Livet med dig i mitt hjärta
Bok av Emelie Edholm
Den här boken handlar om den gränslösa kärlek och sorg som infinner sig då man förlorar ett litet efterlängtat barn sent i graviditeten, redan innan babyn fått en chans att möta livet utanför sin mammas mage. Om att bli gravid på nytt samtidigt som man bär på en stor sorg.
2019 skulle bli det där magiska året då vi skulle få välkomna vårt första barn. Drömmen krossades på ett ögonblick och livet som vi kände det då blev aldrig sig likt igen.
Den 15 mars 2019 blev jag mamma för första gången. Jag fick en dotter men fick aldrig ta med henne hem.
Det är en personlig berättelse och jag har skrivit den som en del av sorgbearbetningen under det första året. Du får följa med i alla de känslor av stormande lycka, svåraste sorg och all vanmakt som kom och gick under tiden före och efter att min dotter Edit föddes.
Emelie är född 1988 och uppvuxen i Östergötland. Hon har varit bosatt i Los Angeles, Wellington och Stockholm men bor nu i Göteborg tillsammans med sin familj. Utbildad inom ekonomi och marknadsföring och har jobbat inom dessa områden i olika branscher. Det här är hennes första bok.
Att läsa Emelie Edholms berättelse och i många fall också brevlika historia till dottern Edit, som oförklarligt och oväntat dog under graviditeten, är såklart väldigt gripande och det är många gånger jag har tårar i ögonen medan jag läser. Det är självutlämnande och rått, men också väldigt vackert och hoppfullt.
Det är fint att läsa om hur stor kärlek Emelie och John känner till Edit, men också så sorgligt och gripande att läsa om sorgearbetet och allt som egentligen faktiskt fattas inom svensk vård för den som varit gravid men tyvärr kommer hem igen utan ett barn. Hur mycket som finns efter förlossningen för den som allt har gått bra för, men hur mycket annat som måste tas itu med, samtidigt som man ska sörja, om något händer.
Jag har inte upplevt samma som Emelie och John har gjort, men att läsa Livet med dig i mitt hjärta får mig ändå att tänka tillbaka på mina egna graviditeter och komplikationerna som tillkom under dem, och blir både tacksam för att det har gått bra, men får också återuppleva rädslorna jag kände under dem, under de stunder då jag antingen trodde att jag hade fått missfall på grund av massiva blödningar, eller när jag mitt i en förlossning får veta att barnet i magen inte tål värkarna och vi måste akutsnittas. I boken efterfrågar Emelie mer information om plötslig spädbarnsdöd som sker redan i magen, och skriver att hon inte ens läst om det, trots att hon läste mycket om graviditet under graviditeten. Och där tror jag att hon är något på spåren. Vi får läsa så mycket om hur bra allt ska gå, allting fokuserar på just det där och väldigt få texter vill förbereda en på att något kan gå snett. Mina egna komplikationer var sådana jag knappt eller aldrig hade hört, för graviditeter ska alltid få ha ett rosa skimmer över sig, enligt många.
Att betygsätta en bok som är så här personlig är svårt, men jag tycker om att den är så öppen och ärlig, att Emelie vågar vara rå med sina känslor och tala om sådant som är både fint och hemskt efteråt. Jag tror att den här boken kan vara en hjälp för andra som också behövt uppleva att förlora ett barn, men också att den kan fylla ett hål som behövs för att bryta tabun kring saker som faktiskt kan hända under en graviditet.
Språket är vackert, personligt och flytande, och trots att det är personligt känns det väldigt inkluderande och som att Emelie berättar sin historia för just mig.
Det är fint att läsa om hur stor kärlek Emelie och John känner till Edit, men också så sorgligt och gripande att läsa om sorgearbetet och allt som egentligen faktiskt fattas inom svensk vård för den som varit gravid men tyvärr kommer hem igen utan ett barn. Hur mycket som finns efter förlossningen för den som allt har gått bra för, men hur mycket annat som måste tas itu med, samtidigt som man ska sörja, om något händer.
Jag har inte upplevt samma som Emelie och John har gjort, men att läsa Livet med dig i mitt hjärta får mig ändå att tänka tillbaka på mina egna graviditeter och komplikationerna som tillkom under dem, och blir både tacksam för att det har gått bra, men får också återuppleva rädslorna jag kände under dem, under de stunder då jag antingen trodde att jag hade fått missfall på grund av massiva blödningar, eller när jag mitt i en förlossning får veta att barnet i magen inte tål värkarna och vi måste akutsnittas. I boken efterfrågar Emelie mer information om plötslig spädbarnsdöd som sker redan i magen, och skriver att hon inte ens läst om det, trots att hon läste mycket om graviditet under graviditeten. Och där tror jag att hon är något på spåren. Vi får läsa så mycket om hur bra allt ska gå, allting fokuserar på just det där och väldigt få texter vill förbereda en på att något kan gå snett. Mina egna komplikationer var sådana jag knappt eller aldrig hade hört, för graviditeter ska alltid få ha ett rosa skimmer över sig, enligt många.
Att betygsätta en bok som är så här personlig är svårt, men jag tycker om att den är så öppen och ärlig, att Emelie vågar vara rå med sina känslor och tala om sådant som är både fint och hemskt efteråt. Jag tror att den här boken kan vara en hjälp för andra som också behövt uppleva att förlora ett barn, men också att den kan fylla ett hål som behövs för att bryta tabun kring saker som faktiskt kan hända under en graviditet.
Språket är vackert, personligt och flytande, och trots att det är personligt känns det väldigt inkluderande och som att Emelie berättar sin historia för just mig.