Skyddsängeln

Bok av Sofie Sarenbrant
Körsbärsträden står i full blom, men kriminalinspektör Emma Sköld kan inte glädjas över den annalkande påsken. Sju månader har gått sedan en nära kollega försvann spårlöst före en rättegång. Hon är fast besluten om att hitta honom, död eller levande. Samtidigt som polisen lyckas gripa indrivaren som sist såg kollegan i livet, får Emma ett oförklarligt mord på halsen. En äldre man hittas död på ett ödelagt mentalsjukhus. Men det är när hans identitet framkommer som hon blir besatt av att lösa fallet. Skyddsängeln är den nionde boken i den omåttligt populära deckarserien om kriminalinspektör Emma Sköld. Liksom tidigare delar har innehållet en stark koppling till aktuella samhällsproblem. I Skyddsängeln utforskas ämnen som ensamhet, missbruk och konsekvenserna av psykiatrireformen för 25 år sedan. Är personen som övervakar dig den du borde frukta allra mest, eller är det i själva verket din räddande ängel?
När det gäller böcker unnar jag mig. I mitten av juni unnade jag mig en hög litteratur. Först ut att bli läst var Sofie Sarenbrants bok Skyddsängeln. Detta är den nionde delen i serien om polisen Emma Sköld.

Det går mot påsk när boken börjar, men det blir också tillbakablickar. Det är nämligen sju månader sen Emma Skölds kollega Krille försvann spårlöst, precis innan han skulle till en rättegång. Alla tror att Krille är död, men Emma vägrar ge upp hoppet. De lyckas gripa en person som var en av de sista att se Krille, men personen avslöjar inget av värde. Samtidigt får Emma ett nytt fall på halsen. En äldre man har hittats död i ett öde mentalsjukhus. Utöver detta får vi följa Emma, Nyllet, Nora och barnen, en ganska (o)salig blandning av föräldraskap och bonusföräldraskap kontra privatliv och yrkesliv.

Den här boken handlar missbruk och ensamhet, men också om psykiatrin som vi vet inte mår så bra idag. Författaren gör gärna så att hon väver in aktuella samhällsfrågor i sina böcker. Ibland blir det inte så bra, men i den här boken blir det rentav kusligt.

Korta kapitel, rappa dialoger och snabba ryck framåt ökar spänningen i berättelsen. Såväl personbeskrivningarna som miljöbeskrivningarna känns ibland lite för ytliga, dock. Men allt får sin förklaring, förstås, i det rafflande slutet. Nästan allt, vill säga. Boken avslutas med en cliffhanger…

Mitt omdöme blir det högsta.