Mormor i karantän
Kaj Branzell
Åttioåriga svenskan Anna-Lisa befinner sig tillsammans med sin käraste, tidigare tjurfäktaren Manuel, på hans gård i Spanien. Men det blir inte riktigt som hon tänkt sig. Coronaviruset har nått Spanien och Anna-Lisa befinner sig i ett spanskt lockdown.
Trots restriktioner, följda av nya restriktioner och smitta som sprider sig bland vänner, finner Anna-Lisa och Manuel på sätt att hantera sin situation. Med ensamma flamencodanser på gårdsplanen, promenader med nya skyddslingar från djurstallet i Torrevieja och en och annan otillåten promenad vid rosa lagunen och klipporna vid havet. Promenader som kan sluta mycket illa.
Nya överraskningar väntar, återföreningar med familj och vänner och oväntade besök som får tillvaron att ta dramatiska vändningar.
Böckerna om Anna-Lisa är tre fartfyllda och hjärtliga feelgoodromaner om att livet faktiskt kan börja i sjuttioårsåldern. Missa inte Anna-Lisas första äventyr i Mormor på rymmen och Mormors val.
Mormor i karantän är den tredje fristående delen i serien om åttioåriga Anna-Lisa som, i protest mot dotterns daltande mot hennes ålder, flyttat till Spanien på egen hand. I de tidigare böckerna är Anna-Lisa med om stora omvälvande och ibland farliga äventyr, men här i den tredje möter hon istället sin kanske dödligaste fiende, covid-19.
Kaj Branzell har tagit en verklighet vi alla har upplevt och placerat den i sin skönlitterära värld. För att riktigt understryka hur verkligt det är, börjar varje kapitel med ett utdrag från lokala myndigheter eller nyhetsstationer som visar på karantän-bestämmelser och annat. Vi får också möta många av de som dykt upp i de tidigare böckerna, både på gott och ont. Branzell är inte rädd för att låta några dö eller bli sjuka i det virus som omskakar världen.
Det är mängder av tillbakablickar i den här boken och för mig som har läst de tidigare böckerna, kan de ibland bli väl många och detaljerade. Dessutom kan jag tycka att de kommer i underliga formuleringar eller på sätt jag själv inte skulle ha valt, men vem är jag att säga hur en åttioåring uttrycker sig i mejl till sin väninna?
Jag gillar Anna-Lisa, definitionen av en krutgumma. Men hon tappar det lite i den här boken och blir orolig, svartsjuk och mindre självsäker än hon varit innan. Det kan jag tycka är tråkigt. Men samma sak här, karantänen och mötet med sin egen dödlighet på ett annat sätt har skakat om de flesta på sätt de inte kunnat räkna med. Persongalleriet är stort, och för den som inte läst de tidigare delarna kanske det kan bli svårt att hänga med på vilka alla är (men tillbakablickarna hjälper garanterat). För mig som då, som skrivet, redan läst de andra två delarna, blir det mångt och mycket som att hitta hem till gamla vänner igen, även om de är ganska mycket äldre än vad jag är.
Språkmässigt sätt flyter det på bra för det allra mesta, och jag tycker om att Branzell blandar in lite spanska ord i det hela. Gestaltningen fungerar och det känns som att jag är där på gården med allihop.
Kaj Branzell har tagit en verklighet vi alla har upplevt och placerat den i sin skönlitterära värld. För att riktigt understryka hur verkligt det är, börjar varje kapitel med ett utdrag från lokala myndigheter eller nyhetsstationer som visar på karantän-bestämmelser och annat. Vi får också möta många av de som dykt upp i de tidigare böckerna, både på gott och ont. Branzell är inte rädd för att låta några dö eller bli sjuka i det virus som omskakar världen.
Det är mängder av tillbakablickar i den här boken och för mig som har läst de tidigare böckerna, kan de ibland bli väl många och detaljerade. Dessutom kan jag tycka att de kommer i underliga formuleringar eller på sätt jag själv inte skulle ha valt, men vem är jag att säga hur en åttioåring uttrycker sig i mejl till sin väninna?
Jag gillar Anna-Lisa, definitionen av en krutgumma. Men hon tappar det lite i den här boken och blir orolig, svartsjuk och mindre självsäker än hon varit innan. Det kan jag tycka är tråkigt. Men samma sak här, karantänen och mötet med sin egen dödlighet på ett annat sätt har skakat om de flesta på sätt de inte kunnat räkna med. Persongalleriet är stort, och för den som inte läst de tidigare delarna kanske det kan bli svårt att hänga med på vilka alla är (men tillbakablickarna hjälper garanterat). För mig som då, som skrivet, redan läst de andra två delarna, blir det mångt och mycket som att hitta hem till gamla vänner igen, även om de är ganska mycket äldre än vad jag är.
Språkmässigt sätt flyter det på bra för det allra mesta, och jag tycker om att Branzell blandar in lite spanska ord i det hela. Gestaltningen fungerar och det känns som att jag är där på gården med allihop.