Kajsa Asplund

Mary Adkins skriver boken "När du läser det här" med hjälp av en något udda berättarteknik som kan kännas förvirrande för läsaren till en början. Boken är skriven utifrån blogginlägg, sms och mail mellan huvudkaraktärerna. Upplägget gör att "kapitlen" är korta och boken blir snabbläst samtidigt som man inte bjuds in i karaktärernas riktiga liv eller den miljö de befinner sig i.

Boken har en något sorglig historia då den handlar om Iris som dör ung i en sjukdom som hon inte kunde besegra. Hon har lämnat efter sig blogginlägg om hur det har varit i livets slutskede och hennes tankar kring hur det är att veta att man kommer att dö. Hon har också lämnat en sista önskan till sin kollega Smith som gör allt han kan för att uppfylla den efter hennes död.

I boken får man läsa om olika sätt att bearbeta en sorg och den är på så sätt viktig samtidigt som det är en skönlitterär bok.

Jenny Fagerlund lyckas med att göra berättelsen i boken Ett litet steg på vägen verklighetstrogen genom att ta upp ämnen och situationer som skulle kunna utspela sig i det verkliga livet. Jag gillar verkligen Jennys sätt att skriva om ämnen som berör, hon blandar allvar och lättsamhet. Jenny beskriver också miljöer på ett fascinerande bra sätt som gör att man lätt kan se platser och situationer framför sig. Det ihop med att även karaktärerna är väldigt väl beskrivna gör att man som läsare kan sätta sig in i berättelsen.

Boken handlar om Stella som lever som ensamstående mor till en sjuårig son. Sonen tampas med svårigheter i skolan och Stella står handfallen för hur hon ska lösa hans situation. Samtidigt har hon själv problem på jobbet där hon ställs inför nya utmaningar.

För den som tycker om att läsa verklighetstrogna feelgood-böcker är denna av Jenny Fagerlund en bok som man inte får missa!

I den här boken har David verkligen lyckats få fram olika typer av känslor. Det är sorg, det är djup ångest, det är förtvivlan samtidigt som det är en stark kärlek. Lite död runt ögonen lämnar ingen läsare oberörd och man ville aldrig lägga ifrån sig boken.

Boken handlar om drogmissbruk, om att vilja ändra levnadssätt, om att vilja göra allt för dem man älskar men inte ha möjlighet. Bokens huvudkaraktär är Arto som kämpar för att han och dottern Bodil ska få ett bra liv efter att Bodils mamma tog en överdos och lämnade dem. Arto har själv ett förflutet som missbrukare men vill nu finnas där för sin dotter men det är inte så lätt att få ihop pengar som kan ge dem mat på bordet.

Boken utspelar sig i Stockholm och det är verkligen en ögonöppnare att det här är på riktigt. Det här händer just nu och man vill bara hjälpa dem.

Eli Åhman Owetz har i den här boken valt att ta med läsarna på en nostalgitripp tillbaka på 70-talet. Hon pratar om hur det känns att kanske inte vara yngst på arbetsplatsen längre, när livet bara rullar på och man inte har kommit till skott med de drömmar man hade som yngre. Jag tycker att boken är befriande och tar upp många tankar som kan finnas hos kvinnor i medelåldern.

Detta är en riktigt härlig feelgood och jag bara älskar karaktärerna Bettan, Matte och Carina som de alla tampas med olika känslor över hur livet har blivit. Eli är väldigt duktig på att porträttera känslorna hos karaktärerna och gör det med en stor dos humor. Jag kan verkligen rekommendera den här boken för dig som älskar feelgood.

Med ett lättsamt språk skriver Rose Marie om kampen mot övervikt. Hon beskriver både känslor och skammen som det kan innebära att vara överviktig. Under bokens gång får man som läsare flera gånger en tankeställare, det är så lite som man vet om sina medmänniskors liv och man ska inte vara så snabb att döma de man möter.

Boken handlar om Ulrika som kämpar med sin vikt. Det blev inte riktigt som hon hade tänkt sig och man får följa hennes tankar i både nutid och dåtid. Hur det kunde bli som det blev och hennes resa framåt.
Samtidigt får man följa lilla Mollys resa när hon kämpar med ångesten efter sin mors död. Hon är bara sju år men har så djupa tankar och funderingar.

