Den sista spiken
Bok av Stefan Ahnhem
Den sista spiken är Stefan Ahnhems sjätte bok i serien om Fabian Risk vid Helsingborgspolisen. De tidigare böckerna har sålts i över två miljoner exemplar och är utgivna i fler än trettio länder.
Han har utpressat. Han har misshandlat. Han har våldtagit. Han har gått över lik för att nå hela vägen till toppen. Han är på alla sätt en vidrig man. Han heter Kim Sleizner och han arbetar som polischef i Köpenhamn.
Dunja Hougaard har gått under jorden för att på eget bevåg inleda en utredning mot sin tidigare chef. I månader har hon och hennes team samlat information. När en högt uppsatt man inom den danska underrättelsetjänsten hittas tillsammans med en naken okänd kvinna i en bil på sjöbotten utanför Refshalvön börjar det äntligen bli dags för fällan att slå igen. Frågan är bara för vem.
Samtidigt på andra sidan sundet i Helsingborg får den svenske polisen Fabian Risk ett besked som förändrar allt.
Stefan Ahnhem tilldelades priset Crimetime Specsavers Award 2015, för sin debut Offer utan ansikte.
För några år sen led jag brist på nåt bra att läsa. Jag blev då tipsad om Fabian Risk-serien. Det är en serie kriminalromaner som är väldigt annorlunda. Böckerna är ofta väldigt otäcka och de slutar för det mesta inte lyckligt. Nu har jag kommit fram till del sex, Den sista spiken, en bok jag gav bort i julklapp. Den boken har jag nu lånat och läst.
Två parallella historier löper i den här boken: dels den om Fabian Risks son som tagit livet av sig i ett danskt fängelse, dels den om den danske underrättelsetjänstemannen som hittas död i en bil på botten av en sjö tillsammans med en kvinna. Eller egentligen är det tre berättelser, för Dunja Hougaard har lämnat polisen för att utreda sin tidigare chef, polischefen i Köpenhamn, Kim Sleizner.
Trots det ganska tunga och obehagliga innehållet kommer jag snabbt igång med läsningen. Plötsligt, bara så där, är jag nästan halvvägs in i boken på nolltid trots att den är ganska omfångsrik (470 sidor). Boken är välskriven och det är en fröjd att läsa en författare som kan behandla det svenska språket korrekt. Detta trots att det finns en hel del dansk dialog också. Karaktärerna känns levande främst genom sätten de uttrycker sig på. Perspektiven växlar från de olika inblandade, vilket gör att det kan bli nästan filmiska klipp mellan olika scener. Detta snabbar också upp handlingen och gör boken riktigt… läskig. Det här är inget för känsliga läsare att gripa sig an!
Mitt omdöme blir det högsta.
Två parallella historier löper i den här boken: dels den om Fabian Risks son som tagit livet av sig i ett danskt fängelse, dels den om den danske underrättelsetjänstemannen som hittas död i en bil på botten av en sjö tillsammans med en kvinna. Eller egentligen är det tre berättelser, för Dunja Hougaard har lämnat polisen för att utreda sin tidigare chef, polischefen i Köpenhamn, Kim Sleizner.
Trots det ganska tunga och obehagliga innehållet kommer jag snabbt igång med läsningen. Plötsligt, bara så där, är jag nästan halvvägs in i boken på nolltid trots att den är ganska omfångsrik (470 sidor). Boken är välskriven och det är en fröjd att läsa en författare som kan behandla det svenska språket korrekt. Detta trots att det finns en hel del dansk dialog också. Karaktärerna känns levande främst genom sätten de uttrycker sig på. Perspektiven växlar från de olika inblandade, vilket gör att det kan bli nästan filmiska klipp mellan olika scener. Detta snabbar också upp handlingen och gör boken riktigt… läskig. Det här är inget för känsliga läsare att gripa sig an!
Mitt omdöme blir det högsta.