Luften är fri
Bok av Sara Lövestam
Kouplan har blivit hemlös. Allt han äger finns nu i hans ryggsäck, och han måste hitta en plats som skyddar mot både regn och gränspoliser. Det är tufft, inte det ultimata tillfället att ta ett nytt uppdrag. Å andra sidan behöver han pengarna.
I en villa i Bromma bor en kvinna, som misstänker att hennes man, Håkan, är otrogen. Ett rutinuppdrag för en detektiv men ju mer Kouplan upptäcker, desto mer förstår han att detta handlar om något helt annat. Något värre.
Samtidigt som han nystar upp de alltmer mystiska trådarna kring Håkans förehavanden, försöker han reda upp sitt eget liv. Snart får han söka asyl igen och röra sig fritt på gatorna men det är inget mer än en andningspaus.
Luften är fri är en spännande och gripande berättelse om ett fall och en människas kamp för ett riktigt liv. Det är Sara Lövestams tredje bok om Kouplan.
Efter att ha läst två spänningsromaner i följd (ska inte göra det igen) med mycket våld och många mord känns Luften är fri som befriande trovärdig. Den utspelar sig i en miljö fylld av dagens samhällsproblem även om de som bekant snabbt blir gamla, får nya ansikten eller byts ut (boken skrevs 2016). Men det är "riktiga människor" med sina förtjänster och brister som brottas med livets ibland tuffa villkor. Här finns MS sjuka Ulrika som vägras sjukpenning, maken Håkan som beter sig underligt och papperslöse Kouplan som försörjer sig som privatdeckare. På vägen möter de en pamflett av människor från samhällets botten till dess topp.
Berättelsen är mager i sin start - vad gör Håkan och hur ska Kouplan dra för slutsatser av Håkans underliga beteende. Men varje gång som man undrar vart tar berättelsen vägen nu så överraskar berättaren oss med att stegra och fördjupa berättelsen. I slutet landar hela berättelsen så att den känns som att den har tillfört en dimension till. Berättaren (författaren) har en insikt i problembilden som gör henne till en god berättare.
Berättelsen är mager i sin start - vad gör Håkan och hur ska Kouplan dra för slutsatser av Håkans underliga beteende. Men varje gång som man undrar vart tar berättelsen vägen nu så överraskar berättaren oss med att stegra och fördjupa berättelsen. I slutet landar hela berättelsen så att den känns som att den har tillfört en dimension till. Berättaren (författaren) har en insikt i problembilden som gör henne till en god berättare.