Anders Ohlsson

Filmen Sideways fick många fans världen över; dramakomedin där vännerna Miles (spelad av Paul Giamatti) och Jack ger sig iväg på en roadtrip genom Kaliforniens vindistrikt är en ganska skön berättelse som ger mersmak. Hur gick det för de båda vännerna sen? Det här får du reda på genom att läsa uppföljaren till romanen Sideways, med namnet Vertical. Här har författaren Rex Pickett valt att åter följa Miles och Jack på en resa i vindrickandets tecken. Den här gången är de dock inte ensamma.

Miles gamla mor Phyllis har kommit till ett vägskäl i livet där hon antingen har att välja på att läggas in på ett hem eller att flytta hem till sin syster, som bor vid Lake Michigan. Hon väljer det senare alternativet och Miles antar uppdraget att leverera sin mamma till systern. Det handlar dock inte om att resa raka spåret dit; Miles (som numera är en uppskattad författare) har lovat att deltaga vid ett event i Pinot-vinets tecken och väljer således att inkludera detta i resan. För att kunna klara av detta äventyr får de sällskap av mammans skötare, samt vännen Jack förstås. Som de flesta som läst Sideways redan förstått kommer resan inte att flyta på helt felfritt. Mycket hinner hända längs vägen; både lyckade och lite mer dråpliga händelser.

Så till de positiva och negativa upplevelserna av Vertical. Undertecknad är sedan tidigare mycket förtjust i Sideways, både som bok och som film så motivationen var hög att läsa uppföljaren. Känslan efter att ha läst romanen är att jag är mycket nöjd över att ha läst den. Det var en "skön" bok att läsa; den innehåller ganska mycket feel-good trots att vissa delar av den egentligen är lite mörka och sorgsna. Likt föregångaren så ger även denna bok en viss mersmak, som förvisso går att råda bot på genom att läsa även den tredje boken i serien. Vidare får den som är intresserad av vin sitt lystmäte; fokus här är på Pinot-vin, något som uttrycks i det närmaste kärleksfullt.

Finns det då något negativt att säga? I ärlighetens namn inte så mycket. Möjligen att romanen kunde ha varit längre, men det är förstås ett gott betyg. Den här boken rekommenderas varmt till de som är intresserade av vin samt förstås de som redan är fans av föregångaren Sideways. Den är också för de som önskar något ganska lättläst och lättillgängligt.

För den som ännu inte upptäckt författaren Roald Dahls härliga barn- och ungdomsböcker så är det sannerligen hög tid. Här finns en skatt i form av underhållande verk som Kalle i chokladfabriken, Häxorna och mycket mera. Det är bara att välja och här har vi valt att recensera en av de senaste lästa alstren: "Mitt magiska finger".

Bokens handling
Den magiska flickan får otroliga saker att hända när hon använder sitt finger; ja, det visar sig att hon kan styra de mest fantastiska saker så att inget längre blir som förut. Det här får en helt vanlig familj erfara, som plötsligt blir förvandlade. Till vad? Jo, till fåglar. Pappan och hans söner i den här familjen gillar jakt och då särskilt att skjuta ned fåglar. Så en morgon vaknar pappan av att hans armar känns väldigt annorlunda. De har helt enkelt förvandlats till vingar! Samma gäller mamman, som sover bredvid honom i sängen, samt deras två söner.

Inte nog med detta så tar en familj med ankor helt plötsligt över deras hus, vilket innebär att de tvingas att bygga ett bo i ett träd (precis som andra fåglar, med andra ord). För att göra situationen ännu mer besvärlig så räcker det inte med att ankfamiljen har bytt plats med dem och flyttat in i deras hus; ankorna hämnas nu dessutom genom att beskjuta dem i deras bo. Vad kommer att hända med familjen? Ja, det får du veta om du läser boken.

Positivt och negativt
Olika exempelvis "Häxorna" som är skriven av samma författare så är "Mitt magiska finger" en kort berättelse som ofta klaras av i en enda läsning. Berättelsen hade gärna fått vara längre, då den säkerligen hade kunnat utvecklas. Det positiva är att boken innebär en fantastiskt trevlig läsning som ger mersmak. Den är dråpligt rolig, ganska nyskapande och samtidigt spännande.

