Stjärnvindar
Elisabeth Vildstjärna
I tredje boken om Charlie Stjärnhav tätnar intrigerna i Den förbjudna dalen. Charlie och hans vänner ställs inför nya svårigheter när den ondskefulla Carietta försöker ta över makten i landet. Samtidigt närmar sig sanningen om vem och vad Charlie faktiskt är ...
I den tredje delen av fantasyserien Porten Tidochrum, som riktar sig till läsare i åldern 6–9, kastas vi direkt in i äventyrets fortsättning. Charlie Stjärnhav och hans lilla följa kommer djupare in i Den Förbjudna Dalen och det är svårt att veta vem de egentligen kan lita på. Och vad är det som händer med Charlie, vad är han för något?
Jag ser absolut fördelarna med att dela upp den här serien i kortare böcker med tanke på målgruppsåldern, men samtidigt kan jag sakna att läsa det här i ett svep i en enda bok i och med att det är ganska korta delar.
Det är spännande och full fart från början till slut och jag tycker om att Charlie är den som är människa (eller?) och alla andra runt om honom är något slags djur. De har en så fin relation med varandra och Charlie lyssnar verkligen på sina vänner, vilket är inspirerande och fint. Persongalleriet är lagom stort och det är lätt att veta vem som är vem. Charlie är modig men inte för modig och han är inte heller rädd för att be om hjälp eller visa känslor. Och det är så positivt för en manlig huvudkaraktär och speciellt med den målgruppen som serien har. Så viktigt att vi lär våra söner och pojkar runt om oss att det är okej att vara rädd, ledsen eller för all del jätteglad. Känslor är okej, och det blir bara bättre om vi inte bär dem inom oss.
Jag ser absolut fördelarna med att dela upp den här serien i kortare böcker med tanke på målgruppsåldern, men samtidigt kan jag sakna att läsa det här i ett svep i en enda bok i och med att det är ganska korta delar.
Det är spännande och full fart från början till slut och jag tycker om att Charlie är den som är människa (eller?) och alla andra runt om honom är något slags djur. De har en så fin relation med varandra och Charlie lyssnar verkligen på sina vänner, vilket är inspirerande och fint. Persongalleriet är lagom stort och det är lätt att veta vem som är vem. Charlie är modig men inte för modig och han är inte heller rädd för att be om hjälp eller visa känslor. Och det är så positivt för en manlig huvudkaraktär och speciellt med den målgruppen som serien har. Så viktigt att vi lär våra söner och pojkar runt om oss att det är okej att vara rädd, ledsen eller för all del jätteglad. Känslor är okej, och det blir bara bättre om vi inte bär dem inom oss.