Galgbergets väktare
Bok av Anna Jansson
Maria Wern har drabbats av en tragedi. Hennes man Björn är förlamad från nacken och nedåt och Maria sköter om honom i hemmet. När ett lik hittas i vattnet nedanför Högklint tvingas hon ge mer ansvar till de personliga assistenterna. Trots att hon litar på dem är det något som skaver.
Nittonåriga Elin Rute väcks på midsommarnatten för att upptäcka att hennes älskade, Oliver, ligger mördad utanför sommarhuset i Djupvik. Hennes föräldrar beter sig oerhört märkligt, och Elin tvingas göra något som kommer att plåga henne länge efteråt.
Galgberget i Visby är en gammal avrättningsplats. Gruppen som kallar sig Galgbergets väktare har tagit som sin uppgift att peka ut förrädare och döma dem till historiska straff. Ledaren låter hellre bilan falla än benådar.
I Galgbergets väktare brottas Maria Wern med en mördare vars motiv är höljt i dunkel, samtidigt som en katastrof har vänt upp och ned på hennes privatliv. På klassiskt Anna Jansson-manér binds den spännande deckargåtan samman med fascinerande och skrämmande nedslag i historien.
Till min födelsedag fick jag bara bra böcker. Tror jag. Jag har ju faktiskt inte läst dem ännu. Eller… En har jag nu läst och det är min favoritförfattare Anna Janssons senaste Maria Wern-deckare, Galgbergets väktare. Tänk att detta är den tjugoandra boken i serien… Bara det är en bedrift!
Det är midsommarafton och unga, heta känslor är i dallring. Elin har blivit svårt förälskad i bästa vännen och kusinen Felicias kille Oliver och känslorna är besvarade. De bestämmer att han ska komma till Elins familjs stuga på natten. En kärleksnatt får de. Sen kommer föräldrarna – och hittar Oliver mördad utanför sommarstugan. De tvingar Elin att hjälpa till att bli av med liket. Galgbergets väktare är en grupp som anser sig ha till uppgift att peka ut förrädare och döma dem till straff som hör historien till. Oliver tycks vara gruppens offer. Maria Wern och hennes poliskollegor får hand om fallet. Samtidigt kämpar hon med att få tillvaron att fungera för sig och sin totalförlamade man Björn.
Nu känns det som om karaktärerna är gamla bekanta. Ja, huvudkaraktärerna förstås, de som återkommer. Inte ungdomarna och deras föräldrar som skildras i den här boken. Men även dessa känns väldigt väl gestaltade, de är trovärdiga i sina roller. Ganska mycket sjukvård och medicin innehåller boken, mycket få miljöskildringar. Det är lite synd, för Gotland är en spännande och intressant ö dit jag hoppas få åka nån mer gång.
Boken är spännande precis som föregångarna, men också sorglig. Jag försöker att inte se TV-seriens skådespelare framför mig, utan mina egna bilder av författarens karaktärer. Det är inte förrän alldeles i slutet – och med uteslutningsmetoden – jag lyckas lista ut vem mördaren är.
Omdömet? Tja det blir givetvis det högsta. Jag väntar redan på bok nummer 23.
Det är midsommarafton och unga, heta känslor är i dallring. Elin har blivit svårt förälskad i bästa vännen och kusinen Felicias kille Oliver och känslorna är besvarade. De bestämmer att han ska komma till Elins familjs stuga på natten. En kärleksnatt får de. Sen kommer föräldrarna – och hittar Oliver mördad utanför sommarstugan. De tvingar Elin att hjälpa till att bli av med liket. Galgbergets väktare är en grupp som anser sig ha till uppgift att peka ut förrädare och döma dem till straff som hör historien till. Oliver tycks vara gruppens offer. Maria Wern och hennes poliskollegor får hand om fallet. Samtidigt kämpar hon med att få tillvaron att fungera för sig och sin totalförlamade man Björn.
Nu känns det som om karaktärerna är gamla bekanta. Ja, huvudkaraktärerna förstås, de som återkommer. Inte ungdomarna och deras föräldrar som skildras i den här boken. Men även dessa känns väldigt väl gestaltade, de är trovärdiga i sina roller. Ganska mycket sjukvård och medicin innehåller boken, mycket få miljöskildringar. Det är lite synd, för Gotland är en spännande och intressant ö dit jag hoppas få åka nån mer gång.
Boken är spännande precis som föregångarna, men också sorglig. Jag försöker att inte se TV-seriens skådespelare framför mig, utan mina egna bilder av författarens karaktärer. Det är inte förrän alldeles i slutet – och med uteslutningsmetoden – jag lyckas lista ut vem mördaren är.
Omdömet? Tja det blir givetvis det högsta. Jag väntar redan på bok nummer 23.