Stilla vatten
Bok av Britt Peruzzi
Stilla vatten är andra delen i Rivieran-serien om kommissarie Alda Luppi vid polisen i Nice, en mustig kriminalroman om skuld och eget ansvar. En man hittas mördad på den världsberömda stranden i Änglarnas bukt, bland badgäster och lekande barn. Ändå finns det inga vittnen till det brutala brottet som lamslår kusten under årets mest intensiva turistvecka.
Alda Luppi avbryter sin semester och dras in i en komplicerad utredning som blottlägger hänsynslösheten i fastighetsbranschen. Spåren leder till en period i historien som präglades av solidaritet men också odlade en av mänsklighetens mörkaste sidor: girighet. Till slut återstår bara en fråga: Hur länge kan ett sår lämnas öppet innan hämnden börjar gro?
Britt Peruzzi är journalist och debuterade som författare med kriminalromanen Aldrig glömma 2019. Liksom sin huvudperson Alda Luppi har hon italienskt påbrå, och Nice och dess vackra omgivningar tillhör hennes favoritplatser på jorden.
För ett par, tre år sen läste jag den första delen i Rivieran-serien (länk finns nedan). Det var en annorlunda deckare, tyckte jag. Kanske annorlunda för mig eftersom den inte utspelar sig vare sig i Sverige eller England utan vid Rivieran, i Nice. Boken handlade mycket om det goda i livet såsom mat och dryck, nåt jag också uppskattar. I år fick jag äntligen möjlighet att komma tillbaka till serien. I början av januari köpte jag del två i Britt Peruzzis serie, Stilla vatten.
Kommissarie Alda Luppi har semester och står vid spisen när en mördad man hittas på stranden av en lekande pojke och hans pappa. Eftersom det är semestertider och Alda råkar befinna sig hemma får hon ta hand om fallet. Trots att mannen har mördats mitt bland folk finns inga vittnen. Så hej då, semestern! Inte konstigt att Alda ibland blir så himla arg. Eller handlar hennes ilska om nåt annat..?
Berättelsen kör igång direkt med ganska detaljerade yttre skildringar av de karaktärer som ingår. Mordet är brutalt och blodigt och den stackars pojken och pappan skildras trovärdigt i sina respektive chocktillstånd. Därefter kan det på sina ställen bli lite för tramsigt och lite för mycket av Alda Luppis familj. Det är i vart fall skönt att hon inte, som så många andra poliser, är alkoholiserad. En hel del mat och dryck förekommer även i denna andra del och det gillar jag i och för sig. Samtidigt tillför inte vissa delar nåt till själva huvudberättelsen.
Det här är i mångt och mycket en mysdeckare, där familj och livets goda får stor plats. Visserligen börjar boken blodigt, men sen blir den mest snäll. Mest. Den innehåller även fruktansvärda upplevelser bland de inblandade, nåt som gör slutet och mördarens identitet… oväntade.
Mitt omdöme blir högt.
Kommissarie Alda Luppi har semester och står vid spisen när en mördad man hittas på stranden av en lekande pojke och hans pappa. Eftersom det är semestertider och Alda råkar befinna sig hemma får hon ta hand om fallet. Trots att mannen har mördats mitt bland folk finns inga vittnen. Så hej då, semestern! Inte konstigt att Alda ibland blir så himla arg. Eller handlar hennes ilska om nåt annat..?
Berättelsen kör igång direkt med ganska detaljerade yttre skildringar av de karaktärer som ingår. Mordet är brutalt och blodigt och den stackars pojken och pappan skildras trovärdigt i sina respektive chocktillstånd. Därefter kan det på sina ställen bli lite för tramsigt och lite för mycket av Alda Luppis familj. Det är i vart fall skönt att hon inte, som så många andra poliser, är alkoholiserad. En hel del mat och dryck förekommer även i denna andra del och det gillar jag i och för sig. Samtidigt tillför inte vissa delar nåt till själva huvudberättelsen.
Det här är i mångt och mycket en mysdeckare, där familj och livets goda får stor plats. Visserligen börjar boken blodigt, men sen blir den mest snäll. Mest. Den innehåller även fruktansvärda upplevelser bland de inblandade, nåt som gör slutet och mördarens identitet… oväntade.
Mitt omdöme blir högt.