Maria Johansson

Denna bok är fylld med humoristiska teckningar som har med relationen mellan katter och dess ägare att göra. Teckningarna kompletteras med text och pratbubblor, allt på engelska. Men, även om man inte förstår allt så är bilderna talande i sig. Matthew Inman har hämtat och sammanställt material från humorsajten theoatmeal.com, bl.a. sex episoder av "The Bobcats" som är en av sajt-läsarnas favoriter. Titeln sätter dock tonen för bokens handling och röda tråd. Med glimten i ögat presenterar Matthew en mix av nya kattskämt och favoriter som får den mest surmulne läsaren att brista ut i skratt.

Jag ska inte komma med några spoilers men här följer exempel på frågor som får oväntat dråpliga och knasiga svar i denna bok: Vad betyder det egentligen när din katt trampar på ditt ansikte när du sover? Vad har katten för presentidéer till sin ägares födelsedag? Hur ska man tolka en död fågel eller mus på verandan? Om du inte har fått nog efter att ha skrattat (och förfasats) över vad din katt egentligen tänker i olika situationer så finns det en poster i slutet av boken med ytterligare teckningar och slående träffsäker text. Postern kan med fördel, och bör för säkerhets skull, ramas in och hängas upp på väggen. Allt för att minimera risken för att du ska glömma bort vad din katt har i görningen.

Det som är bra med "How to Tell If Your Cat Is Plotting to Kill You" är den höga igenkänningsfaktorn i allt katter gör, samtidigt som det presenteras helt nya innebörder. Det du vet om kattens beteende tolkas på nya humoristiska sätt. Mindre bra är bara att den är skriven på engelska även om teckningarna till stor del talar för sig själva. Jag kan varmt rekommendera boken till alla som gillar katter. Man behöver inte äga en katt för att uppskatta humorn i denna bok, det räcker att man tycker att katten är en härlig varelse.

Det här är tredje boken om kriminalkommissarie Joona Linna. Den här gången får vår klarsynta kommissarie bland annat besöka Birgittagården, en ensligt belägen anstalt för unga beteendedestruktiva kvinnor. En av de intagna mördas nämligen en kulen höstnatt, på anstaltens isolering dessutom. Den hädangångna flickan hittas i det blodnedstänkta rummet på en brits, händerna är märkligt placerade, döljandes ansiktet. Inga vittnen ger sig till känna och ingen tycks ha sett något konstigt. Linna får anstränga sig för att hitta värdefulla spår, vilket han till slut gör. En kvinna ringer en tid efter mordet till polisens tipstelefon, hon lämnar lite konstig information, påstår att hon vet något om mordet och begär först pengar, men övergår sedan mer desperat till att be dem lyssna. Mycket tyder på att en av de andra intagna patienterna är mördaren, ja det är spåret som följs till en början. Men jakten på förövaren är inte alltid spikrak, oväntade svängar sker, våldsamheter och gåtor stöts på under vägens gång.

Detta är ännu en välskriven kriminalroman av paret Kepler, väldigt detaljrik och därför trovärdig i mångt och mycket. De över femhundra sidorna ställer inte till något problem, bladen vänds fort med tiden. Vi har lite märkliga inslag med spiritistiskt medium, andar och spöken. Men det funkar faktiskt, det lägger till en annan dimension i det hela, även om viss förvirring uppstår till en början. Ja, det är en ganska komplex story, med inblick i unga kvinnors tankevärldar, imaginära förvisso, men man förstår ju att problematiken finns i verkligheten. Det är givetvis hur, av vem och varför mordet skedde där på anstalten som upptar ens egna analysbanor större delen av boken. Varför var det ingen som såg något? Ja, det går ju att ljuga såklart. Nä, det är bara att lyfta på hatten och gratulera till en kuslig och intrikat story. På minussidan är det svårt att komma på något, men jag kan bara nämna att boken nog kan upplevas lite rörig emellanåt i sin omfattning. Eldvittnet rekommenderas givetvis till alla älskare av väl författade kriminalromaner, och till dem som helst har tid att sträckläsa den.

