Bakvatten
Bok av Maria Broberg
På 60-talet försvann pojken Nilas. Drunknade sa man. Men han ligger gömd vid myren på samma plats där Hebbe dog. Flera decennier senare börjar hemligheterna komma fram. Assar är kär i Margareta, Håkan får en lillebror trots att han ville ha en pappa och Petra - Håkans sambo - står inte längre ut med hans lögner.
En bok som inte riktigt föll mig i smaken men som ändå påverkade mig en del efteråt. Den är svår att sammanfatta handlingen på men påminner lite om Mikael Niemis ”Populärmusik från Vittula”, kanske för att den utspelar sig i Norrland och under 60-talet. Ett plus att en del av dialogen är på västerbottenmål, det gör att den känns mer trovärdig. Boken är uppdelad i flera delar och jag tycker första delarna är sega och rätt tragiska. Sista delen handlar mycket om skuld. Boken igenom känns mörk och jag mår dåligt av att läsa den, trots att jag tilltalas av böcker som påverkar mig och som inte alltid behöver kännas glada. Som mamma tänker jag att modern är hemskt ansvarslös och självisk, men på ett annat plan kan jag känna sympati för henne och inse att hon högst troligt är deprimerad och skulle ha behövt få hjälp för att må bättre och kunna vara en bättre mamma till sina barn. Tycker den lämnas i lite lösa trådar, som att allt inte riktigt reds ut. En 2:a i betyg men en stark sådan.