omväxlings skull flera böcker på årets (2021) bokrea som var intressanta. Köplusten var stor, men även en sån som jag får lägga band på mig och åtminstone lite grann följa inköpslistan. På den stod två av Mariette Lindsteins böcker i Dimön-serien. Nu har jag läst den andra av dessa, det vill säga Requiem på Dimön. Det är den fjärde boken i serien. I min TBR*-hylla väntar den femte delen som jag vann här hos Omnible.
I den fjärde delen om sekten på Dimön är Sofias dotter Julia och Franz son Thor huvudkaraktärer. Två år har gått sen Franz Oswald fick sin stroke. Han har fått behandling och är inlagd på lyxklinik när den här boken börjar. Men precis som vissa andra tycks Franz komma igen gång på gång. En skillnad är att han numera drabbas av känslor då och då, känslor såsom att han blir rörd, till exempel. Julia och Thor bor ihop – som kompisar. Hon jobbar som assistent på ett modemagasin, men vill hellre skriva än koka kaffe. Så kommer hon på att hon kanske är den enda som Franz skulle kunna tänka sig att bli intervjuad av. Franz vill återvända till Dimön för ett experiment som han kallar ”Reqiuem”. Och Julia kan inte stå emot sin nyfikenhet.
Återigen kan jag inte låta bli att förundras över att den som undkommit en sekt vill dit igen. Men men, jag har själv aldrig varit fast i nåt dylikt. En sektledare som Franz är sannerligen karsimatisk och har en enorm dragningskraft. I mina ögon är han bara vidrig. Författaren lyckas skildra honom oerhört bra och trovärdigt, känns det som. Och i och med att Franz skiner som han gör blir övriga karaktärer ganska matta i glansen. Jag noterar emellertid en förändring hos denne huvudperson. Annars är det miljöskildringarna på ön med vädrets oberäkneliga och okontrollerbara makter som är mer påtagliga i den här boken. En bild av huvudkaraktärernas inre? Historien är dessutom lite långsammare i den här fjärde delen. Kanske börjar berättelsen ta slut..?
Mitt omdöme blir högt.
I den fjärde delen om sekten på Dimön är Sofias dotter Julia och Franz son Thor huvudkaraktärer. Två år har gått sen Franz Oswald fick sin stroke. Han har fått behandling och är inlagd på lyxklinik när den här boken börjar. Men precis som vissa andra tycks Franz komma igen gång på gång. En skillnad är att han numera drabbas av känslor då och då, känslor såsom att han blir rörd, till exempel. Julia och Thor bor ihop – som kompisar. Hon jobbar som assistent på ett modemagasin, men vill hellre skriva än koka kaffe. Så kommer hon på att hon kanske är den enda som Franz skulle kunna tänka sig att bli intervjuad av. Franz vill återvända till Dimön för ett experiment som han kallar ”Reqiuem”. Och Julia kan inte stå emot sin nyfikenhet.
Återigen kan jag inte låta bli att förundras över att den som undkommit en sekt vill dit igen. Men men, jag har själv aldrig varit fast i nåt dylikt. En sektledare som Franz är sannerligen karsimatisk och har en enorm dragningskraft. I mina ögon är han bara vidrig. Författaren lyckas skildra honom oerhört bra och trovärdigt, känns det som. Och i och med att Franz skiner som han gör blir övriga karaktärer ganska matta i glansen. Jag noterar emellertid en förändring hos denne huvudperson. Annars är det miljöskildringarna på ön med vädrets oberäkneliga och okontrollerbara makter som är mer påtagliga i den här boken. En bild av huvudkaraktärernas inre? Historien är dessutom lite långsammare i den här fjärde delen. Kanske börjar berättelsen ta slut..?
Mitt omdöme blir högt.