Flickan i Stenparken
Nilla Kjellsdotter
En tonårsflicka hittas halvt ihjälfrusen mitt i vintern intill en landsväg. Hon är illa tilltygad och pratar knappt. Mysteriet kring den identitetslösa flickan tätnar när det visar sig att ingen har anmält henne saknad.
Kriminalpolisen Mija Wadö får samtidigt en mordutredning på sitt bord när den populäre diabetesforskaren David Heselius hittas ihjälslagen i sitt hem. Den lyxiga villan är noggrant rengjord och det går inte att säkra några tekniska spår. Poliserna får veta att hans företag stod inför ett stort genombrott i forskningen - kan motivet finnas där?
Mija Wadö får axla ett stort ansvar när flera av hennes kollegor är borta från avdelningen. En av dem, Ronnie, saknar hon extra mycket. Medan Mija försöker balansera sitt privatliv och den växande arbetsbördan kommer utredningen allt närmare henne själv. Den lastbilschaufför som hittade tonårsflickan, är han verkligen den som Mija tror?
Flickan i Stenparken är en tät, spännande bladvändare om Mija Wadö och hennes kollegor vid polisen i Österbotten.
Bokens tema är barns utsatthet, och det är minst sagt obehagligt och hjärtskärande att läsa om de brott som begås mot dem. Diabetes är ett undertema som genomsyrar boken, invävt i handlingen på flera sätt, och det är tydligt att författarinnan är påläst på området.
Om inte avdelningschefen Elof Wallin dykt upp skulle trovärdigheten varit högre, han är för mycket av en kliché med sin inkompetens och dåliga humör som går ut över poliskollegorna. Hans agerande i den tidigare utredningen får mig att skaka på huvudet och sucka. Men, trots Elof, så ramlar bitarna snart på plats och jag dras allt djupare in i den rafflande handlingen.
Spännande och lättläst deckare med bra skrivna dialoger som driver handlingen framåt på ett naturligt och medryckande sätt. Mija är en intressant karaktär som växer med de uppgifter hon ställs inför. Ser fram emot att läsa om henne, både i hennes yrkes- och privatliv. Då slutet bjöd på en riktig cliffhanger så hoppas jag att det blir riktigt snart!
Om inte avdelningschefen Elof Wallin dykt upp skulle trovärdigheten varit högre, han är för mycket av en kliché med sin inkompetens och dåliga humör som går ut över poliskollegorna. Hans agerande i den tidigare utredningen får mig att skaka på huvudet och sucka. Men, trots Elof, så ramlar bitarna snart på plats och jag dras allt djupare in i den rafflande handlingen.
Spännande och lättläst deckare med bra skrivna dialoger som driver handlingen framåt på ett naturligt och medryckande sätt. Mija är en intressant karaktär som växer med de uppgifter hon ställs inför. Ser fram emot att läsa om henne, både i hennes yrkes- och privatliv. Då slutet bjöd på en riktig cliffhanger så hoppas jag att det blir riktigt snart!