Rekommendation
Den här boken rekommenderas till alla lite större barn och ungdomar som söker något lättläst och roligt att förgylla lässtunden med. Den passar lika bra att läsa helt på egen hand som tillsammans med en förälder eller någon annan vuxen.

Känns de klassiska skräckböckerna som lite för läskiga att läsa för din son eller dotter? Då kan en lite mer barnanpassad variant vara på sin plats. Serien om Familjen Monstersson, som lämpar sig för åldrarna 6 till 9 år (men som roar även vuxna...) bjuder både på rysningar och humor och handlar om "monsterpojken" Boris som bor med sin familj i ett riktigt kråkslott i utkanten av en stad. Granne med Boris bor flickan Ebba, som lär känna den lite specielle pojken - utan att bli det minsta rädd för vare sig hans utseende eller lite märkliga vanor.

Bokens handling
I boken "Ett monster sover över" ska Boris sova över hemma hos Ebba. Det här kanske låter enkelt, men eftersom Boris är en monsterpojke så är han van vid lite andra saker än vad Ebba är. Exempelvis ska det förstås vara läskigt godis, otäcka filmer - och Ebbas pappa måste berätta gastkramande godnattsagor för att Boris ska kunna somna.

Precis som med de andra böckerna i serien så bjuds läsaren på en rejäl portion humor och det drivs friskt med skräckgenren, där den ena stereotypen efter den andra gör att man bara måste dra på smilbanden. Referenser till Dracula (Boris pappa "jobbar natt" och sover i en kista), Frankenstein, varulvar och mumier finns här.

Positivt och negativt
Som läsare kan det kännas att berättelserna är en aning korta, men för ett barn är det antagligen precis lagom. Boken är mycket välskriven och innehåller festliga illustrationer som är roliga både för barn och vuxen. Känslan man får som läsare är att fler böcker i serien måste läsas - och som tur är består serien av många böcker, så det är lätt att hitta fler varianter att pryda bokhyllan med.

Rekommendation
Den här boken kan rekommenderas till alla de som söker något både spännande och hysteriskt roligt i barnboksväg, där alla i familjen får en kul och trevlig stund tillsammans. Det är också något för de barn som läser själva och som vill ha något lättläst att träna mer på. Bara att fortsätta med nästa spännande bok i serien om familjen Monstersson!

Den amerikanske skräckförfattaren Stephen King är sedan ganska länge något av en veteran inom sin genre. Han har hållit igång sedan 1970-talet och har gjort sig känd genom spännande romaner som Carrie, Salem's Lot och It samt serien Det mörka tornet. Det är dock inte ofta som King skriver om samma sak två gånger - här finns stor bredd, vilket gör varje ny roman intressant. Ett av de senare alstren har den korta titeln "Elevation" och undertecknad har läst den engelska versionen eftersom den i skrivande stund inte kommit ut på svenska.

Många av Stephen Kings romaner är rena tegelstenar; tjocka böcker som dock fortfarande fungerar som sträckläsning eftersom de oftast är så engagerande. Elevation hör inte till skaran av tjocka böcker. Antal sidor är 146, vilket gör att boken känns tunn till storleken. Men, som bekant är det förstås kvaliteten det handlar om när det gäller berättelser och här nedan kommer min redogörelse för min bekantskap med Elevation.

Bokens handling
I Elevation får vi följa Scott Carey som oroas över det faktum att han stadigt minskar i vikt, något som kan vara tecken på sjukdom. Det speciella i Scotts fall är dock att viktminskningen inte syns på honom. Inte alls och inte ens när vikten minskat riktigt mycket. Ytterligare märkligheter är att han väger precis lika mycket med kläderna på som när han är helt naken på vågen - eller hållandes ett par hantlar. Det här förbluffar hans läkarvän, som inte alls kan förstå fenomenet. Handlingen kretsar samtidigt kring ett lesbiskt par som driver en restaurang i den lilla staden Castle Rock, där det hela utspelar sig.

Bra respektive mindre bra med boken
Precis som med de flesta böcker som är skrivna av Stephen King så får man som läsare en spännande stund. Jag har redan nämnt att Elevation inte är någon tegelstensläsning och berättelsen i sig är säkert lagom lång eller kort. Det kan dock tyckas att man borde ha lagt till ytterligare en kortare berättelse och därmed gjort boken till ett bättre köp, men ok. Hursomhelst tycker jag det var en fängslande berättelse som är mycket välskriven och intressant. Boken är dessutom mycket lättläst och lätthanterlig, tack vare det smidiga formatet (läste den som pocket).

