Sakerna som sker i den här boken har hänt på riktigt, och det är Therése som har upplevt dem. Hon skriver om hur det är att växa upp med en förälder som både är psykiskt sjuk och missbrukar. När Therése var elva år gammal fick hon veta att hennes mamma var alkoholist.
Det här är en gripande bok som tar sin början i Therése egna dagboksanteckningar. Boken rekommenderas till alla, speciellt till dem som upplevt missbruk.
Emma, tjejen från Arboga, har inte haft det så lätt. Hon träffade fel killar och mycket strulade under sin uppväxt men så mötte hon en stabil och trygg man. De fick två barn. Men så plötsligt skulle allt komma att förändras. Någon från det förflutna stod utanför dörren och skulle komma att göra slut på det fridfulla livet. Emmas två barn blev brutalt ihjälslagna, men Emma överlevde, som genom ett mirakel. Emma blev sedan inblandad i en intensiv polisutredning i jakt på mördaren. Under tiden den pågick fick ingen berätta för Emma vad som hänt. Hon fick inte heller veta vad som hänt hennes barn. Det här är historien om polisutredningen, om Emma och hur hon betedde sig under utredningens gång.
Det här är en intressant men otäck bok. Otäck därför att man vet att det här faktiskt hände på riktigt. Mördaren, Christine Schürrer kunde inte acceptera att hennes stora kärlek levde tillsammans med Emma och hade barn med henne. Den här ilskan späddes på när Christine läste om Emma och hennes familj i Emmas blogg på internet. I boken får man som läsare veta mer om vad som egentligen hände under den där hemska eftermiddagen och kvällen.
Den här boken är fortsättningen på berättelsen om Pojken som kallades Det. Den går dock lika bra att läsa fristående. Boken handlar om Dave själv. Det här är ingen fiktiv historia, hur mycket man än önskar det när man läser. Allt det här har skett på riktigt.
Dave Pelzer blev vid 12 års ålder omhändertagen av myndigheterna efter att ha blivit utsatt för psykisk och fysisk misshandel av sin mor under flera års tid. Han slipper alltså leva med sin mor, men hans minnen plågar honom fortfarande. Det är en av anledningarna till att han får flytta runt mellan flera olika fosterhem. Under sjuttiotalet bor han hos fem olika fosterfamiljer som alla ser olika ut. På ett boende lever de som en vanlig familj, på ett annat har de galler för fönstren. Tillvaron är inte helt lätt för Dave. Han slits mellan hopp och förtvivlan och dessutom måste han hela tiden vara rädd för att stöta på sin mamma. En dag sker det som inte får ske, han möter ett av sina syskon på gatan. Kommer mamman få veta var Dave befinner sig, och kommer han att komma över de hemska minnena?
Vad jag tycker om boken
Det här är en bok som beskriver en ung pojkes frustration över att inte kunna leva det liv som han egentligen borde leva. Han kastas mellan olika fosterhem, det ena värre än det andra och ibland undrar han om han haft det bättre hemma, trots allt. Dessutom är han orolig för sina syskon som finns kvar i det biologiska hemmet. Även om inte tortyr och misshandel finns med på samma sätt i fosterhemmen är tillvaron inte bra och man kan snabbt känna med Dave. Det är svårt att lägga ifrån sig boken, men den tunga handlingen gör att man ibland behöver ta en liten paus för att hantera det man egentligen läst.
Den här boken är uppföljare till boken Natten jag dog, skriven av samma författare. Boken kan dock lika gärna läsas helt fristående.
I boken möter läsaren Carl Cronhammer, framgångsrik affärsman i Göteborg. Året är 1896 och Carl bär på en liten hemlighet. Han är nämligen inte så mänsklig. Han är en Vrik. Det är ett rovdjur som liknar en vampyr. Han livnär sig på kött och blod från människor. Carl kan röra sig fritt, det syns nämligen inte att han är en vrik. Att få tag i mat är inte heller ett problem eftersom det finns många våldsverkare och annat som ingen bryr sig om.
Plötsligt finns en främling i Göteborg. Carls tillvaro är inte så trygg längre utan han får ge sig ut på resa. Men den här resan är inte bara positiv. Den kan innebära slutet på allt men den ger också Carl chans att hämnas på den vrik som orsakade att även Carl blev en sådan.
Vad jag tycker om boken
Jag gillar skräckböcker och det här är en sådan. Boken har bra skärpa och ett gott flyt rakt igenom. Både berättelsen, världen och vrikernas omgivning är väl uppbyggda och språket är helt fantastiskt. Carls vanliga värld är inramad av klass och stil. Vid sidan av det finns de fasansfulla monstren som gömmer sig i mörkret. Boken är rå och handlingen makaber, precis som man kan förvända sig. Att ha läst den första boken i serien är en fördel om man vill ha tagit del av hela vrikernas historia men det är absolut inget krav för att man ska kunna förstå boken. Det här är verkligen en läsvärd bok för alla som gillar rysningar som går längs med ryggraden under läsningen. Här finns all anledning att se sig omkring ibland för att konstatera att en vrik inte gömmer sig i skuggorna.