En häpnadsväckande roande och rolig bok! Äventyrlige Allan Karlsson bor på äldrehem och ska fylla tresiffrigt. Tanken är att fira honom med stor uppvaktning av kommunledningen och den lokala tidningen. Då Allan inte har lust att delta i jippot kliver han helt sonika ut genom fönstret och tar sig lite förvirrat till en busstation. Från denna stund tar händelserna verkligen fart, det börjar med en väska som Allan "råkar" få med sig. Allan är inte bara på rymmen från födelsedagsfirandet, han får sedermera både polis och tjuvar efter sig. Den månadslånga jakten efter Allan genom Sverige leder honom och läsaren till de mest knasiga situationer som kan tänkas. Idel skruvade karaktärer dyker upp och Allans lösningar på problemen de ställs inför är minst sagt originella. Förutom denna skruvade nutid får vi också stifta bekantskap med Allans tidigare liv, en resa genom 1900-talets stora händelser. Vem kan tro att denna hundraåring har åkt flodbåt med Maos unga hustru, dinerat med blivande president Truman, fått lift av Churchill och vandrat över Himalaya? Den pigga åldringen har, får vi veta, mer eller mindre ovetandes påverkat förra seklets betydande skeenden.

Det är sällan jag blivit så road och "fast" i en story som denna. Författaren måste ha en gränslös fantasi med tanke på alla de upptåg och historiska händelser som serveras. Man kommer på sig med att fnittra för sig själv och i nästa andetag förvånas, för att sedan sjunka in i det historiska berättandet. En perfekt blandning vad gäller underhållning.

Jag måste syna denna bok med förstoringsglas för att hitta något som är mindre bra. Att den är för kort är en gammal klyscha man kan använda. En annan synvinkel är att berättelsen är helt osannolik, inte skulle väl en hundraåring bete sig så och ha upplevt allt det där? Hur som helst, denna otyglade story torde pigga upp de flesta, även de som tröttnat på böcker. Den är således lämpad för dem som vill få sig ett skratt medan de tar del av intressant historia.

Fredrik Backman debuterade som författare 2012 då han släppte två böcker samtidigt, varav den ena med titeln "En man som heter Ove". Boken blev en succé som sedermera filmatiserades av Hannes Holm, med Rolf Lassgård i rollen som Ove.

Att dra på smilbanden är inte Oves grej, tvärtom. Han går muttrandes på dagliga inspektionsrundor i hemmakvarteret, allt för att se till att saker och ting är i sin ordning. Där figurerar också en katt som Ove inte helt oväntat blänger snett på. Att köra Saab är viktigt för Ove, något annat bilmärke går inte för sig. Hans liv ter sig inrutat, han bor ensam och har inte något jobb, ja snål är han också. Men, så en dag får han nya grannar. Oavsett om Ove vill det eller inte så kommer de nya grannarna att spela en allt större roll i hans liv. Ja, de förändrar hans liv från att ha känts ensamt och meningslöst till att innehålla både vänskap och gemenskap.

Till en början tyckte jag så illa om Ove att jag tänkte lägga ifrån mig boken. Ja, när han både var osympatisk och snål så rann bägaren över. Men, som tur var fortsatte jag att läsa, för snart förstod jag Oves historia. Detta är en bok skriven med innerlig värme och humor. Känslorna tar över ju mer man läser, ena stunden kan man inte hålla sig för skratt och i den andra rinner tårarna ohejdat. Storyn är både rolig och sorglig. Backman lyckas fånga läsaren med sitt emellanåt underfundiga språk och tvära kast mellan humor och sorg. Detta är helt klart en bok jag vill rekommendera till ung som gammal, oavsett om man gillar att läsa om relationer eller inte och en berättelse som håller sig inom ett litet område, geografiskt sett. Ove är ett unikum som nog många kan känna igen på ett eller annat sätt.

