Hanna Sandell

Kärlek som befriar utspelar sig under guldrushen i USA och handlar om Sarah, som växer upp under svåra förhållanden. Hon får som litet barn se sin mamma utnyttjas och försörja sig som prostituerad, och blir som tioåring såld till en man. Därifrån rymmer hon och tar sig till Kalifornien, där hon tvingas försörja sig som prostituerad. Hon låter ingen få reda på sitt riktiga namn, utan går under namnet Angel.

Angel är hård som sten på insidan och lever ett liv där hon önskar att hon fick dö. Men allting förändras när hon möter Michael Hosea. Michael är inte som någon annan hon har mött. Han gifter sig med henne och tar henne med sig till sin stuga, där han försörjer sig som lantbrukare. Angel är fast besluten att inte låta någon närma sig hennes hjärta, men Michael lyckas bit för bit bryta ner hennes murar. Hon får också i familjen Altman se hur en familj kan vara och hur den kan fungera. Men Angel bär med sig sina sår och alla besvikelser från det förflutna som en tung, förkrossande ryggsäck.

Kärlek som befriar är en stark, brutal och känslosam bok. Den handlar om hur sår kan läkas och brustna människor upprättas. Francine Rivers är, som i alla sina böcker, fantastisk på att beskriva miljön som boken utspelar sig i. När man läser Kärlek som befriar befinner man sig i de provisoriska guldgrävarstäderna, man kan känna lukten av lera och känna hur fötterna dras ner i de leriga vägarna. Det finns ett ordspråk som säger "att läsa är att resa", och det stämmer verkligen för denna bok. Man gör en resa genom tid och rum, och man kan se ansiktena på de trötta guldgrävarna, handelsmännen och de prostituerade.

Kärlek som befriar är också en bok där man som läsare verkligen känner med varje person i boken. Inte ens de minsta bipersonerna saknar karaktärsdrag, utan varenda karaktär som förekommer i boken känns verklig och har sin egen personlighet och sina egna styrkor och svagheter. Jag rekommenderar verkligen att läsa Kärlek som befriar, men det är nog en bok som riktar sig till lite äldre tonåringar och vuxna. Det är nog den bästa bok jag någonsin läst.

"Om jag flyr" är skriven av Terri Blackstock och är en spännande kriminalroman, men med en kristen grund. Den handlar om Casey Cox, som är på flykt efter ett mord. Hennes DNA finns överallt på brottsplatsen och hon vet att polisen inte kommer att tro på hennes historia. Därför bestämmer hon sig för att fly och lämna allting bakom sig. Hon lämnar alla sina vänner och sin familj och reser till en okänd stad, där hon försöker börja ett nytt liv.

Samtidigt anlitas Dylan Roberts, en krigsveteran med posttraumatiskt stress syndrom för att söka upp och föra hem henne, för att hon ska ställas inför rätta. Till en början är han övertygad om Caseys skuld, men ju mer han lär sig om henne, desto mer börjar han tvivla. Casey passar inte alls in i bilden av en kallblodig mördare. Men om hon nu inte är skyldig, varför skulle hon då fly?

"Om jag flyr" är en spännande och nervkittlande roman där läsaren undan för undan får fler och fler pusselbitar till Casey och Dylans förflutna. Man får mer och mer lära känna både Casey och Dylan, och förstår mer och mer hur de tänker och resonerar. Boken har ett högt tempo och är en riktig bladvändare. Den är svår att lägga ifrån sig innan man har läst sista sidan. Den är spännande och verklighetstrogen, utan att bli alltför mörk eller blodig.

Jag har inte förut varit speciellt intresserad av deckare eller kriminalromaner, eftersom jag alltid haft svårt att riktigt hänga med i alla svängar hit och dit, och haft lite svårt för när det blir alltför mycket blod och grymma mord. Men den här boken, tycker jag, fungerar som en bra övergång från att ha läst lite "lättare" böcker till att börja bli intresserad av kriminalhistorier också. Detta eftersom den som sagt inte är speciellt blodig, men fortfarande spännande.