Söker man en skräckberättelse blir man dock besviken. Det här hamnar mer i dramagenren och den som söker en gastkramande bok får därmed leta vidare (eller läsa någon annan berättelse av Stephen King). För att hitta nackdelar med Elevation så känns karaktärerna i boken något endimensionella; här finner vi alltför många stereotypbeskrivningar utan egentliga avvikelser.

Rekommendation
Elevation rekommenderas till alla läsare av Stephen Kings verk (och de är ju några stycken) samt de som söker ett spännande drama som gränsar till det övernaturliga. Det är samtidigt en bok för de som inte söker "tung" läsning; antagligen passar den bra att ta med på en resa eller liknande. Jag hade i vilket fall som helst en trevlig stund med Elevation, men söker jag skräck läser jag Salem's Lot och It på nytt.

Skräckmästaren Stephen King anses, med rätta, som kungen av skräcklitteratur. Trots att inte allt det han skriver hamnar i just skräckgenren är det ändå här som merparten av hans alster hamnar. Allt som oftast handlar det åtminstone i någon form om övernaturliga krafter - och det här älskar publiken. Romanen "Revival" är en av de senare King-berättelserna och här handlar det, precis som titeln hintar, om pånyttfödelse. Som vanligt i Kings böcker äger handlingen rum i en liten stad i den amerikanska delstaten Maine. Här träffar unge Jamie en mycket speciell man, som precis är nyinflyttad för att bli stadens präst. Mannen som heter Charles Jacobs ska komma att betyda mycket för Jamie genom större delen av livet. Det hela börjar med att Charles visar Jamie en rad ganska oskyldiga experiment med el, men kommer i framtiden ta sig helt andra proportioner.

Boken Revival bjöd på många timmars både skön och spännande läsning. Berättelsen har sin beskärda del av tragedier och det är lätt att känna med de karaktärer som drabbas. Det är ur dessa tråkigheter som berättelsen växer fram och på sedvanligt Stephen King-vis läggs det ganska mycket tid på att berätta om karaktärerna i början. När den första biten passerats är det full fart framåt. Vi följer Jamie under uppväxten, i något som på engelska brukar kallas en "coming-of-age"-berättelse.

Hursomhelst, det som var bra med den här boken var att det inte var helt lätt att sluta läsa - vilket förstås är ett mycket gott betyg. Det går faktiskt inte att hitta något negativt att säga; boken är välskriven och spännande.

Den här romanen kan rekommenderas till alla de som önskar något spännande och som gärna läser om det övernaturliga. Fans av Stephen King kommer förstås att sluka berättelsen, men den borde nå en bredare publik än så.

De flesta filmintresserade minns filmsuccén Forrest Gump, med stjärnan Tom Hanks i huvudrollen. Filmen baserades på boken med samma namn. Många var de som med stort intresse följde Gumps smått fantastiska äventyr, där han involverades i allt från brinnande krig till OS-sporter. Men, som det brukar heta: vad hände då sen? Det kändes som att det fanns mer att berätta om Forrest Gump, han var ju trots allt en man i sina bästa år när den första romanen avslutades. Misströsta inte, det finns en uppföljare. I romanen Gump & Co får vi åter följa vår vän Forrest på fler äventyr - det ena mer häpnadsväckande än det andra. Vad sägs exempelvis om uppdrag att ändra receptet på Coca Cola och att arbeta som grisbonde? Forrest Gump har då sannerligen provat på det mesta och i den här boken bevisar han åter det. En dag träffar han dessutom på en gammal vän - i en vagn på ett godståg.

Gump & Co är mycket underhållande att läsa och den är skriven på ett sätt som gör det lätt för de flesta att ta den till sig. Det är lätt att sympatisera med Forrest, som alltid försöker lösa de olika situationerna så gott han kan och på sitt eget sätt. Allt går definitivt inte friktionsfritt, faktum är att han vid flertalet tillfällen får se sig jagad av arga människor. Som de flesta kommer ihåg från filmen (eller boken) är han dock fenomenal på att springa, en egenskap som ska visa sig komma väl till pass.

