Genombrottet : så löste släktforskaren dubbelmordet i Linköping
Anna Bodin
När det fruktansvärda dubbelmordet i Linköping kunde klaras upp efter 16 långa år var det en släktforskare som stod för genombrottet. Peter Sjölund gick 200 år bakåt i tiden och byggde ett släktnät som lyckades ringa in mördaren, som greps och erkände direkt.
En lagändring hade gjort det möjligt att använda släktforskningsdatabaser och för första gången i Europa kunde ett mord klaras upp med den banbrytande metoden, ett genombrott som kan bli viktigare än fingeravtrycket. Nu väntar en lång rad kalla fall på sin lösning.
Det här är boken om jakten som ledde fram till att Peter Sjölund kunde identifiera mördaren. Men också om alla liv som slogs i spillror av morden den där oktoberdagen 2004 och de anhörigas långa väntan på ett svar.
Journalisten Anna Bodin har följt Peter Sjölund från allra första början. Här är deras unika berättelse om jakten som satte punkt för den största mordutredningen i Sveriges historia efter Palmemordet.
Verkliga kriminalfall har alltid intresserat mig. Jag kollar gärna på TV-program om såna och jag läser gärna s k true crime-böcker. En ganska nyutkommen bok om ett verkligt fall är Anna Bodins och Peter Sjölunds Genombrottet. Så löste släktforskaren dubbelmordet i Linköping. Eftersom platsen för morden är nära min födelsestad var jag också än mer intresserad.
Den 19 oktober 2004 inträffade ett dubbelmord på en gata i Linköping. Offren är en liten pojke och en kvinnlig lärare. De båda huggs ner och gärningsmannen försvinner. Många resurser sätts in för att hitta mördaren och lösa fallet, men framgången uteblir. Inte förrän 16 år senare anlitades en dna-släktforskare, Peter Sjölund, som tack vare en ändring i lagen kunde hjälpa till att identifiera gärningsmannen. Boken handlar emellertid också om alla som drabbas av morden.
Boken är skriven i presens vilket gör handlingen extra spännande och snabb – trots att det tar lång tid att lösa fallet. En del paralleller dras till andra kända och okända fall och gärningsmän, bland annat the Golden State Killer (se Jag försvinner i mörkret av Michelle McNamara!) vilket är intressant. Lite mindre intressant är det att läsa om Peter Sjölunds egen släktforskning, men kanske behövs det för att läsaren ska förstå hur fallet kunde lösas. Boken känns bitvis aningen grabbig och går in på helt oväsentliga detaljer som vad polismännens fruar har lagat för mat och lagt i polismännens matlådor. Överhuvudtaget är det för många referenser till mat och dryck, nåt som är helt irrelevant för läsaren. Det är också för många förnamn. Jag hade nog föredragit att man använt titel i stället i vissa avsnitt. Det känns faktiskt som om Peter Sjölund har skrivit om sig själv – i tredje person singular.
Men givetvis är jag mycket imponerad av det arbete som gjorts och som efter lång tid och hårda tålamodsprövningar leder fram till lösningen. Det är ett otroligt arbete och ett stort antal timmar som har lagts på att lösa fallet. Ett arbete som till sist bär frukt. Mördaren återfinns och i och med att han har en aspergerdiagnos och sjukersättning blir detta med brister i psykiatrin ytterligare ett tema som vädras i boken. Desutom är boken en stor uppmaning till att släktforska.
Mitt omdöme blir högt.
Den 19 oktober 2004 inträffade ett dubbelmord på en gata i Linköping. Offren är en liten pojke och en kvinnlig lärare. De båda huggs ner och gärningsmannen försvinner. Många resurser sätts in för att hitta mördaren och lösa fallet, men framgången uteblir. Inte förrän 16 år senare anlitades en dna-släktforskare, Peter Sjölund, som tack vare en ändring i lagen kunde hjälpa till att identifiera gärningsmannen. Boken handlar emellertid också om alla som drabbas av morden.
Boken är skriven i presens vilket gör handlingen extra spännande och snabb – trots att det tar lång tid att lösa fallet. En del paralleller dras till andra kända och okända fall och gärningsmän, bland annat the Golden State Killer (se Jag försvinner i mörkret av Michelle McNamara!) vilket är intressant. Lite mindre intressant är det att läsa om Peter Sjölunds egen släktforskning, men kanske behövs det för att läsaren ska förstå hur fallet kunde lösas. Boken känns bitvis aningen grabbig och går in på helt oväsentliga detaljer som vad polismännens fruar har lagat för mat och lagt i polismännens matlådor. Överhuvudtaget är det för många referenser till mat och dryck, nåt som är helt irrelevant för läsaren. Det är också för många förnamn. Jag hade nog föredragit att man använt titel i stället i vissa avsnitt. Det känns faktiskt som om Peter Sjölund har skrivit om sig själv – i tredje person singular.
Men givetvis är jag mycket imponerad av det arbete som gjorts och som efter lång tid och hårda tålamodsprövningar leder fram till lösningen. Det är ett otroligt arbete och ett stort antal timmar som har lagts på att lösa fallet. Ett arbete som till sist bär frukt. Mördaren återfinns och i och med att han har en aspergerdiagnos och sjukersättning blir detta med brister i psykiatrin ytterligare ett tema som vädras i boken. Desutom är boken en stor uppmaning till att släktforska.
Mitt omdöme blir högt.