En annan Alice
What Alice Forgot
Bok av Liane Moriarty
I En annan Alice bjuder Liane Moriarty på samma vinnande blandning av igenkänning, humor och allvar som i succéerna Öppnas i händelse av min död och Stora små lögner (boken bakom HBO-serien Big little lies).Alice Love vaknar upp på golvet på gymmet och förstår inte vad hon gör där. Hon avskyr ju att träna! Hon får veta att hon slagit i huvudet och tuppat av, och blir hjälpt till sjukhuset. Alice som nyligen fått veta att hon är gravid med sitt första barn ber oroligt läkaren se efter att allt är som det ska. Hon möts av förvåning. Alice är inte alls gravid, påstår läkaren. Däremot måste hon ha fått barn tidigare - hon har tydliga ärr efter ett kejsarsnitt på magen. Långsamt inser Alice att något är fel. Långsamt inser hon att smällen mot huvudet har fått henne att glömma ett helt årtionde.En annan Alice är en roman om chansen att få göra om och göra rätt. När Alice vaknar upp på gymmet är hon 39 år, inte 29. Hon tror att hon är nygift, störtförälskad i sin man och gravid med sitt första barn, men egentligen är hon trebarnsmamma och mitt i en uppslitande skilsmässa. Tio år har fullkomligt raderats från hennes minne - ett årtionde då hon uppenbarligen fått för sig att bli träningsfanatiker, då hon glidit ifrån sin älskade man Nick, då hon förlorat närheten till sin syster och på något sätt tappat bort sig själv. Alice måste hitta tillbaka till sina minnen, och till den hustru, dotter, vän och syster hon en gång var.
Liane Moriartys bok En annan Alice fick följa med hem efter ett loppisbesök. Priset var 45 kronor för en inbunden bok med skyddsomslag och i gott skick, säkert bara läst en gång.
Av nån anledning hade jag fått för mig att australiensiska författaren Liane Moriarty skriver spänningsromaner – eller i vart fall psykologiska thrillrar. Fel! Nu har jag för tredje gången misstagit mig om genren. Även om de övriga böckerna jag har läst av författaren har spännande teman är de helt klart relationsromaner, så även boken om Alice.
Alice är 39 år gammal när hon trillar ihop på gymmet och slår sig i skallen. Året är 2008. När hon vaknar till liv och förs till sjukhus tror hon att det är 1998, att hon är 29 bast och väntar sitt och maken Nicks första barn. Alice är inte bara tio år äldre, precis som alla andra i hennes omgivning. Hon har fått tre barn och hon och Nick ska skiljas.
Det här är ett intressant och spännande tema och även om det är en relationsroman vill jag veta hur det går. Hur hanterar Alice förlusten av tio års minnen? Och hittar hon dem igen? Hur blir det med hennes relationer, ska Nick och hon verkligen skiljas?
Författarens styrka ligger helt klart i personbeskrivningarna. Genom Alices ögon, men även genom hennes syster Elisabeths och hennes extramormor Frannies blogg, växer människorna fram – liksom deras inbördes relationer – och skeendena som lett fram till nutid. Jag vill så gärna gilla den här välskrivna romanen, men jag tycker att den är lite för rörig och långsam för att passa mig till 100 procent. Men nån ställde frågan varför jag fortsatte att läsa boken när jag inte gillar den. Förutom att jag läser ut alla böcker jag börjar läsa är mitt skäl att jag naturligtvis vill veta hur det går. Får Alice minnet tillbaka och om så, vad händer då? Blir hon ett bättre jag eller faller hon tillbaka i det sämre? Den som läser den här boken får svaren och slutet blir riktigt intressant. Tyvärr är vägen dit alldeles för tråkig för mig.
Mitt omdöme blir medel.
Av nån anledning hade jag fått för mig att australiensiska författaren Liane Moriarty skriver spänningsromaner – eller i vart fall psykologiska thrillrar. Fel! Nu har jag för tredje gången misstagit mig om genren. Även om de övriga böckerna jag har läst av författaren har spännande teman är de helt klart relationsromaner, så även boken om Alice.
Alice är 39 år gammal när hon trillar ihop på gymmet och slår sig i skallen. Året är 2008. När hon vaknar till liv och förs till sjukhus tror hon att det är 1998, att hon är 29 bast och väntar sitt och maken Nicks första barn. Alice är inte bara tio år äldre, precis som alla andra i hennes omgivning. Hon har fått tre barn och hon och Nick ska skiljas.
Det här är ett intressant och spännande tema och även om det är en relationsroman vill jag veta hur det går. Hur hanterar Alice förlusten av tio års minnen? Och hittar hon dem igen? Hur blir det med hennes relationer, ska Nick och hon verkligen skiljas?
Författarens styrka ligger helt klart i personbeskrivningarna. Genom Alices ögon, men även genom hennes syster Elisabeths och hennes extramormor Frannies blogg, växer människorna fram – liksom deras inbördes relationer – och skeendena som lett fram till nutid. Jag vill så gärna gilla den här välskrivna romanen, men jag tycker att den är lite för rörig och långsam för att passa mig till 100 procent. Men nån ställde frågan varför jag fortsatte att läsa boken när jag inte gillar den. Förutom att jag läser ut alla böcker jag börjar läsa är mitt skäl att jag naturligtvis vill veta hur det går. Får Alice minnet tillbaka och om så, vad händer då? Blir hon ett bättre jag eller faller hon tillbaka i det sämre? Den som läser den här boken får svaren och slutet blir riktigt intressant. Tyvärr är vägen dit alldeles för tråkig för mig.
Mitt omdöme blir medel.