Min väg från flykting till hela Sveriges polis

Nadim Ghazale
Nadim Ghazale var sju år när han flydde med sin familj från kriget i Libanon. Trettio år senare är han polisen som kämpar för Sverige, mot grov brottslighet och rasism. Samtidigt vill han inte lära sina egna barn arabiska. Hur kommer det sig? Det här är berättelsen om flykten, skulden, ilskan och kärleken. Om alla gånger han fått frågan om han säljer knark på väg mellan centralstationen och svt-huset, om varför han inte får hyra stuga på västkusten och om slumpen som gjorde honom till polis. Yrket som höll på att kosta honom livet. Men mest av allt är det här en bok om att bygga från noll och om det magiska ordet "välkommen".
Nadim var sju år gammal när han tillsammans med sin familj flydde från kriget i Libanon. Trettio år senare är han polis i Sverige och kämpar mot grov brottslighet och rasism. En berättelse om flykten, skulden, ilskan och kärleken….

Redan när jag såg bokens titel väcktes mitt intresse och när jag började läsa blev jag fast, jag sträckläste boken och jag blev berörd på många sätt, många känslor upplevde jag - glädje, sorg, ilska, värme, frustration, hopp etc. Nadim berättar ärligt och öppet om kärleken, livet, motgångarna och fördomarna som han möter genom livet och orden går rakt in i mitt hjärta och mina ögon öppnas upp för hur det kan vara att inte ha ett "typiskt svenskt namn". Nog för att jag vet att rasism finns men jag trodde att vi kommit längre i många avseenden - en stark berättelse som borde läsas av alla.