Det här är fortsättningen på serien om Lisbeth Salander, som också kan läsas helt fristående.
Lisbeth befinner sig utomlands men lider fortfarande av sviterna efter kampen mot sin syster Camilla, en kamp som är långt ifrån över ska det visa sig. Kampen har bytt plats och utspelar sig inte längre i Sverige. Nu är den i Moskva och Lisbeth kan där kopplas till en hackerattack. Just den här attacken avser att stoppa och förinta ryska fabriker med nättroll som sprider hat, falsk information och propaganda. Kvar i Sverige finns Mikael Blomkvist och han kontaktas av Fredrika Nyman, rättsläkare. Nyman arbetar med ett ärende och behöver Mikaels hjälp. En hemlös man har hittats död i en av parkerna i Stockholm och det finns vissa varningsklockor. Bland annat den att mannen pratat om olika konspirationsteorier. Fredrika misstänker att mannen dött på grund av att han haft fel information och frågan är hur mannen från början hamnat i Sverige. Det visar sig nämligen att mannen är en sherpa från Himalaya, och att en sådan påträffas i Sverige är ovanligt - än mer ovanligt när personen är i avlidet skick.
Vad jag tycker om boken
Här blandas ämnen som historia, modern it-teknik, bergsklättring och DNA på ett bra och detaljrikt sätt. Man kan inte bortse från att författaren gjort rejält mycket efterforskning och det är just det som gör boken extra bra. Det kan dock inte bortses från att boken ibland inte känns helt trovärdig och kanske är det inte heller meningen, men vissa saker som drabbar Mikael Blomkvist är så långt ifrån en vardag man kan komma. Det gör att man som läsare får svårt att hänga med i vad som egentligen sker och man kommer inte karaktären nära på ett bra sätt.
Det här är en bok som berör toppskikten i samhället och de skandaler som finns eller kan finnas där. Dessutom berörs faktumet att den som hotar med att ta fram skandalerna i ljuset riskerar att tystas när personen upptäcks. Ibland sker det med våld.
Överlag är boken spännande rakt igenom men som läsare kan man inte låta bli att sakna Salander en aning. I den här boken går hon från att vara en stark kvinnlig huvudroll till att mer bli en bakgrundsfigur. Slutet överraskar och som läsare kan man fundera på om det här verkligen är sista boken i serien. Det finns fortfarande en del knutar att lösa upp.
Det är vår i Linköping och några få har tagit sig ut på stadens uteserveringar för mat, kaffe eller fika. Svalorna har tagit sig ut ur sina bon och flyger runt och försäljarna på torget säljer tulpaner i alla färger man kan tänka sig. På väg mot bankomaten går en mamma med två barn. Det lugnet ska inte få förbli länge till. Plötsligt sker en explosion som under lång tid ska komma att förändra Linköping. Vid bankomaten går inte längre mamman och de två barnen. En bit bort ligger däremot en trasig sko, en barnsko.
Malin Fors, kriminalinspektör, står i Uppståndelsens Kapell. Hennes mammas kista står framför henne, men Malin känner inget. Så hörs mullret från explosionen. Åska, tänker någon. Men för Malin tar det inte lång tid att ta sig till Stora torget. Där möts hon av den hemska synen. Blommor och grönsaker krossade, glas överallt, den trasiga barnskon och så en duva som i den plötsliga tystnaden pickar på något rött, obeskrivligt, på marken. Men vad är det egentligen som har hänt, och kommer Malin och hennes kollegor att få kontroll på allt innan fler drabbas?
Vad jag tycker om boken
Den här boken börjar lugnt, med en vårdag likt vilken annan som helst. Men plötsligt dras tempot upp. Inte på ett sätt som gör det svårt att hänga med, men på ett sätt som gör att man som läsare vaknar till. Man vill veta mer om vad som egentligen hänt och man vill få reda på hur det gått.
Ett brott mot barn är många gånger det allra värsta brottet. Här sker det precis i bokens början. Sedan fortsätter handlingen. Som läsare blir du fast. Du vill inte sluta läsa, inte förrän du fått veta att den skyldige verkligen är fast och så kommer att vara under lång tid framöver.
I den här boken möter läsaren killar och tjejer som blir mobbade och utsatta på olika sätt. En del får veta att de borde sluta andas, andra utsätts för sexuella övergrepp. Det bygger på verkliga händelser och en hel del historier är rejält mörka. Som läsare är man glad att det också finns en del kärlek i boken. Berättelserna är gripande men det blir lite väl många personer att hålla koll på. För den som söker en bok med humor är inte det här rätt val. Här är det i stället inlevelsen i allt det hemska som är störst.