Det finns mestadels bara gott att säga om den här boken. Som redan nämnts bjuder den på ett stort underhållningsvärde och den blir aldrig långtråkig att läsa. Den hamnar definitivt i "feelgood"-kategorin och är säkerligen en bok man gärna plockar upp igen efter ett par år för ytterligare en genomläsning. Det här är ingen tjock bok, så det går snabbt att läsa ut den.

Om man ska vara petig så kan det stundtals bli lite irriterande med det "slarviga" språket som uttrycks i romanen. Detta slarv är medvetet, eftersom det ska spegla Forrests sätt att prata. Dock kan det efter ett tag kännas "för mycket", trots författarens goda avsikter. Det är å andra sidan sällan svårt att förstå vad som menas.

Den här boken kan rekommenderas till alla de som söker en skön bok att ta med sig på semestern, eller förstås till alla de som gillade filmen Forrest Gump. Romanen har mycket själ och hjärta och alla de som är ute efter något underhållande och inte alltför svårläst har mycket att hämta här. Kanske är det till och med möjligt att inspireras av Forrests nyfikenhet på livet och allt det faktiskt har att erbjuda?

Namnet Stephen King är knappast okänt för någon i bokvärlden. Därmed inte sagt att man gillar hans böcker; som vanligt handlar det om tycke och smak, men är man förtjust i spännande berättelser är det här definitivt rätt genre. King har varit verksam som författare sedan 1970-talet och är bosatt i delstaten Maine i USA. Handlingen i hans romaner utspelas allt som oftast i hans hemtrakter, dock ofta med fiktiva ortsnamn. De allra flesta böckerna har han skrivit på egen hand, men i ett av hans senaste verk - Törnrosor - har han samarbetat med sin son Owen King. Som ett fan av Stephen King är det här samarbetet förstås spännande - kommer berättelsen fortfarande vara lika intressant som när pappa King själv sköter skrivandet? Det ska jag redogöra för nedan.

Törnrosor handlar, som vanligt i Kings romaner, om en nordamerikansk småstad där märkliga saker plötsligt börjar ske. Kvinnor över hela världen har börjat förändras när de sover, som en form av epidemi. Det här är först något som invånarna i staden får ta del av på nyheterna där det rapporteras från andra länder, men snart har fenomenet spridit sig även lokalt. Förändringen består av att kvinnorna under sömnen kläs in i ett kokong-liknande material, det vill säga precis som en fjäril. Några av männen försöker väcka kvinnorna, men möts då av våldsam aggression som i många fall får katastrofala följder. Samtidigt med händelserna dyker det upp en mystisk kvinna i trakten, som verkar bära på onaturliga krafter.

För att börja med bokens positiva aspekter så är den mycket välskriven. Det märks inte att den är skriven av två olika författare; med andra ord går det inte att se någon direkt stilistisk skillnad mellan olika partier i berättelsen. Intressant är också att mycket av bokens handling kretsar kring ett kvinnofängelse, vilket är uppfriskande.

Jaha, men är då Törnrosor i klass med Stephen Kings bästa verk? Nej, dessvärre inte. Många av hans romaner bör man förvisso ha tålamod med, som exempelvis den lysande vampyrromanen Salem's Lot, eftersom det läggs ett stort antal sidor på att beskriva karaktärerna i boken. Här blir det dock alldeles för segt i längden och berättelsen har inte samma intensitet som i andra av Kings verk. Möjligen använder han alldeles för många olika karaktärer. Till slut orkar man inte längre bry sig vem som är vem, utan det blir helt enkelt för rörigt. Som fantast av Stephen King ville jag gilla den här boken, så därför fortsatte jag läsa ändå. Det var dock inte helt lätt att ta sig igenom hela den här mastiga berättelsen, som absolut kunde ha kortats ned betydligt.

Smaken är som bekant olika, men det är svårt att rekommendera den här boken till någon särskild. Det finns så mycket annat som är skrivet av Stephen King att rekommendera, exempelvis Under the Dome som påminner om handlingen i den här boken men som lyckas bättre överlag. Möjligen kan Törnrosor ändå vara intressant läsning för äkta fans som av principskäl läser allt King producerar. Trots allt är de ganska många.