Författaren baserar bokens story på verkliga händelser i sitt liv och hon agerar också som en av huvudpersonerna i Katten Cleo. Helen Brown var vad man kan kalla en hundmänniska, varför katter såklart inte var något för henne, trodde hon. Men, hennes lille son Sam var av en annan uppfattning och när han skulle fylla 10 år ville han prompt ha en katt. I samma ögonblick som Sam lyckligt leende väljer en kattunge med svart fluffig päls smälter Helen. Det är klart Sam ska få katten, så fort den är redo att lämna sin katt-mamma. Sam får dock tragiskt nog aldrig träffa sin katt igen, då han blir påkörd av en bil och dör. Så, när katten väl kommer hem har den sörjande familjen annat att tänka på. Helen vill lämna tillbaka katten, men när hon ser hur Sams lillebror Rob ser ut att leva upp i allt elände låter hon katten stanna trots allt. Katten som ges namnet Cleo står för bus, dråpligheter och en del missöden men också för en vändning i familjens sargade liv. Cleo charmar och tar till kattfasoner på ett sätt som tröstar i sorgen och ger trygghet i mörkret. Familjen börjar läka tack vare Cleo, i en process som gör att de ser framåt och kan uppskatta livet igen.

Det bästa med Katten Cleo är allt vad den ”fyrbenta pälsbollen” tar sig för, samt att hon faktiskt påverkar familjemedlemmarna och gör så att de så sakteliga börjar må bättre efter Sams död. Kattmänniska som jag är var det inte svårt att falla för Cleo och känna med denna underbara varelse. Mindre bra måste jag tyvärr säga var Helens agerande i vissa fall. Jag upplevde henne många gånger som känslokall, inte minst mot Cleo, och emellanåt var det svårt att känna sympati för henne trots all sorg. Hur som helst så är det en bok som jag gladeligen kan rekommendera till den som vill ha en lättläst bok med både hjärta och smärta, sorg och lycka. Om man bara gillar katter det minsta lilla så är det en riktig bladvändare!

Harvardprofessorn Robert Langdon befinner sig i Spanien och storyn tar sin början i Guggenheimmuseet i Bilbao. Langdon ska där närvara vid sin tidigare students stora avslöjande, en upptäckt som kommer att "förändra vetenskapen för alltid". Edmond Kirsch, som studenten heter, är nu en excentrisk miljardär, världskänd för sina dristiga förutsägelser och tekniska innovationer. Kirsch påstår att han påträffat förklaringen gällande två av mänsklighetens mest omstridda frågor: Varifrån vi kommer och vart vi är på väg. Under den häpnadsväckande presentationen börjar Langdon och övriga gäster förstå att avslöjandet är mer kontroversiellt än de först trott. Detta leder i sin tur till ett kaosartat slut på den välregisserade kvällen och Langdon står i egenskap av Kirschs vän återigen som måltavla för allehanda skurkar. Upptäckten har väckt vreden hos en fiende som absolut vill förhindra att den når ut till allmänheten. Langdon tvingas fly till Barcelona, där han i tid måste knäcka det lösenord som leder till avslöjandet av Kirschs hemlighet. Under jakten, som givetvis är tidspressad, bjuds vi på dramatik, religiös fanatism och gåtfulla koder.

Dan Brown är en personlig favorit ska erkännas. Jag gillar hur han lyfter lite större världsliga och existentiella frågor. Boken är välskriven och känns välarbetad i de historiska och geografiska fakta som framkommer. Själva "upptäckten" är ju en rejäl "sockerbit" som håller en på hugget länge, och ja det kan kännas lite billigt, att den tar för stor plats. Men det är ändå bra sammansatt, att författaren väver in den nya tekniken, artificiell intelligens, tillsammans med det gamla i religion. Jag tycker det var rätt väg att gå av Dan Brown, men det finns ju såklart fläckar i det hela. En del påpekar ju själva upprepandet i karaktärer och story, bara platsen som byts ut, och visst håller jag med lite där. Men, så är det oftast med etablerade författare inom denna genre. Gillar man Spanien och är nyfiken på lite av dess historia och udda platser så är Begynnelse perfekt. Går man dessutom igång på kodknäckande och vilda jakter i spektakulära byggnader, så är boken rätt rekommendation.

