Verarnas drottning

Bok av Joseph A. Davis
Visserligen utropade kung Josua den unga kvinnan Diomeda till arvtagare av tronen i Valarien, men istället har hon drivits i exil. Albrak är på flykt undan Greve Stronius Pärlehand, som har makten i riket och smider ränker som kan betyda undergång för Valarien. Verflickan Ilasa räddas till livet av Albrak när monster anfaller dem och nu följer hon honom som hans personliga tjänare. Denna oförutsedda trio söker tillsammans upp kréernas matriark som vill prata om Valariens framtid. Resan för dem genom den brännande öknen till Sirana, en glittrande stad av glas. Nu står mycket på spel för Valarien. Vem ska regera? Kan Diomeda finna sin väg? Vilka planer har den gåtfulla och mörka ökengudinnan Sirana för Albrak? Och vilken roll spelar Markus av Trolyrien i allt detta? Sagt om Markus av Trolyrien: Boken är skriven med humor och den är lättsam att läsa? Det här är en bra och välskriven bok för fantasyfrälsta. (Anna-Karin Närkling i BTJ:s häfte #2, 2017) Liksom Harry Potter är det en bok som passar alla - barn som vuxna.... den gränslösa och vågade fantasin gör att den sticker ut ... så unikt, så bra! (Tusen sidor)
Verarnas drottning är den direkta fortsättningen på Markus av Trolyrien, i serien med samma namn.

Den börjar med att verflickan Ilasa hittar en främling som hon försöker få liv i, och när det sedan visar sig vara Albrak och han räddar henne undan monster, bestämmer hon sig för att vara hans personliga tjänare som tack och följa honom var han än går. Diomeda utropades av kung Josua som arvtagare till Valariens tron men hon drivs i exil. När dessa tre möts startar ett äventyr som ingen av dem kunde tro. Vem ska egentligen regera över Valarien och hur ska de komma fram till det? Och Markus av Trolyrien då, var kommer han i det hela?

Persongalleriet i den här boken är relativt stort och det är inte alltid lätt att hålla reda på vem som är vem, men om man har läst första delen, vilket jag rekommenderar att man börjar med, är det lite lättare. Det kommer in ganska många nya karaktärer att hålla koll på, men de flesta av dem är inte alltid viktiga för historien. Jag tycker om Diomeda, och gillar att få lära känna henne bättre i den här boken. Ilasa är ett typiskt barn som inte riktigt alltid tänker på konsekvenser men jag gillar henne också. Albrak är svår, och eftersom han rört sig mycket i gråzonen innan är det inte lätt att veta var man har honom. Men det är bara bra, och ger djup till historien.

Språket är bra, och läsningen flyter på. Jag tycker nog att den här är snäppet starkare än bok ett i serien, och det är ju precis som det ska vara.