Tror du på häxor och trolldom, eller hävdar du med bestämdhet att det bara är sagor? Självklart får alla tro det de vill, men i den här berättelsen av den amerikanske författaren J D Barker existerar häxorna plötsligt. Vad menas då med plötsligt? Skräckförfattaren Thad McAlister kommer att få erfara detta i samband med att han börjar skriva sin senaste roman, som handlar om de häxrättegångar som ägt rum under århundradena. Den här romanen skulle visa sig vara otroligt lätt att skriva, där orden bara flödade fram som om han tagit diktamen. Ja, han lyckades skriva sida upp och sida ned i en rasande fart, fyllda med alla tänkbara otäckheter som kännetecknade den här tiden i historien. Det här var definitivt hans bästa stund som författare; det klart bästa han någonsin skrivit och en given succé.

Här skulle, förstås, allt vara frid och fröjd. Det var det inte. Var det verkligen ett påhittat verk, eller fanns det någon sanning bakom den berättelse han skrivit? Det visade sig att han råkat öppna en dörr som skulle innebära en stor fara - inte bara för honom utan för hela hans familj. Snart börjar hemska saker hända i ett rasande tempo.

Det här var en riktigt spännande berättelse; en nagelbitare som är mycket svår att släppa. Barker är fenomenal på att få läsaren i ett järngrepp, där allt sker i ett så högt tempo att det nästan är omöjligt att lägga ned boken. Den passar allra bäst att läsa en mörk kväll i en favoritfåtölj, där vinden viner utanför fönstret. Forsaken rekommenderas till alla de som gillar berättelser skrivna av Stephen King och Dean Koontz, då det finns vissa stilistiska likheter, men de flesta som slukar skräckberättelser borde vara spekulanter på denna.

Det som fungerar så bra är att Barker lyckas beskriva allting så trovärdigt, som att det skulle kunna hända vem som helst. Självklart gör det här berättelsen ytterst levande och därmed något man gärna sträckläser. Det är mycket svårt att hitta något att kritisera i den här boken; den fungerar utmärkt som underhållning och det är lätt att se fram emot en eventuell uppföljare. Något som eventuellt kunnat gjorts bättre hade varit att ge läsaren fler pauser att andas - berättelsen bjöd på gastkramande händelser som levererades med jämna mellanrum utan tid till återhämtning. Kanske är det ändå så den perfekta skräckberättelsen ska vara - intensiv och smått skoningslös.

Många läsare av klassisk litteratur, särskilt inom skräckgenren, känner till romanen Dracula som skrivits av irländaren Bram Stoker i slutet av 1800-talet. Boken blev en succé redan på sin tid och har sedan dess tryckts i mängder av upplagor genom åren. Den har också inspirerat till många filmer, teaterföreställningar, serietidningar med mera. Vad sägs då om att få läsa mer om den berömda greven; denna ärkeskurk som gett tron på vampyrer ett ansikte i modern tid? Absolut, säger vi som slukat originalromanen. Att dessutom få läsa ett verk skrivet av en släkting till Bram Stoker gör det hela förstås inte mindre intressant. Dacre Stoker, som föddes i Montreal i Kanada, är förvisso en ganska avlägsen släkting till Bram men enbart efternamnet skapar förstås spännande associationer och stora förväntningar.

Dracul, publicerad i oktober 2018, ska fungera som en sorts föregångare till den klassiska romanen. Faktiskt handlar den om just Bram Stoker och en fiktiv del av hans barndom, där han kommer att möta ondskan. Vi får här följa Bram från föräldrahemmet i Dublin, där han och hans syster Matilda av olika anledningar börjar bli misstänksamma mot sin barnflicka Ellen när en serie märkliga saker inträffar. Mysteriet tätnar när Ellen helt plötsligt försvinner, för att många år senare påträffas igen i Paris av Matilda.

Det var en ren fröjd att läsa den här boken. Faktum är att den var mycket svår att släppa; det är en roman som gärna sträckläses! Handlingen tappar aldrig tempot utan lyckas hela tiden hålla intresset vid liv genom att erbjuda en krypande form av spänning. Det finns inte mycket negativt att säga om Dracul, annat än att författaren bitvis låter karaktärerna använda uttryck som inte hör hemma i 1850-talets Dublin; vissa uttryck passar mer i nutid.

Den här boken kan varmt rekommenderas till alla som uppskattar en spännande berättelse, gärna med lite historisk touch. Alla älskare av vampyrberättelser bör självklart inte missa den, men även de som vanligtvis inte läser skräckromaner kan antagligen tycka den är underhållande.