Renässansringen
Bok av Elisabeth Öhman
1562 rider den mystiska Mr Walker in i drottning Maria Stuarts borg och friar till henne med en ring, formad som en dödskalle. Fyrahundra år senare har klockmakare Aron Pettersson i Nyköping fått tag i ringen och dras in ett rafflande äventyr där en våning i London, mystiska krafter och drottning Elizabeths guldklockor behövs för att lösa mysteriet.
3,5/5
Renässansringen är den direkta fortsättningen på amatörurmakaren Aron Petterssons oerhört spännande och händelserika liv, i serien Timeliness av Elisabeth Öhman. Serien bör läsas i ordning, men jag skulle ändå säga att tillbakablickarna i Renässansringen är nog många och tydliga för att den som plockar upp den utan att ha läst första delen, Drottningklockan, först ska kunna hänga med på helhetshistorien. Detta mycket tack vare Öhmans sätt att verkligen se till att varje del är avslutad och utan alltför stora lösa röda trådar som ska hänga med till nästa bok.
Aron Pettersson har verkligen ett sätt att hamna mitt i äventyr som han inte alls är villig att delta i och det är väldigt humoristiskt att läsa om hur en egentlig ensamstöring som trivs allra bäst tillsammans med sin gedigna klocksamling, plötsligt blir hovurmakare åt drottningen av England. Där har han ärvt en våning av sin faster Tyra, som också levde ett helt annat liv än de visste om, och eftersom hans dotter arbetar för MI6, dras Aron in i ett äventyr om den mytomspunna ring som Maria Stuart ska ha fått av en friare. Jag måste säga att jag inte alls var särskilt förtjust i Aron i första boken, men att han nu har växt på mig och i den här boken blir jag mycket mer vänligt inställd till honom.
Vad jag egentligen tycker allra bäst om, är faktiskt själva antagonisten i den här boken. Mycket för att det är så oerhört skruvat att det är jätteroligt att läsa om och följa och gör också boken till en bladvändare. För vad har egentligen Maria Stuarts friare Christopher Walker, en dödskallering, Aron Pettersson, Fantomen och en väldigt rik och smått galen person gemensamt och hur vävs deras liv samman? Är det realistiskt? Nej, kanske inte, men ändå väldigt spännande och roligt.
Språket är enkelt och medryckande och eftersom jag läst första boken känner jag igen alla gamla karaktärer, vilket gör det lätt att hänga med i de nya som presenteras. Att boken mestadels är skriven i jag-form ur Arons perspektiv gör att man känner sig lite närmare med honom (inte i jag-form under antagonist-delarna, vilket jag också gillar) och det känns lite dagboksformat vilket passar Aron som karaktär. Boken är avslutad på sista sidan, men visar ändå tydligt på att det kommer att komma en fortsättning, och seriens sista del heter Pärlbroschen.
Jag måste också ge en eloge till det oerhört snygga omslaget, gjort av Andreas Norrefjord. Absolut en av de finaste framsidor jag har i bokhyllan och varenda gång jag plockar fram den här boken blir jag genast på bättre humör.
Renässansringen är den direkta fortsättningen på amatörurmakaren Aron Petterssons oerhört spännande och händelserika liv, i serien Timeliness av Elisabeth Öhman. Serien bör läsas i ordning, men jag skulle ändå säga att tillbakablickarna i Renässansringen är nog många och tydliga för att den som plockar upp den utan att ha läst första delen, Drottningklockan, först ska kunna hänga med på helhetshistorien. Detta mycket tack vare Öhmans sätt att verkligen se till att varje del är avslutad och utan alltför stora lösa röda trådar som ska hänga med till nästa bok.
Aron Pettersson har verkligen ett sätt att hamna mitt i äventyr som han inte alls är villig att delta i och det är väldigt humoristiskt att läsa om hur en egentlig ensamstöring som trivs allra bäst tillsammans med sin gedigna klocksamling, plötsligt blir hovurmakare åt drottningen av England. Där har han ärvt en våning av sin faster Tyra, som också levde ett helt annat liv än de visste om, och eftersom hans dotter arbetar för MI6, dras Aron in i ett äventyr om den mytomspunna ring som Maria Stuart ska ha fått av en friare. Jag måste säga att jag inte alls var särskilt förtjust i Aron i första boken, men att han nu har växt på mig och i den här boken blir jag mycket mer vänligt inställd till honom.
Vad jag egentligen tycker allra bäst om, är faktiskt själva antagonisten i den här boken. Mycket för att det är så oerhört skruvat att det är jätteroligt att läsa om och följa och gör också boken till en bladvändare. För vad har egentligen Maria Stuarts friare Christopher Walker, en dödskallering, Aron Pettersson, Fantomen och en väldigt rik och smått galen person gemensamt och hur vävs deras liv samman? Är det realistiskt? Nej, kanske inte, men ändå väldigt spännande och roligt.
Språket är enkelt och medryckande och eftersom jag läst första boken känner jag igen alla gamla karaktärer, vilket gör det lätt att hänga med i de nya som presenteras. Att boken mestadels är skriven i jag-form ur Arons perspektiv gör att man känner sig lite närmare med honom (inte i jag-form under antagonist-delarna, vilket jag också gillar) och det känns lite dagboksformat vilket passar Aron som karaktär. Boken är avslutad på sista sidan, men visar ändå tydligt på att det kommer att komma en fortsättning, och seriens sista del heter Pärlbroschen.
Jag måste också ge en eloge till det oerhört snygga omslaget, gjort av Andreas Norrefjord. Absolut en av de finaste framsidor jag har i bokhyllan och varenda gång jag plockar fram den här boken blir jag genast på bättre humör.