När kungen dör
Kun kuningas kuolee
Elina Backman
I julklapp 2022 fick jag Elina Backmans bok När kungen dör av en vän. Det är den första delen i Saana Havas-serien och författaren är en ny bekantskap.
Journalisten Saana Havas från Helsingfors är på semester hos sin moster i byhålan Gustav Adolfs. Hon får då veta att en tonårsflicka mördades i byn 30 år tidigare. Saana börjar nysta i fallet, nåt som ingen i den idylliska byn uppskattar eftersom det river upp gamlas sår. Samtidigt utreder polisen Jan Leino i Helsingfors ett konstigt mord. Den mördade är brännmärkt med symboler. Det dröjer inte länge förrän nästa lik dyker upp. Jakten på en seriemördare börjar. Så träffas Saana och Jan. De upptäcker kopplingar mellan sina respektive utredningar. Och kopplar även samman sig med varandra…
Detta är en debutdeckare och snudd på en tegelsten. Kanske hade den vunnit något på att vara lite kortare. Men… språket flyter på bra och jag har inte svårt att komma in i berättelsen. Det vimlar inte heller av karaktärer som är onödiga och det gillar jag. Ett HBTQ-tema finns, vilket också ger plus. I storyn finns också relationsteman.
Är boken spännande då? Tja det är mer av en långsam deckare där ett kallt fall blandas med nya. Det är inget ovanligt grepp, men alla författare lyckas inte bra med det. Lyckas gör dock Elina Backman. Jag gillar den här boken och vill gärna läsa kommande delar.
Mitt omdöme blir högt.
Journalisten Saana Havas från Helsingfors är på semester hos sin moster i byhålan Gustav Adolfs. Hon får då veta att en tonårsflicka mördades i byn 30 år tidigare. Saana börjar nysta i fallet, nåt som ingen i den idylliska byn uppskattar eftersom det river upp gamlas sår. Samtidigt utreder polisen Jan Leino i Helsingfors ett konstigt mord. Den mördade är brännmärkt med symboler. Det dröjer inte länge förrän nästa lik dyker upp. Jakten på en seriemördare börjar. Så träffas Saana och Jan. De upptäcker kopplingar mellan sina respektive utredningar. Och kopplar även samman sig med varandra…
Detta är en debutdeckare och snudd på en tegelsten. Kanske hade den vunnit något på att vara lite kortare. Men… språket flyter på bra och jag har inte svårt att komma in i berättelsen. Det vimlar inte heller av karaktärer som är onödiga och det gillar jag. Ett HBTQ-tema finns, vilket också ger plus. I storyn finns också relationsteman.
Är boken spännande då? Tja det är mer av en långsam deckare där ett kallt fall blandas med nya. Det är inget ovanligt grepp, men alla författare lyckas inte bra med det. Lyckas gör dock Elina Backman. Jag gillar den här boken och vill gärna läsa kommande delar.
Mitt omdöme blir högt.