Förundersökningsledaren Marianne Jidhoff är tillbaka i den åttonde boken. Läsaren får åter igen stiga in i överklassens värld och studera vad som egentligen sker bakom de polerade fasaderna. Allt är inte fullt lika bra som det verkar som.
Det är en majkväll år 1988. Kvällen är ung och det råder bröllopsstämning i Stockholm. En bröllopsfest äger rum på Djurgården och den sjuttonåriga Isabelle Renaudot är plötsligt försvunnen efter festen. Det är dock inte förrän 30 år senare som en dokumentär blir aktuell om fallet och det tas då upp igen. Det blir Marianne Jidhoff som får uppdaget att ta hand om fallet. Hon och den arbetsgrupp hon samarbetar med anar snart att familjen Renaudots förmögenhet kan vara det som ligger bakom försvinnandet. Men är det verkligen så enkelt och vem är det som ligger bakom saken? Familjen som tidigare hållit allt hemligt, och som inte gärna velat prata med polisen börjar också samtala allt mer och de avslöjar en del hemligheter som dittills inte sett dagens ljus. En del av de här hemligheterna blir avgörande för om fallet kommer att lösas eller inte.
Under tiden det arbetas med fallet kommer en ung man in till polisen och berättar om att han känner sig förföljd. Det blir Augustin Madrid, polisassistent som får ta hand om mannen. Han börjar snart att misstänka att förföljelserna har något att göra med det som hände den där kvällen i maj 1988.
Vad tycker jag om boken?
Det här är en deckare som utspelar sig bland överklassen i Stockholm. Här är det inte bara fallen som räknas utan man följer även polisernas vardag, deras personliga liv och mycket annat. Trots att böckerna inte innehåller blod och annat lyckas författaren trots allt bygga upp en otäck stämning i vissa av bokens kapitel.
En tvåårig pojke försvinner från sitt dagis i Lund år 1998. Det blir ett cold case, polisen finner inga spår utan fallet förblir olöst. Polisen Sara Vallén får tjugo år senare ett tips. Det kommer från polisen i Dalarna och tycks konstigt nog vara kopplat till den försvunne pojken. Sara och hennes kollega Torsten åker till Falun för att titta närmare på saken. De åker för att besöka ett par som kopplats till fallet men de hittas avlidna, märkta med hakkors. Plötsligt inser polisen att de står inför något mycket värre än de först trott.
Sara har två döttrar, Bella och Klara, som i samma ögonblick startar en studiegrupp avsedd för ensamkommande flyktingbarn. Några unga män trakasserar dem och Reza, en av eleverna försvinner. Han hittas sedan avliden och har ett hakkors inristat i sin panna. Sara och Torsten inser att de har med något helt annat att göra än bara en vanlig mördare. Här möts rasism och nazism i en farlig blandning som drabbar både unga och äldre.
Vad jag tycker om boken
Det här är en deckare som har stor förankring i verkligheten. Temat med rasism och nazism finns i vardagen och det är inte heller ovanligt att unga människor upplevs som rättslösa. De har helt enkelt ingen möjlighet att stå upp för sig själva och de har inte samma kunskap och erfarenhet som vuxna. Är det sedan ensamkommande flyktingbarn det är tal om har de inte heller samma språkliga möjligheter.
En sak som jag upplever som en nackdel i boken är att det ibland kan bli lite väl många detaljer. Det finns ingen möjlighet att dra några slutsatser på egen hand utan allt serveras. Det betyder att boken tappar tempo ett flertal gånger. Man kan dock inte säga att boken blir ointressant. Den behåller spänningen rakt igenom.
Det här är kanske en av de mest otäcka böcker jag läst. Att författaren lyckas med att göra en så fredlig sak som snögubbar till något som ger kalla kårar är lite skrämmande.
Boken handlar till en början om elva fall av försvunna kvinnor i Norge, och det verkar finnas ett samband mellan alla försvinnanden. De har nämligen skett i samband med snöfall. Dessutom har det i alla fall förekommit snögubbar i offrens trädgårdar, ska det visa sig. Morden är vidriga och så även detaljerna som beskrivs om dem. Dessutom är en del passager otäcka att läsa och det skadar inte att ha lampan tänd under läsningen. Det är dock en bok man inte vill lägga ifrån sig i första taget, trots alla otäckheter.
I den här boken finns inga detaljer med som inte behövs. Bara en sådan sak som att Harry Hole övar på speedcuffing ibland, det är också en sak som kommer till faktisk nytta i boken.
Snömannen, det är honom Harry Hole jagar och det ska visa sig att sanningen inte är så enkel att förstå som man från början kanske tänker sig. Till sin hjälp har Hole den nyanställde Katrine Bratt, men är hon verkligen den hon utger sig för att vara?