Den blå gardinen
Bok av Stina Nilsson Bassell
Det är april år 1860 och i den starka vårsolen står två unga fruntimmer med plantor för att förgylla den nya Trädgårdsföreningen i Linköping. De kommer från fattighuset; där sängar står så tätt att man knappt kommer in till sin säng, och där ens få ägodelar är blottade inför allas giriga händer för att en dag försvinna in under någon annans filt.
Olga och Helga hamnar mirakulöst på Himmelstadlunds herrgård där de får arbete. Men ett mord sker, och det pågår mystiska samtal i herrgården. Vem är mördaren, och vad händer i det annars så fridfulla huset? De unga kvinnorna försöker finna sanningen tillsammans med en känd kommissaries assistent.
Kärleken finner vägen in i deras hjärtan, och i staden pulserar det av textilindustrier, fattigdom och droskor. De bildar en kvinnoförening och skapar en miljö av händelser som de aldrig förut trott var möjliga. Det vardagliga byts ut mot nya traumatiska upplevelser. De hamnar i en rättegångssal, och på en herrgård i Östergötland leker ondskan tafatt mellan fattig och rik.
Stina Nilsson Bassell är född och uppvuxen i Västervik. I Norrköping träffade hon kärleken och stannade där. Efter två hjärnblödningar tog hon sig fram med rollatorn och frilansade som reporter, sjöng i band, målade tavlor och gav ut böcker. Den blå gardinen är hennes femte roman och tolfte utgivning.
Det är väl något speciellt med böcker som utspelar sig förr i tiden?
I den här boken får vi hänga lite i 1800-talet med fattighus, kokerskor, tvätterskor, husjungfru, kammarjungfru och allt vad som hör 1800 talet till.
Boken är uppdelad i tre delar.
Första delen var jag verkligen fast i. Det var den jag gillade allra mest.
När del två började var jag orolig att boken skulle övergå till en feelgood bok. Det gjorde den inte som tur var, det uppkommer även tragik här även om det hängde lite feelgood känslor över mig här och där i berättelsen.
Det här har absolut varit en bra bok som jag sett fram emot att kasta mig över så fort tid har funnits.
Och man kan absolut inte låta bli att tycka om Olga, Helga och herr Alreik!
I den här boken får vi hänga lite i 1800-talet med fattighus, kokerskor, tvätterskor, husjungfru, kammarjungfru och allt vad som hör 1800 talet till.
Boken är uppdelad i tre delar.
Första delen var jag verkligen fast i. Det var den jag gillade allra mest.
När del två började var jag orolig att boken skulle övergå till en feelgood bok. Det gjorde den inte som tur var, det uppkommer även tragik här även om det hängde lite feelgood känslor över mig här och där i berättelsen.
Det här har absolut varit en bra bok som jag sett fram emot att kasta mig över så fort tid har funnits.
Och man kan absolut inte låta bli att tycka om Olga, Helga och herr Alreik!