Brie och Salami hittar en farmor
Elin Björnsson
Finstämd bilderbok som skildrar både barnets och vuxnas behov av närhet till andra, inte minst över generationsgränserna. Resan rymmer oväntade möten med olika människor, där betydelsen av att ställa upp för varandra blir avgörande.
Vet du, Salami? Jag tycker att vi åker själva!
När Bries mamma är sen hem från jobbet fattar Brie ett modigt beslut. Hon ska åka till farmor ändå. Den där farmoren som Brie precis har fått veta finns men aldrig förut har träffat. Brie vet vilken buss som går till Sundbyberg. Hon har med sig sin skattväska och bästa gosevän, Salami.
Men Sundbyberg är visst en stor och stökig stad. Full av människor som har bråttom och som inte verkar veta var farmor bor. Där finns också människor som behöver Bries hjälp. Men vem kan hjälpa Brie när skattväskan är tom och bussen har åkt iväg?
Fyraåringarna tycker: Näää, vad hemskt att bestämma sig för att åka iväg på egen hand, tycker fyraåringarna. Men de tycker också att Brie är väldigt modig och förstår att hon inte orkar vänta när det är något som hon verkligen längtat efter att göra. Ändå sitter de på helspänn tills de förstår att det går bra. De tycker om att Brie är hjälpsam och att hon vågar be om hjälp för att hitta rätt men tycker inte att det är så smart att bara åka iväg hur som helst utan att tala om det för någon. ”Mamman måste vara jätteledsen, mamma.” De är väldigt förtjusta i illustrationerna och mycket sugen på att skaffa sig en egen liten Salami.
Sjuåringen tycker: ”Men jag hade kunnat åka själv till mormor/morfar eller farmor/farfar va, mamma?” tycker sjuåringen som kan allt i hela världen och inte alls tycker att Bries idé är något att höja ögonbrynen åt från början. Men sedan inser han att det kanske inte var en så bra idé att åka utan att någon ens visste eller när hon inte riktigt visste var farmor bodde.
Mamman tycker: Det här är en bok om en av en förälders värsta mardrömmar, och även jag märker i slutet att jag har suttit på helspänn bara för att jag verkligen velat vara säker på att det ska gå bra för Brie och Salami. Och det klart att det gör, men det är fortfarande inte en lätt resa hon gör. Jag tycker om att det är så mycket fokus på hjälpsamhet och mod i Elin Björnssons berättelse och jag är överförtjust i Nora Segerdahls mjuka och söta illustrationer.
Sjuåringen tycker: ”Men jag hade kunnat åka själv till mormor/morfar eller farmor/farfar va, mamma?” tycker sjuåringen som kan allt i hela världen och inte alls tycker att Bries idé är något att höja ögonbrynen åt från början. Men sedan inser han att det kanske inte var en så bra idé att åka utan att någon ens visste eller när hon inte riktigt visste var farmor bodde.
Mamman tycker: Det här är en bok om en av en förälders värsta mardrömmar, och även jag märker i slutet att jag har suttit på helspänn bara för att jag verkligen velat vara säker på att det ska gå bra för Brie och Salami. Och det klart att det gör, men det är fortfarande inte en lätt resa hon gör. Jag tycker om att det är så mycket fokus på hjälpsamhet och mod i Elin Björnssons berättelse och jag är överförtjust i Nora Segerdahls mjuka och söta illustrationer.