Boken är skriven av 2017 års nobelpristagare i litteratur. Handlingen utspelar sig huvudsakligen på ett internat för barn och ungdomar. Internatet bedrivs långt ifrån stadens puls och bakom grindar som ingen får passera utan tillåtelse. De som lämnar internatet syns dock aldrig komma åter och eleverna på skolan får aldrig träffa några andra människor än de som jobbar där. Varför? Huvudkaraktärerna får veta att deras välbefinnande och hälsa är av största vikt både för dem själva och samhället i stort. Men, med tiden så börjar en mindre behaglig sanning komma upp till ytan, en som får läsaren att inte kunna sluta läsa.

"Never let me go" är oerhört fängslande, spännande och på många sätt obehaglig med tanke på att händelseutvecklingen faktiskt skulle kunna vara tagen från verkligheten. Att lägga ifrån sig denna bok är svårt då språket både är målande och beskrivande. Man förflyttas till internatet och alla de miljöer som utgör scener för det som sker. Det är lätt att sätta sig in i karaktärernas känslor, vilket inte alltid är behagligt men ack så tänkvärt. Detta är en bok som inte lämnar någon oberörd.

Att finna något som var mindre bra med "Never let me go" är svårt, men vissa personers agerande kan nog upplevas så förvånande att det blir provocerande att inte riktigt förstå deras tankebanor och varför de gör som de gör. Jag hade velat haft fler svar på mina funderingar, men det kanske var författarens mening, d.v.s. att läsaren skulle läsa sista sidan och med visst obehag ställa sig frågor om människans natur.

Denna bok kan rekommenderas till ung som gammal. Den som gillar att läsa en riktigt bra, tänkvärd och fängslande roman kommer inte att bli besviken. Boken lämnar en med frågor man aldrig trodde att man skulle ställa sig.

Denna förhållandevis okända bok från 2016 handlar om ett par som vill testa något nytt, en annorlunda livsstil. De säljer allt de har i Sverige och drar till Spanien med nio resväskor och en katt. Väl i landet inträffar en rad märkliga händelser som inte alltid kan förklaras med logik och sunt förnuft. Läsaren får följa med på ett äventyr som innehåller allt från feelgood och kulturhistoria till spänning i samma genre som Dan Brown. Andlighet och numerologi är genomgående teman. Huvudpersonerna i boken blir involverade i något de inte alls förväntat sig, men allt knyts ihop till slut.

Viktor Nilorak är nog okänd för de flesta och det är dessutom en pseudonym. Enligt författarintervjun är det en akademiker som ville försöka sig på att skriva mer fritt; det är upp till läsaren att dra slutsatser som har med vår samtid att göra.

Det som är bra med Lignumkorset är känslan av frihet och spänningen som kommer med allt som sker. Boken är djuplodande och tänkvärd på många sätt samtidigt som den är lättsam, inte minst tack vare katterna som figurerar i storyn.

På minussidan kan nämnas en del kursiva stycken med mycket information som man inte riktigt orkar läsa (även om de är intressanta). För den som inte är det minsta nationalistiskt lagd kan nog de kulturromantiska delarna upplevas provocerande.

Jag skulle rekommendera Lignumkorset - En resa i tid och rum till alla som är nyfikna på Spanien och som gillar böcker med mystik, andlighet och spänning i nutid! Och, där det också finns ett djupt tänk, om man är redo att ta det till sig.