Ännu en härlig feelgood av Eli Åhman Owetz, den här boken gör ingen besviken. Jag gillar verkligen Elis sätt att driva en handling framåt, att måla upp olika miljöer och scenarion och samtidigt väcka liv i karaktärerna genom att beskriva deras olika personligheter och känslor.
Den här boken handlar om att våga lämna sitt trygga bo och ge sig ut på okänd mark. Man måste våga för att vinna.

Bokens huvudkaraktär heter Susanne och man får följa hennes resa från att hon lämnar ett äktenskap som inte längre är vad det en gång varit och tar sig an nya utmaningar. I Roslagen får hon ett uppdrag att göra om en konferensanläggning men allteftersom arbetet fortskrider börjar hon tveka allt mer.

Renoveringsobjekten är en fristående fortsättning av författarens bok Brevvännerna.

Mhairi McFarlane har ett speciellt sätt att uttrycka sig genom text. Hon är rak på sak och lindar inte in karaktärernas personligheter eller bokens budskap. Men i ärlighetens namn är "Det kommer aldrig vara över för mig" inte den bästa bok som hon har skrivit.

Bokens huvudkaraktär Georgina Horspool har en minst sagt dålig dag. För det första blir hon av med jobbet, visserligen på en kass restaurang där hon har arbetat som servitris men aldrig trivts. När hon sedan kommer hem till sin pojkvän och hittar honom i säng med en annan tjej rinner bägaren över. Hon dumpar honom där och då samtidigt som jakten efter ett nytt jobb tar sin början.

Efter ett kort servitrisuppdrag lyckas hon landa en arbetsintervju på en krog som ännu inte har öppnat. Hon gör ett bra intryck och får börja jobba där samma dag som dörrarna öppnas. Det hon inte visste var att Lucas är en av delägarna till krogen. Lucas som hon var hemligt förälskad i under flera år och som hon, enligt henne själv, gjorde bort sig inför på skolbalen.

Stämningen blir dock minst sagt märklig när det inte verkar som att Lucas minns Georgina alls, men det verkar som att Georginas känslor fortfarande bubblar under ytan.

Jag tycker att bokens handling ändå är intressant på något vis men berättelsen blir något hoppig och det är ibland svårt att hänga med. Men på det stora hela är det en läsvärd ungdomsbok.

För den som gillar hundar, julen och böcker om kärlek så kan jag verkligen rekommendera den här härliga feelgood-romanen av Annie England Noblin.

Boken handlar om att det inte alltid blir som man hade tänkt sig, livet kan ta nya vändningar som man inte var beredd på men det behöver inte betyda att förändringen blir till det sämre. Huvudkaraktären i boken heter Brydie Benson och hon står plötsligt på bar mark utan boende, utan jobb och utan mannen som hon har skilt sig ifrån. Hon lyckas få tak över huvudet men på köpet kommer mopsen Teddy, något som hon inte hade räknat med. Men eftersom alternativet är att bo på gatan så tackar hon ja till erbjudandet om gratis boende.

Man blir verkligen varm i hela kroppen av att läsa den här bladvändaren!

Marita Conlon-Mckenna kommer här med ytterligare en feelgood-roman, men enligt mig får hon den inte riktigt att flyga.

Boken utspelar sig i en liten by på Irland där man får följa tre kvinnor som söker efter nya utmaningar i livet. De har alla kommit till något vägskäl där de behöver förändra något. Huvudkaraktären är Molly som nyligen har förlorat sin make och blivit änka. Huset som de har köpt tillsammans behöver minst sagt renoveras men huslånen står Molly upp över öronen och hon kanske tvingas sälja. Det är där de andra två karaktärerna kommer in, Gina Sullivan och Kim O'Reilly.

Jag kände inte riktigt att Marita lyckades med denna bok hela vägen. Den har absolut sina guldkorn men för det mesta så är den motsägelsefull och man får inte riktigt ihop pusselbitarna och därmed inget flyt i läsningen.

Detta är Rose Maries debutbok och den skildrar en del av hennes egen förlossningsupplevelse och första tid som mamma. Den är rå, naken och ärlig.

Boken är gripande när man får följa karaktären Anne-Sofie från det att hon flyttar från Sverige till Holland, där hon träffar kärleken och blir gravid. Men förlossningen blir traumatisk och efteråt har hon svårt att ta sonen till sig.

Den här boken berör verkligen och det är skrämmande hur förlossningsvården och efterföljande vård kan se ut. Hur en mamma kan drabbas av grov psykisk ohälsa efter en förlossning. Hur dagen som ska vara den bästa i ens liv, där man äntligen får träffa det barn som man burit inom sig, istället blir vändpunkten och början till en mardröm.