Du är inte längre min dotter
Frida Boisen
Frida Boisen följer upp den hyllade romandebuten Berätta aldrig det här med en gripande berättelse om våld, missbruk och övergrepp
Under ett gräl med sin dotter ställs Frida mot väggen. Hur kunde hon förlåta sin pappa? I jakten på sanningen hittar Frida elva dammiga dagböcker och gamla brev, där hon ställs öga mot öga med sitt eget vittnesmål som barn.
Efter skilsmässan från mamma Rosita gifter pappa Peter snabbt om sig, och hans internationella karriär tar honom via Tyskland till Indonesien på andra sidan jorden. Tonåriga Frida byter uppväxten i förorten mot en ny kontinent i hopp om att äntligen få lära känna sin pappa. Men lika idylliskt som lyxlivet i det lilla palatset låter, med tjänstefolk, cocktailpartyn och swimmingpool, lika ruttet är det på insidan, med en oundviklig katastrof som hägrar vid horisonten.
Du är inte längre min dotter är en fängslande berättelse, inläst av författaren själv, om att bli förnekad som barn och om en uppväxt kantad av våld, missbruk och övergrepp. Men den skildrar också ett barns oförtrutna sökande efter kärlek och vikten av att aldrig ge upp.
Jag gillar Fridas sätt att skriva,hur lätt det är att ta till sig hennes ord trots att det är svåra saker hon skriver om.Att hon vågar vara så utelämnande men ändå ingen offerkofta på,det är befriande!
Boken berättar om livet med sin pappa,ett liv som inte alltid var lätt då våld och för mycket alkohol florerade.Man känner alla känslor,sorgen ,tystnaden,ilskan...ja,jag blir arg på hennes pappas beteende och jag blir arg på styvmodern Gisela och även ibland på mamma Rosita.
Det är en bok om hur familjemönster både kan trygga och skada.Det finns nog ingen förälder som är perfekt men alla gör inte de stora,fatala misstagen.
Jag gillar Fridas tänk ORK...Orka,Respekt och Kommunikation...tre nycklar som alla har nytta av oavsett vilken sorts relation det är.
En bok som grep tag i mig och som jag inte kunde släppa! En bok som öppnar upp för funderingar,både bra och dåliga.Ingen är perfekt men med budskapet ORK kan vi bli rätt hyggliga människor.
Boken berättar om livet med sin pappa,ett liv som inte alltid var lätt då våld och för mycket alkohol florerade.Man känner alla känslor,sorgen ,tystnaden,ilskan...ja,jag blir arg på hennes pappas beteende och jag blir arg på styvmodern Gisela och även ibland på mamma Rosita.
Det är en bok om hur familjemönster både kan trygga och skada.Det finns nog ingen förälder som är perfekt men alla gör inte de stora,fatala misstagen.
Jag gillar Fridas tänk ORK...Orka,Respekt och Kommunikation...tre nycklar som alla har nytta av oavsett vilken sorts relation det är.
En bok som grep tag i mig och som jag inte kunde släppa! En bok som öppnar upp för funderingar,både bra och dåliga.Ingen är perfekt men med budskapet ORK kan vi bli rätt hyggliga människor.