Jordanden
Bok av Susanne Boll
En man hittas ihjälfrusen och våldtagen i Judarskogen och Veras vän, polisen Kenneth Karlsson, får fallet på sitt bord.
Vera drabbas av symptom på posttraumatisk stress och hennes nya kärlek, den före detta fotbollsspelaren Nico Larsson, rids av självtvivel i sin nya karriär som musiker och söker stöd hos en shaman.
Vera har sett hur den typen av alternativ läkekonst kan stjälpa snarare än hjälpa människor, och fallet hon och Kenneth arbetar med gör inget för att skingra hennes oro.
Ytterligare en man hittas brutalt våldtagen och ondskan kommer dem oroväckande nära medan kylan äter upp dem inifrån, denna iskalla Stockholmsvinter.
Två pocketböcker i Vera Lilja-serien köpte jag till mig själv på min namnsdag. Båda två fick jag tillfälle att läsa på sommarsemestern 2023. Nu senast blev det Jordanden som är den tredje boken som Susanne Boll har skrivit i den här serien.
Den här gången hittas en man ihjälfrusen och våldtagen i Judarskogen. Vera Liljas kompis, polisen Kenneth Karlsson, får fallet på sitt bord. Samtidigt brottas Vera med kroppligt och själsligt illamående. Hennes nya kille, Nico Larsson, mår inte heller bra utan söker andlig hjälp. Vera dras in i fallet Kenneth jobbar med och det skingrar inte nån oro, precis… Så hittas ytterligare en man, även han brutalt våldtagen, denna iskalla Stockholmsvinter.
Jag säger på en gång att den här boken inte är nån traditionell deckare eller ens kriminalroman. Snarare en psykologisk thriller med dragning åt relationsroman. Huvudbrotten blir nästan sekundära och tar egentligen störst plats i början och slutet. Desto större plats tar Vera Liljas eget mående och hennes egna relationer. Vad som äts tar också en hel del plats på sina ställen. Mest nyfiken blir jag på vännen Ann-Marie som alltid finns där för Vera. Såna vänner växer inte på träd. Dessutom känns det som om Vera kontaktar vännen mest när hon själv är i nöd. Och Ann-Marie ställer alltid upp.
Ett par turer till Motala blir det, men annars är det mest Stockholmsmiljöer som skildras. Vera åker helst kommunalt även om hon i boken också åker taxi och egen bil.
Den här gången saknar jag nåt som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Välskrivet som vanligt och föredömlig längd på boken liksom det faktum att jag inte kan lista ut mördarens identitet i förväg ger ändå pluspoäng.
Mitt omdöme blir högt.
Den här gången hittas en man ihjälfrusen och våldtagen i Judarskogen. Vera Liljas kompis, polisen Kenneth Karlsson, får fallet på sitt bord. Samtidigt brottas Vera med kroppligt och själsligt illamående. Hennes nya kille, Nico Larsson, mår inte heller bra utan söker andlig hjälp. Vera dras in i fallet Kenneth jobbar med och det skingrar inte nån oro, precis… Så hittas ytterligare en man, även han brutalt våldtagen, denna iskalla Stockholmsvinter.
Jag säger på en gång att den här boken inte är nån traditionell deckare eller ens kriminalroman. Snarare en psykologisk thriller med dragning åt relationsroman. Huvudbrotten blir nästan sekundära och tar egentligen störst plats i början och slutet. Desto större plats tar Vera Liljas eget mående och hennes egna relationer. Vad som äts tar också en hel del plats på sina ställen. Mest nyfiken blir jag på vännen Ann-Marie som alltid finns där för Vera. Såna vänner växer inte på träd. Dessutom känns det som om Vera kontaktar vännen mest när hon själv är i nöd. Och Ann-Marie ställer alltid upp.
Ett par turer till Motala blir det, men annars är det mest Stockholmsmiljöer som skildras. Vera åker helst kommunalt även om hon i boken också åker taxi och egen bil.
Den här gången saknar jag nåt som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Välskrivet som vanligt och föredömlig längd på boken liksom det faktum att jag inte kan lista ut mördarens identitet i förväg ger ändå pluspoäng.
Mitt omdöme blir högt.