Halvsjälarna
Bok av Linda Andersson
Mariell har gjort sitt val och är nu fast i Dödsriket. Men allt går fel redan från början. Bara minuter efter att hon låtit sitt offer leva dyker Vintervit upp på Vårängen för att anhålla henne. Hon ställs inför De Kunniga och bestraffas precis som alla andra brottslingar gör. Men är det tillräckligt? Hon är trots allt Den utan kryphål.
Mariell gör det omöjliga och flyr. Väl fri från Vårängen har hon tänkt följa sin mentor Jaques råd: att finna en mystisk skrift och kämpa för sin frihet. Ett uppdrag som visar sig vara svårare och mer plågsamt än något hon tidigare gått igenom. Och som om det inte vore nog får hon snart reda på något som kommer att skaka om hennes tillvaro på ett mer känslomässigt plan.
Halvsjälarna är den direkta fortsättningen på Livstjuvarna, i trilogin om Livstjuvarna. Har man inte läst första boken rekommenderar jag den som start, för att lättare hänga med i handlingen.
Mariell blir anhållen efter att ha låtit sitt offer gå fritt och bestraffas på exakt samma sätt som andra men hon lyckas göra det omöjliga och flyr. Hon är ju ändå den utan kryphål, så varför ska hon inte lyckas hitta kryphål någon annanstans? Hon försöker hitta en mystisk skrift som kan ändra hela tillvaron efter livet men råkar ut för en massa äventyr längs vägen (så klart) och möter minst en person som hon inte var beredd på skulle finnas i dödsriket. Och vad har egentligen hänt med Bibbi? Hon är helt borta.
Persongalleriet är lagom stort och det är kul att återse gamla bekanta. Jag gillar Mariell. Hon är framåt och driven men har ändå sina baksidor och nackdelar. Kanske framförallt impulskontrollen och spontaniteten, men det är ju också en del av att vara tonåring. Måste också säga att jag är förtjust i Vintervit och hans stoiska tjurskallighet.
Det är oerhört roligt att läsa böcker med starka kvinnliga karaktärer, speciellt när böckerna riktar sig till en ålder när det verkligen behövs självsäkerhet men när det samtidigt är viktigt att visa att ingen är perfekt. Mariell är inte perfekt (ibland vill man bara skaka om henne) men hon lyckas nästan alltid lösa problemen och tar också ofta hjälp av andra. Kanske inte alltid när hon borde, men hon gör det.
Språket är bra och flyter och det händer hela tiden saker. När jag tror att jag vet vad som kommer att hända, kommer något nytt som visar att det gör jag inte alls det. Det ska bli väldigt spännande att läsa tredje och sista delen i trilogin för att se om det hela nästlar ut sig.
Mariell blir anhållen efter att ha låtit sitt offer gå fritt och bestraffas på exakt samma sätt som andra men hon lyckas göra det omöjliga och flyr. Hon är ju ändå den utan kryphål, så varför ska hon inte lyckas hitta kryphål någon annanstans? Hon försöker hitta en mystisk skrift som kan ändra hela tillvaron efter livet men råkar ut för en massa äventyr längs vägen (så klart) och möter minst en person som hon inte var beredd på skulle finnas i dödsriket. Och vad har egentligen hänt med Bibbi? Hon är helt borta.
Persongalleriet är lagom stort och det är kul att återse gamla bekanta. Jag gillar Mariell. Hon är framåt och driven men har ändå sina baksidor och nackdelar. Kanske framförallt impulskontrollen och spontaniteten, men det är ju också en del av att vara tonåring. Måste också säga att jag är förtjust i Vintervit och hans stoiska tjurskallighet.
Det är oerhört roligt att läsa böcker med starka kvinnliga karaktärer, speciellt när böckerna riktar sig till en ålder när det verkligen behövs självsäkerhet men när det samtidigt är viktigt att visa att ingen är perfekt. Mariell är inte perfekt (ibland vill man bara skaka om henne) men hon lyckas nästan alltid lösa problemen och tar också ofta hjälp av andra. Kanske inte alltid när hon borde, men hon gör det.
Språket är bra och flyter och det händer hela tiden saker. När jag tror att jag vet vad som kommer att hända, kommer något nytt som visar att det gör jag inte alls det. Det ska bli väldigt spännande att läsa tredje och sista delen i trilogin för att se om det hela nästlar ut sig.