Virvelvind
Bok av Lisa Hågensen
Raili och Ylva hamnar mitt i ett makabert drama. De är fast på en stormdrabbad bohuslänsk ö med ett lik, ett värdpar, två adjunkter och ett gäng bibliotekarier - och en av dem är en mördare.
När väninnorna tillika bibliotekarierna Rail och Ylva råkar i trubbel gör de det med besked! Hårresande utmaningar, humor, vänskap och besynnerliga mord är några av godbitarna i Cosy Crime-serien Raili & Ylva Mystery.
Efter en förfrågan från författaren Lisa Hågensen via sociala medier tackade jag ja till att recensera hennes fjärde och senaste del i Raili och Ylva-serien, Virvelvind. Jag har läst de tidigare tre böcker i serien, med lite blandad förtjusning. Men det är onekligen nåt som lockar med de underliga bibliotekarierna och deras öden och äventyr.
Den här gången är Raili under isen efter deras senaste bravader. Men Ylva och kollegorna tvingar upp henne ur soffan, bort från ett oärligt ex till ett vandrarhem på en ö. Där ska firas påsk i lugn och ro. Men inte bara bibliotekarierna är underliga, de andra gästerna är det också. Ett dödsfall sommaren innan diskuteras – och så dör en av påskgästerna. Är det rent av mord?
Lite av en pusseldeckare anas i baksidestexten. Såna gillar vi! Men som så ofta i den här serien händer märkliga ting. Jag gillar författarens sätt att skriva dialoger. De känns äkta och då blir även karaktärerna trovärdiga. Däremot kan samtalen ibland ta lite väl underliga vändningar. Då tillför de inget utan snarare förvirrar och känns mest som utfyllnad. Men den läskiga miljön är författaren mästerlig på att bygga upp och hålla. Många kapitel slutar i cliffhangers. Det gör att jag ogärna lägger boken ifrån mig under läsningen.
Mitt omdöme blir högt.
Den här gången är Raili under isen efter deras senaste bravader. Men Ylva och kollegorna tvingar upp henne ur soffan, bort från ett oärligt ex till ett vandrarhem på en ö. Där ska firas påsk i lugn och ro. Men inte bara bibliotekarierna är underliga, de andra gästerna är det också. Ett dödsfall sommaren innan diskuteras – och så dör en av påskgästerna. Är det rent av mord?
Lite av en pusseldeckare anas i baksidestexten. Såna gillar vi! Men som så ofta i den här serien händer märkliga ting. Jag gillar författarens sätt att skriva dialoger. De känns äkta och då blir även karaktärerna trovärdiga. Däremot kan samtalen ibland ta lite väl underliga vändningar. Då tillför de inget utan snarare förvirrar och känns mest som utfyllnad. Men den läskiga miljön är författaren mästerlig på att bygga upp och hålla. Många kapitel slutar i cliffhangers. Det gör att jag ogärna lägger boken ifrån mig under läsningen.
Mitt omdöme blir högt.