Maria – En kvinnlig komikers dagbok
Bok av Mia Skäringer
Mia Skäringer är en av våra mest uppskattade komiker och skådespelare. Här berättar hon öppenhjärtigt och ärligt om vägen dit, om vad som format henne och om utbrändheten i framgångens kölvatten.
Vi följer Mia Skäringer då hon tillsammans med sin bror bilar till Värmland och en döende mormor. Resan tillbaka till barndomens trakter blir också en minnenas resa. Mia berättar personligt om sin uppväxt i Kristinehamn, om ett kärleksfullt men också oroligt hem kantat av alkoholmissbruk och psykisk ohälsa, om självskadebeteenden och självhat, om smärtsamma minnen av övergrepp. Men även om värmen och humorn, om en familj där skrattet och skämten varit en överlevnadsstrategi, om en trygg mormor och om viljan att en dag stå på scen i en "en-kvinnas-show". Skildringar från uppväxten blandas med känslosamma stunder på sjukhuset vid mormoderns dödsbädd, reflektioner över nöjesbranschen och vad det innebär att vara en kvinnlig skådespelare och komiker jämfört med en manlig, samt funderingar över egna livsval.
Mia Skäringer berättar modigt och utan omsvep om allt humorn gett henne, men också om vad livet i rampljuset kostat.
Maria - En kvinnlig komikers dagbok är en ärlig, insiktsfull och smärtsam uppgörelse med nöjesbranschen, uppväxten och, inte minst, med sig själv.
MIA SKÄRINGER är skådespelare, manusförfattare och författare. Hennes senaste show No more fucks to give har slagit publikrekord med över
300 000 besökare. Skäringer har tidigare utkommit med böckerna Avig Maria (2011), Ska vi skratta eller gråta (2009), skriven tillsammans med
Klara Zimmergren, och Dyngkåt och hur helig som helst (2009).
Hon slår verkligen huvudet på spiken!
För knappt tre år sen var jag och tittade på No more fucks to give. En föreställning som belyser många kvinnors situation, det skeva i samhället, skillnaden i hur män respektive kvinnor "får" uppföra sig.
Maria : En kvinnlig komikers dagbok fortsätter på samma tema. Det är en bok som tydliggör det sjuka i att vi kvinnor alltid ber om ursäkt å männens vägnar, när det är de som har betett sig illa. Att vi tar det som vårt misslyckande.
Bitvis upplever jag boken som lite "svamlig" och osammanhängande men sen är det ju just dagboksanteckningar och inte en story med en tydlig början och ett slut.
Mia Skäringer blottar verkligen sitt inre men inte en enda gång att jag upplever det som om hon gnäller eller vill att jag ska tycka synd om henne. Det är mer som om hon vill göra upp med sitt förflutna, med sorgen och ångesten. Som om hon vill få fler flickor, unga tjejer och kvinnor att våga stå upp och inte ta all skit. Få till en förändrad attityd i samhället.
För knappt tre år sen var jag och tittade på No more fucks to give. En föreställning som belyser många kvinnors situation, det skeva i samhället, skillnaden i hur män respektive kvinnor "får" uppföra sig.
Maria : En kvinnlig komikers dagbok fortsätter på samma tema. Det är en bok som tydliggör det sjuka i att vi kvinnor alltid ber om ursäkt å männens vägnar, när det är de som har betett sig illa. Att vi tar det som vårt misslyckande.
Bitvis upplever jag boken som lite "svamlig" och osammanhängande men sen är det ju just dagboksanteckningar och inte en story med en tydlig början och ett slut.
Mia Skäringer blottar verkligen sitt inre men inte en enda gång att jag upplever det som om hon gnäller eller vill att jag ska tycka synd om henne. Det är mer som om hon vill göra upp med sitt förflutna, med sorgen och ångesten. Som om hon vill få fler flickor, unga tjejer och kvinnor att våga stå upp och inte ta all skit. Få till en förändrad attityd i samhället.