Damen med bysten
Bok av Karin Brunk Holmqvist
Lovisas kära staty, en byst som hon gett namnet Helga Müller, blir högt värderad av Antikrundan som kommit till stan. Det dröjer inte länge förrän Edmund, en sol-och-vårare, försöker charma Lovisa men hennes närmaste vän Elvy fattar misstankar. Hemma i Hammenhög är det dock inte bara Edmund som har planer på att snärja Lovisa.
Min första bekantskap med Karin Brunk Holmqvists komiska böcker om lite äldre människor på Österlen gjorde jag för cirka 15 år sen när min pappa hade gått bort. Mamma behövde lära sig skratta igen och blev tipsad av en kusin om dessa böcker. Nu har jag väl läst lika många böcker som det är årsen vi tipsades. Damen med bysten. Boken köpte jag på bokrea 2021, så det var verkligen hög tid att läsa den innan året tar slut.
Lovisa och Elvy är två damer i 70-årsåldern, grannar i Hammenhög och bästa vänner. En dag får de för sig att besöka Antikrundan när den kommer till Simrishamn. Lovisa tar med sig en byst som hon har ärvt. Bysten, kallad Helga Müller, värderas till 75 000 kronor. Bedragaren Edmund ser sin chans att lura Lovisa. Lovisa faller lite för Edmunds smicker och överväger att låta honom sälja. Sen dyker det upp ytterligare en person, Hans Fjord, som påstår att Helga Müller är en släktklenod… Men Jens… Han är nog bäst av dem alla, tycker Lovisa, kanske..?
Som så ofta i de här böckerna är det både rörigt och roligt. Dråpligt! De äldre skildras med glimten i ögat och författaren skrattar med dem, inte åt dem. Det är snudd på fars och bondkomik med inte så mycket snusk. Precis vad jag behövde just nu – nåt riktigt jävla lättsamt. Tanterna, inte så väldigt mycket äldre än jag själv, inser jag plötsligt, är som fnissiga skolflickor ibland, såsom jag också kan vara. Ingen tung och världsledande litteratur, alltså, utan nåt lätt för den som vill skratta åt, nej med, tanter och till viss del gubbar. Ett par korrekturfel hade jag klarat mig utan, dock.
Mitt omdöme blir medel.
Lovisa och Elvy är två damer i 70-årsåldern, grannar i Hammenhög och bästa vänner. En dag får de för sig att besöka Antikrundan när den kommer till Simrishamn. Lovisa tar med sig en byst som hon har ärvt. Bysten, kallad Helga Müller, värderas till 75 000 kronor. Bedragaren Edmund ser sin chans att lura Lovisa. Lovisa faller lite för Edmunds smicker och överväger att låta honom sälja. Sen dyker det upp ytterligare en person, Hans Fjord, som påstår att Helga Müller är en släktklenod… Men Jens… Han är nog bäst av dem alla, tycker Lovisa, kanske..?
Som så ofta i de här böckerna är det både rörigt och roligt. Dråpligt! De äldre skildras med glimten i ögat och författaren skrattar med dem, inte åt dem. Det är snudd på fars och bondkomik med inte så mycket snusk. Precis vad jag behövde just nu – nåt riktigt jävla lättsamt. Tanterna, inte så väldigt mycket äldre än jag själv, inser jag plötsligt, är som fnissiga skolflickor ibland, såsom jag också kan vara. Ingen tung och världsledande litteratur, alltså, utan nåt lätt för den som vill skratta åt, nej med, tanter och till viss del gubbar. Ett par korrekturfel hade jag klarat mig utan, dock.
Mitt omdöme blir medel.