Eufori
Bok av Elin Cullhed
Eufori är en fantasi om Sylvia Plaths sista år i livet. I en rasande, böljande, bångstyrig text möter vi Plath: förtvivlad, uppspelt, svartsjuk, grandios. Här ryms kärleken till barnen, längtan efter att få skriva och frustrationen över maken Ted Hughes ovilja att dela ansvaret. Hennes författarskap får alltid stå tillbaka för hans, men hennes inre monolog visar en konstnär av ovanlig kaliber.
Elin Cullhed lånar av sina egna erfarenheter till en ikonisk författare i denna roman om moderskap och skapande.
”Eufori” är en berättelsen om Sylvia Plaths sista år i livet. Äktenskapet med Ted Hughes, moderrollen, gården i England och skrivandet får stort utrymme. Cullhed gör inga anspråk på att återge sanningen utan är tydlig med att boken är en roman.
”Eufori” är en bok som lyckas beröra mig genom hela läsningen. Det har varit delvis tung läsning men också väldigt vacker. Framförallt berörs jag av Plaths relation och känslor till sina barn och den kärlek som beskrivs. Jag har bara läst Plaths ”Glaskupan” och även om jag känner igen Plaths röst så tycker jag Cullhed hittat sitt eget språk - och vilket språk sen! Det är poetiskt, påträngande och känslosamt. Plath får vara en mångfacetterad människa med starka känslor och det slutliga ödet lämnas därhän. Det är uppfriskande just eftersom Plath ibland främst verkar förknippas med sitt självmord och att hennes författarskap kommer i andrahand. Utifrån romanen går det att dra paralleller till ”Glaskupan”. Unga Esther Greenwood blir fast i en kvinnoroll som begränsar hennes tillvaro och liv. 29-åriga Sylvia Plath är också fast i en glaskupa där dåtidens kvinno-, hustru- och modersroll begränsar henne. Plath försöker övertala sig själv att trivas genom att sticka bebiskoftor och baka bröd men våndas när hon på middagsbjudningar blir fast i köket med andra kvinnor för att skvallra om grannar och hacka sallad. Detta medan Hughes bjuds på konjak och får tillfälle att diskutera litteratur och filosofi.
Cullheds fascination och upplevelse av Sylvia Plath bidrar till att min läsupplevelse blir så stark. Jag älskar när författares engagemang skiner igenom, något som även förstärkte min läsupplevelse t ex när jag läste Bea Uusman ”Expeditionen”. Vill också poängtera att man inte behöver ha läst något av Sylvia Plath för att tycka om ”Eufori”. Utmärkt val till en bokcirkel, känns som att det finns fantastiskt mycket att diskutera
”Eufori” är en bok som lyckas beröra mig genom hela läsningen. Det har varit delvis tung läsning men också väldigt vacker. Framförallt berörs jag av Plaths relation och känslor till sina barn och den kärlek som beskrivs. Jag har bara läst Plaths ”Glaskupan” och även om jag känner igen Plaths röst så tycker jag Cullhed hittat sitt eget språk - och vilket språk sen! Det är poetiskt, påträngande och känslosamt. Plath får vara en mångfacetterad människa med starka känslor och det slutliga ödet lämnas därhän. Det är uppfriskande just eftersom Plath ibland främst verkar förknippas med sitt självmord och att hennes författarskap kommer i andrahand. Utifrån romanen går det att dra paralleller till ”Glaskupan”. Unga Esther Greenwood blir fast i en kvinnoroll som begränsar hennes tillvaro och liv. 29-åriga Sylvia Plath är också fast i en glaskupa där dåtidens kvinno-, hustru- och modersroll begränsar henne. Plath försöker övertala sig själv att trivas genom att sticka bebiskoftor och baka bröd men våndas när hon på middagsbjudningar blir fast i köket med andra kvinnor för att skvallra om grannar och hacka sallad. Detta medan Hughes bjuds på konjak och får tillfälle att diskutera litteratur och filosofi.
Cullheds fascination och upplevelse av Sylvia Plath bidrar till att min läsupplevelse blir så stark. Jag älskar när författares engagemang skiner igenom, något som även förstärkte min läsupplevelse t ex när jag läste Bea Uusman ”Expeditionen”. Vill också poängtera att man inte behöver ha läst något av Sylvia Plath för att tycka om ”Eufori”. Utmärkt val till en bokcirkel, känns som att det finns fantastiskt mycket att diskutera