Svärmor
Johan Elfner
"Jag rekommenderar den här boken till alla som gillar feelgood av det lite elakare slaget. Det är alltid kul när författare vågar tänja på gränserna i en genre och hitta nya vägar som utvecklar den." - Eva-Lisa Dezmin
Livet leker för det förälskade paret Tess och Magnus som startar en konferensverksamhet som går galant. De blir omtalade och pengarna rullar in. Fram tills corona sätter stopp för verksamheten: plötsligt har de skulder. Kanske kan Magnus stenrika mamma Margareta hjälpa dem med ett lån? Men nej, snålare människa finns inte. Dessutom avskyr hon sin svärdotter. Ett sista försök ska göras på svärmors 85-årsdag. Men Tess blir smittad med corona. Ska hon ändå besöka sin svärmor, tro?
Härifrån följer en händelseutveckling där hemligheter avslöjas och nya tillkommer. Vems sida ska Magnus välja? Hur är Berggren, Margaretas sedan länge alltiallo, egentligen inblandad? Och när poliskommissarie Haddock börjar nysta ställs allt på sin spets. Svärmor är en rolig, snabb och bitsk historia med färgstarka karaktärer. En underhållande bok som ställer en del moraliska frågor.
JOHAN ELFNER har även gett ut vuxenromanen Den oskyldiga bedragerskan och serien om Monsterstationen för barn och ungdom.
Tess och Magnus tar steget som många vill göra men inte vågar. De slutar sina fasta anställningar och startar eget, konferensverksamheten TeMa, och de gör det bra. Företaget går från klarhet till klarhet och de lyckas till och med fixa ett jätteevent som ska uppta Globen. Men, så kommer pandemin och sätter käppar i hjulet och hela världen läggs på is. När den första vågen gått över och andra vågen är på väg sitter de i klistret och har knappt pengar kvar till hyra. Tess föreslår att Magnus ska fråga sin mor om ett lån eller ett förskott på arvet. Friherrinnan Margareta af Heesten sitter på en förmögenhet men är snålare än synden och tycker att Magnus har gjort helt fel val i livet. Först har han gift ner sig, med en sån där (adopterad kvinna från Libanon) och nu har han också slutat sin anställning och hon visste väl att det skulle gå dåligt, så hon vägrar hjälpa dem när Magnus frågar under henens 85-årsmiddag. Tess insåg redan innan att svärmodern skulle vägra och när hon innan middagen får ett samtal från den vännina hon tillbringade kvällen innan med och får veta att risken är stor att hon blivit smittad av Covid-19 bestämmer hon sig för att ta chansen. För svärmor är gammal, överviktig, har bara en lunga och är storrökare. Skulle hon få viruset och dö, skulle alla parets problem vara ur världen. Men, kan det verkligen gå så smidigt som Tess tänker sig? Vad gör hon om svärmor överlever och börjar anklaga henne för mordförsök?
Åh hej, åh hå, var ska jag börja? Jag visste faktiskt inte vad jag kunde förvänta mig när jag började läsa den här boken. Vad är egentligen en krim-feelgood och hur illa kan svärmor vara? Det visar sig att svärmor kan vara rent förskräcklig och att man själv känner att man nästan hade velat smitta henne med ett dödligt virus om chansen infann sig.
Persongalleriet är lagom stort och snurrar egentligen kring fem personer. Tess, Magnus, friherrinan, hennes alltiallo Berggren och polisen Haddock som är den som får ta hand om mordförsöksanklagelsen. Det är en spännande skara människor som skiljer sig ganska vilt ifrån varandra och har sina egna sätt att uttrycka sig på och tänka. Magnus är en sån mommas boy att man vill skaka om honom och be honom dra åt helvete, Tess går från att verka som en ängel till att vara mycket mer beräknande och mordlysten än hon vill inse, Berggren är bara en som följer oavsett vad någon säger åt honom, Haddock är polisen som kan räkna ut vad som händer men inte bevisa det och friherrinnan är bara hemsk. Det är så spännande att läsa om karaktärer där alla utom en utvecklas. Nä, så ska jag inte heller säga. Friherrinnan af Heesten (eller Margareta från Gränna som hon var innan hon gifte sig med en mycket äldre rik man) utvecklas också, men absolut inte i någon trevlig riktning utan blir bara galnare och galnare ju längre boken fortskrider.
