Ett lyckligare år
Jonas Gardell
1879 skriver den kände filosofen Pontus Wikner en text han kallar Psykologiska självbekännelser. Manuset låses in i en blecklåda som enligt direktiven ska förvaras på Uppsala Universitetsbibliotek i minst 50 år innan någon får bryta förseglingen och läsa. Dess innehåll är så kontroversiellt och så skandalöst att enbart ryktet om den förseglade blecklådan skapar panik i Pontus Wikners vänskapskrets och man försöker utverka hinder för att blecklådan någonsin ska få öppnas. Ändå är det Wikners vilja att hans text någon gång ska publiceras. I en framtid när allt är förändrat. Han drömmer om ett lyckligare år.
1970, nästan 100 år efter att Pontus Wikner skrivit sina olyckliga bekännelser, bildar några ungdomar i Örebro föreningen Gay Power Club. Den excentriske Ronny går ut i Örebro mitt på dagen i full drag. Kärleksparet Vanja och Kerstin skapar sensation i rikspressen som "flickorna som vill gifta sig". Och tillsammans genomför de den första demonstrationen någonsin i Sverige för homosexuell frihet.
Ett lyckligare år är den gripande berättelsen om de unga studenterna Pontus och Herman och deras omöjliga kärlek under andra halvan av 1800-talet. Det är den fantastiska berättelsen om några modiga ungdomar i en liten stad i Mellansverige under andra halvan av 1900-talet som bestämmer sig för att också de har rätt till lycka. En svindlande roman om kärlek i en tid när kärleken saknade språk.
Ett lyckligare år är den sanna historien om hur kampen för vår frihet började. Och utan början är vi ingenting.
Hur skeptisk jag än är till vissa personer gick det inte att låta bli att gå till Akademibokhandeln i mörkaste november 2021 och lyssna till ett författarsamtal med Jonas Gardell. Hans bok Ett lyckligare år kom ut i år. Jag ger boken ofta fel titel och vill byta ut ordet år mot ordet liv. Nu när jag har läst boken och vet varifrån titeln kommer, skulle jag ändå vilja byta orden för alla dem som har kämpat och lidit tidigare i historien för att såna som jag ska få leva ett vanligt liv. Nån sån magi finns förstås inte. Därför är det viktigt att läsa såna här böcker.
Filosofen Pontus Wikner var en känd man på sin tid här i Uppsala. År 1879 skriver han ner sina Psykologiska självbekännelser, stoppar dem i en blecklåda och ber att lådan och manuset ska förvaras hos Uppsala universitetsbibliotek när han dör. Lådan får inte öppnas förrän hans fru och barn är döda sen länge, i minst 50 år. Samtidigt är det Pontus Wikners vilja att hans manus nån gång i framtiden ska publiceras. Hans änka Ida ser till att lådan kommer till biblioteket – men hon gör det inte genast efter hans död 1888. Den ena delen av boken är en berättelse om Pontus och hans kärlek till bland andra Herman. Den andra delen av boken utspelar sig under 1970-talet, främst i Örebro, när några få men tuffa förkämpar för sin rätt att leva med och älska personer av samma kön gör sina röster hörda. Boken knyts ihop i slutet i Uppsala igen.
Jonas Gardell skriver väldigt bra böcker, det har jag alltid tyckt. Att han är lite av en diva kämpar jag med att försöka bortse ifrån – jag har ju faktiskt träffat honom innan han blev känd och då var han ödmjuk. Boken är ett stycke av homosexuellas historia. Vissa delar är fiktiva, andra baserade på verkliga händelser och personer och somliga delar är faktiskt helt med verkligheten överensstämmande. Författaren kan inte ha varit med när Pontus och Herman träffas. Ändå blir det så levande skildrat att jag som läsare känner hur luften vibrerar av känslor.
Den andra delen av boken skildrar den tidiga gayrörelsen i Sverige på 1970-talet. Delen är på sätt och vis en annan bok. Jag hade faktiskt önskat två skilda böcker. Här knyts visserligen berättelserna samman. Jag är full av vördnad och tacksamhet för att människor före mig har kämpat för att jag ska kunna leva som jag gör idag – ett ganska vanligt liv. Det är givetvis inte det jag har invändningar emot, utan tacksamhet. Men ändå. Det är två skilda berättelser, en fiktiv roman baserad på verkliga personer och en bok om den tidiga gayrörelsn i Sverige, där pionjärerna kommer till tals. Och två böcker hade jag nog hellre läst eftersom författaren haft mer utrymme för båda berättelserna. Det haltar lite i ihopkopplingen.
Mitt omdöme blir högt.
Filosofen Pontus Wikner var en känd man på sin tid här i Uppsala. År 1879 skriver han ner sina Psykologiska självbekännelser, stoppar dem i en blecklåda och ber att lådan och manuset ska förvaras hos Uppsala universitetsbibliotek när han dör. Lådan får inte öppnas förrän hans fru och barn är döda sen länge, i minst 50 år. Samtidigt är det Pontus Wikners vilja att hans manus nån gång i framtiden ska publiceras. Hans änka Ida ser till att lådan kommer till biblioteket – men hon gör det inte genast efter hans död 1888. Den ena delen av boken är en berättelse om Pontus och hans kärlek till bland andra Herman. Den andra delen av boken utspelar sig under 1970-talet, främst i Örebro, när några få men tuffa förkämpar för sin rätt att leva med och älska personer av samma kön gör sina röster hörda. Boken knyts ihop i slutet i Uppsala igen.
Jonas Gardell skriver väldigt bra böcker, det har jag alltid tyckt. Att han är lite av en diva kämpar jag med att försöka bortse ifrån – jag har ju faktiskt träffat honom innan han blev känd och då var han ödmjuk. Boken är ett stycke av homosexuellas historia. Vissa delar är fiktiva, andra baserade på verkliga händelser och personer och somliga delar är faktiskt helt med verkligheten överensstämmande. Författaren kan inte ha varit med när Pontus och Herman träffas. Ändå blir det så levande skildrat att jag som läsare känner hur luften vibrerar av känslor.
Den andra delen av boken skildrar den tidiga gayrörelsen i Sverige på 1970-talet. Delen är på sätt och vis en annan bok. Jag hade faktiskt önskat två skilda böcker. Här knyts visserligen berättelserna samman. Jag är full av vördnad och tacksamhet för att människor före mig har kämpat för att jag ska kunna leva som jag gör idag – ett ganska vanligt liv. Det är givetvis inte det jag har invändningar emot, utan tacksamhet. Men ändå. Det är två skilda berättelser, en fiktiv roman baserad på verkliga personer och en bok om den tidiga gayrörelsn i Sverige, där pionjärerna kommer till tals. Och två böcker hade jag nog hellre läst eftersom författaren haft mer utrymme för båda berättelserna. Det haltar lite i ihopkopplingen.
Mitt omdöme blir högt.