Monica Magnus 1966
Bok av Ulrika Ewerman
År 1965 påbörjas en sann kärlekssaga. 14-åriga Monica är på en fest och önskar att alla kunde gå hem. Hon är trött på sin pojkvän Janne som bara vill festa. Plötsligt står den åtta år äldre Magnus i dörröppningen. Hon följer med honom och upplever den stora kärleken. Samtidigt sitter Monicas mamma Anna-Britt och hoppas att dottern inte ska göra samma misstag som hon själv.
Monica Magnus 1966 är Ulrika Ewermans debutroman, som bygger på en sann historia om hennes syster Monica. Jag har lyssnat på boken, inläst av min favorit Lo Kauppi.
Berättelsen handlar, precis som titeln säger, om Monica och Magnus år 1966 och något år innan dess.
Monica är bara 14 år, men umgås med äldre ungdomar och hänger med dem på fester. Magnus är 8 år äldre än henne, men mellan dem spelar åldern ingen roll.
Samtidigt som vi följer berättelsen ur Monicas perspektiv, får vi glimtar från Magnus och Monicas familj (mamma, pappa, lillebror). Hur de ser på Monicas frigörelse från familjen, hennes skolgång, men framför allt hennes kärleksrelation.
Boken är skriven på ett sätt som gör att jag vurmar för alla karaktärer. Jag slits mellan att vilja skaka om dem och vråla på dem, så att de ska lyssna och att vilja krama dem hårt, trösta dem och säga att allt blir bra.
Karaktärerna i den här boken sliter så hårt för att göra det de vill och det som är rätt. Men alla är fast i sina förutsättningar och sina möjligheter att påverka situationen. Det gör hela historien så hjärtknipande och stark ❤️
Berättelsen handlar, precis som titeln säger, om Monica och Magnus år 1966 och något år innan dess.
Monica är bara 14 år, men umgås med äldre ungdomar och hänger med dem på fester. Magnus är 8 år äldre än henne, men mellan dem spelar åldern ingen roll.
Samtidigt som vi följer berättelsen ur Monicas perspektiv, får vi glimtar från Magnus och Monicas familj (mamma, pappa, lillebror). Hur de ser på Monicas frigörelse från familjen, hennes skolgång, men framför allt hennes kärleksrelation.
Boken är skriven på ett sätt som gör att jag vurmar för alla karaktärer. Jag slits mellan att vilja skaka om dem och vråla på dem, så att de ska lyssna och att vilja krama dem hårt, trösta dem och säga att allt blir bra.
Karaktärerna i den här boken sliter så hårt för att göra det de vill och det som är rätt. Men alla är fast i sina förutsättningar och sina möjligheter att påverka situationen. Det gör hela historien så hjärtknipande och stark ❤️