Det är snabba kast och vändningar, mycket tack vare att vi har flera olika karaktärer att följa med under bokens knappa 300 sidor och det gör att det inte blir mycket dödtid men man känner ändå att man hinner lära känna dem ganska väl när man får följa deras tankar och handlingar samtidigt. Allt eftersom berättelsen fortskrider blir berättelsen mer och mer absurd men det gör absolut ingenting utan är en del av tjusningen med det. Det är inte alla gånger som man läser en bok och har full förståelse för att någon med vilje försöker göra någon annan dödssjuk men här hejar man nästan på Tess (och skäms lite för det, för man ska inte önska livet ur gamla tanter hur hemska de än är).
Det karaktäristiska dragen av en feelgood är kanske inte där helt men om man tänker att en feelgood ska sluta hoppfullt och att huvudpersonerna ska ha utvecklas från hur de var i starten, då stämmer det här bra in. Både Magnus, Tess och till och med Berggren utvecklas och lär sig saker om sig själva och vad de värderar under resans gång. Margareta af Heesten står som kontrast till dem, vilket bara får deras utveckling att synas tydligare.
Språket är bra och rappt, och det är mycket skratt (och en hel del huvudskakningar) under läsningens gång.
Åh hej, åh hå, var ska jag börja? Jag visste faktiskt inte vad jag kunde förvänta mig när jag började läsa den här boken. Vad är egentligen en krim-feelgood och hur illa kan svärmor vara? Det visar sig att svärmor kan vara rent förskräcklig och att man själv känner att man nästan hade velat smitta henne med ett dödligt virus om chansen infann sig.
Persongalleriet är lagom stort och snurrar egentligen kring fem personer. Tess, Magnus, friherrinan, hennes alltiallo Berggren och polisen Haddock som är den som får ta hand om mordförsöksanklagelsen. Det är en spännande skara människor som skiljer sig ganska vilt ifrån varandra och har sina egna sätt att uttrycka sig på och tänka. Magnus är en sån mommas boy att man vill skaka om honom och be honom dra åt helvete, Tess går från att verka som en ängel till att vara mycket mer beräknande och mordlysten än hon vill inse, Berggren är bara en som följer oavsett vad någon säger åt honom, Haddock är polisen som kan räkna ut vad som händer men inte bevisa det och friherrinnan är bara hemsk. Det är så spännande att läsa om karaktärer där alla utom en utvecklas. Nä, så ska jag inte heller säga. Friherrinnan af Heesten (eller Margareta från Gränna som hon var innan hon gifte sig med en mycket äldre rik man) utvecklas också, men absolut inte i någon trevlig riktning utan blir bara galnare och galnare ju längre boken fortskrider.
Det är snabba kast och vändningar, mycket tack vare att vi har flera olika karaktärer att följa med under bokens knappa 300 sidor och det gör att det inte blir mycket dödtid men man känner ändå att man hinner lära känna dem ganska väl när man får följa deras tankar och handlingar samtidigt. Allt eftersom berättelsen fortskrider blir berättelsen mer och mer absurd men det gör absolut ingenting utan är en del av tjusningen med det. Det är inte alla gånger som man läser en bok och har full förståelse för att någon med vilje försöker göra någon annan dödssjuk men här hejar man nästan på Tess (och skäms lite för det, för man ska inte önska livet ur gamla tanter hur hemska de än är).
Det karaktäristiska dragen av en feelgood är kanske inte där helt men om man tänker att en feelgood ska sluta hoppfullt och att huvudpersonerna ska ha utvecklas från hur de var i starten, då stämmer det här bra in. Både Magnus, Tess och till och med Berggren utvecklas och lär sig saker om sig själva och vad de värderar under resans gång. Margareta af Heesten står som kontrast till dem, vilket bara får deras utveckling att synas tydligare.
Språket är bra och rappt, och det är mycket skratt (och en hel del huvudskakningar) under läsningens gång.