Författarduon Buthler & Öhrlund har med "Grannen" skapat en ögonhöjare vad gäller råhet och hänsynslöshet. Även om man ledsnat lite på deckare så fångar denna bok in en. Grundplåten till storyn är ett kriminellt radarpar som efter en tid av "stordåd" av kriminell karaktär går skilda vägar av diverse anledningar. Ja, de blir rejält oense under flykt-tiden kring Medelhavet
och den ena tror sig slutligen haft ihjäl sin kompanjon. Men psykopaten Silfverbielke hade inte dött efter handgemänget i båten, utan följde så småningom sin inte ont anande kompanjon med flickvän till Sverige. Den neurotiske sadisten Silfverbielke sätter där igång planerandet för en gruvlig hämnd mot sin tidigare bundsförvant, ja inte bara han utan fler på "att-göra-listan" skulle "tas omhand". Innan Silfverbielke slutligen fritar sin fängslade kompanjon för att utkräva hämnden
har flertalet oskyldiga drabbats av psykopatens sadistiska lekar. Poliserna, Jakob Colt med kollega Linda Schecker, börjar så småningom ana oråd och gräver i radarparets kriminella bakgrund, för att söka lösningen på allt otäckt som bubblar upp i deras närhet.

Som sagt, jag trodde inte att jag skulle roas av ännu en deckare i raden. Men jo, det gör jag och inte för att den innehåller sadistsexuella inslag, utan för att psykopatkaraktären Silfverbielke faktiskt är så tokig i allt han gör, befriande galen så att säga. Det är liksom inga hämningar alls, vilket man annars är så van vid i vardagen. Med andra ord är det helt enkelt den karaktären som lyfter boken högt.

Det mindre bra i storyn är väl en tidig känsla av förvirring och rörighet i berättandet, svårt att hänga med och kanske onödiga karaktärer som upplevs som utfyllnad. Polisarbetet med kommissarie Colt och anhang känns också som en biprodukt och inte helt övertygande; varför berätta ingående om polisernas privatliv och fritid undrar man. Jag tycker att berättelsen hade kunnat kortats ned.

"Grannen" tilltalar nog de flesta som är inne på kriminalromaner och deckare. De ansenligt många sexuella inslagen av brutal karaktär gör ju boken såklart mindre lämplig till den yngre publiken. Men vad jag förstått är just sadistsex en het fluga i flertalet publikationer och ska väl inte chocka alltför mycket. Konstigt nog nämns just inte detta explicita innehåll på bokens baksida, vilket man skulle kanske tycka vore vettigt.

Bokens handling utspelar sig i en värmländsk stad som heter Frykeboda. Storyn är hämtad från ett gammalt rättsfall som utspelade sig på 1800-talet, ett brutalt sådant. En kvinna blir mördad på grund av sitt samröre med en son till en minst sagt ond mor enligt den sanna storyn. I Skam kommer en ny twist som ger mer till läsarens fantasi. Det händer mycket i Frykeboda och allt är sammankopplat och faktiskt riktigt spännande.

Det som är bra med Skam är att den ger läsaren utrymme till egen inlevelseförmåga, ja det kan kännas som att man är i Frykeboda och ser allt som händer. Språket är målande, men inte beskrivande. Boken är fängslande och svår att lägga ifrån sig trots för få beskrivningar av miljön, även om man inte förstår allt som skrivs. Författaren lägger sin vikt på "här och nu" snarare än beskrivningar, som sagt.

Tyvärr förekommer ganska många särskrivningar, vilket kan störa den mest orutinerade läsaren. Dessutom kan man bli lite störd i storyn då det dyker upp en person på slutet som skulle kunna vara gärningsmannen (och det kanske det är?). Men, det mest negativa är nog allt hoppande i tid. Personligen så orkar jag inte med böcker som nämner årtal i var och varannan rubrik. Men, det är såklart upp till var och en.

Jag skulle rekommendera Skam till alla som gillar gamla rättsfall och som vill ha en förhållandevis ny upplösning på dem, eller kanske en mer nyanserad upplösning. Boken är trots allt hyfsat välskriven och läsvärd trots en del kritik.