Torsdagsmordklubben
Richard Osman
Elizabeth, Joyce, Ibrahim och Ron, alla närmare de åttio, bor på Coopers Chase, ett luxuöst äldreboende på den idylliska engelska landsbygden. På torsdagarna träffas de och ägnar sig åt att efter bästa förmåga lösa ännu olösta brott. Tillsammans utgör de den okonventionella och kreativa Torsdagsmordklubben, ständigt diskuterande över en kopp te eller varför inte ett glas gin eller whisky. När ett mordfall blir verklighet och lik dyker upp på de mest oväntade platser ställs Torsdagsmordklubbens mod och kreativitet på sin spets och de bestämmer sig omedelbart för att hitta mördaren och lösa den kniviga mordgåtan.
Nånstans såg jag den, nån gång blev jag nyfiken på den. I mitten av juni 2021 köpte jag Richard Osmans bok Torsdagsmordklubben. Boken kom ut på originalspråk (brittisk engelska) 2020 och blev enligt en flik av skyddsomslaget en enorm succé i Storbritannien. Jag gillar ju det mesta som är brittiskt så det var ingen uppoffring att köpa denna. Tur för mig att den översattes så snabbt och släpptes här i Sverige våren 2021.
Handlingen kretsar kring fyra gamlingar som bor på ett äldreboende av lite högre klass. Elizabeth, Joyce, Ron och Ibrahim träffas varje torsdag kväll. Då diskuterar de olösta brott och dricker en del gin eller så. En dag sker ett mord i deras närhet. Mordoffret har de på sätt och vis kopplingar till. Därför bestämmer de sig för att lösa fallet. Med sina olika erfarenheter och kompetenser blir de en kvartett att räkna med.
Det här är nåt av en modern Agatha Christie-mysdeckare där huvudpersonerna är äldre, ofta människor en inte räknar med ska kunna tillföra nåt i det moderna samhället. Fel! Här finns den knivskarpa, här finns den som utåt sett är oansenlig men har en fantastisk analytisk förmåga etc. Jag tycker att det är ett härligt gäng och önskar att författaren varit aningen mer vass i sin beskrivning av individerna.
Trots att boken handlar om mord är den varken jätteotäck eller mycket blodig. Rätt trivsam, faktiskt, med en hel del humor och välskriven, typisk brittisk. Upplösningen är oväntad. Jag tycker att den här boken kan vara en god sommarläsning. Den är ganska omfångsrik (över 400 sidor) och detta plus dess lite långsamma tempo gör att den passar bra att läsa när en har gott om tid. Jag tyckte dock att den bitvis var lite för långsam för att passa mig helt och hållet.
Mitt omdöme blir högt.
Handlingen kretsar kring fyra gamlingar som bor på ett äldreboende av lite högre klass. Elizabeth, Joyce, Ron och Ibrahim träffas varje torsdag kväll. Då diskuterar de olösta brott och dricker en del gin eller så. En dag sker ett mord i deras närhet. Mordoffret har de på sätt och vis kopplingar till. Därför bestämmer de sig för att lösa fallet. Med sina olika erfarenheter och kompetenser blir de en kvartett att räkna med.
Det här är nåt av en modern Agatha Christie-mysdeckare där huvudpersonerna är äldre, ofta människor en inte räknar med ska kunna tillföra nåt i det moderna samhället. Fel! Här finns den knivskarpa, här finns den som utåt sett är oansenlig men har en fantastisk analytisk förmåga etc. Jag tycker att det är ett härligt gäng och önskar att författaren varit aningen mer vass i sin beskrivning av individerna.
Trots att boken handlar om mord är den varken jätteotäck eller mycket blodig. Rätt trivsam, faktiskt, med en hel del humor och välskriven, typisk brittisk. Upplösningen är oväntad. Jag tycker att den här boken kan vara en god sommarläsning. Den är ganska omfångsrik (över 400 sidor) och detta plus dess lite långsamma tempo gör att den passar bra att läsa när en har gott om tid. Jag tyckte dock att den bitvis var lite för långsam för att passa mig helt och hållet.
Mitt omdöme blir högt.