Khalen Hosseini är bosatt i USA sedan många år tillbaka, men har har inte släppt taget om sitt hemland Afghanistan. Han har bland annat skrivit boken "Flyga drake", som har blivit en internationell succé.
Precis som "Flyga drake" utspelar sig "Tusen strålande solar" i Kabul, Afghanistan. Huvudpersonen i bokens första del är Mariam. Mariam är född utanför äktenskapet, och när hennes mamma dör tvingas hon att gifta sig med den trettio år äldre Rashid. Till en början är relationen mellan Mariam och Rashid bra, men den förändras när Mariam får ett missfall. Rashid börjar att misshandla henne och Mariam lever ett liv i fångenskap.

Laila, mycket yngre än Mariam, är född i en jämlik, lycklig familj. Hon inleder en romans med sin bästa vän, grannpojken Tariq och ser en lycklig framtid framför sig. Men när hennes familj dör i ett raketanfall, och hon tror att även Tariq har dött, står hon utan alternativ och gifter sig även hon med Rashid. Till en början råder en spänd relation mellan Mariam och Laila, men så småningom utvecklas en varm vänskap.

"Tusen strålande solar" utspelar sig under nästan fyrtio år, och skildrar ett Afghanistan i krig och konflikter. Det är en bok som ger en stark beskrivning av Afghanistans historia, men utan att den för den sakens skull blir torr eller tråkig. Det är en bok om kvinnor i ett land där kvinnan inte har många rättigheter, och där hon anses tillhöra sin man. Men det är också en bok om kärlek, vänskap och ett ofattbart mod. Khalen Hosseini skriver varmt och kärleksfullt om Laila och Mariam, och den vänskap de utvecklar. En vänskap som är så stark att de skulle göra vad som helst för varandra.

Jag tycker att "Tusen strålande solar" är en väldigt bra bok. Den ger en beskrivning av konflikterna som skakat Afghanistan i årtionden, men den är samtidigt en varm och på något vis, trots allt mörker, ljus bok. Det är en bladvändare som är svår att lägga ifrån sig, och den lämnar ingen oberörd. Man skakas av orättvisorna de båda kvinnorna upplever, och rörs av den kärlek de trots detta visar varandra.

"Ängeln på Malmskillnadsgatan" är Elise Lindqvists självbiografi. Här berättar hon om hur hon som barn blev utsatt för sexuella övergrepp och hur det på något sätt blev det normala. Hon berättar om hur hon alltid känt sig ful, äcklig och otillräcklig. När hon var tonåring blev hon omhändertagen av en bordellmamma. Elise var glad att få vara där, eftersom kvinnan talade om för henne att hon var söt. Med tiden fick Elise börja arbeta som prostituerad för kvinnan, och efter många år av övergrepp, hot och våld hade hon nått botten. Då fick hon på ett oväntat sätt möta Gud.

Efter det var ingenting sig likt. Hon började läkas på insidan och bestämde sig snart för att försöka göra någonting för andra tjejer, som liksom hon själv levde på gatan och försörjde sig som prostituerade. Numera går Elise ut tillsammans med sitt team från S:t Clara kyrka, varje fredagskväll. Hon erbjuder de prostituerade en kram, en bulle och någonting varmt att dricka. Tjejerna är hennes tjejer och de kallar henne för Morsan. För många är hon den enda mamma de någonsin haft.

"Ängeln på Malmskillnadsgatan" är en verkligt gripande berättelse, där man får en inblick i det hårda livet på gatan. Elise duckar inte för de svåra frågorna utan berättar rakt upp och ned hur det var och vad som hände. Hon skriver en bok om ett liv kantat av övergrepp och sorg, men det är ändå en berättelse fylld av hopp och ljus. Den här boken visar på att ingenting är omöjligt, och att en kärleksfull Gud kan vända även det mörkaste och mest hopplösa livet.

Elises berättelse är ett fantastiskt exempel på en person som kunnat vända sina egna fruktansvärda erfarenheter till att kunna använda just dessa erfarenheter till att hjälpa andra människor i samma situation. Den här boken är inte bara värd att läsas, den är ett måste att läsa.

Ensamma hjärtan och hemlösa hundar är skriven av Lucy Dillon, en brittisk feelgoodförfattare. Boken utspelar sig till största delen på den brittiska landsbygden och har hundar och människans relationer till sina hundar i fokus. Huvudpersonen är Londonkvinnan Rachel. När berättelsen börjar har hon precis förlorat sitt jobb, sin kärlek och alla sina framtidsplaner. Hon är 39 år gammal och har ingen aning om hur hon ska kunna börja om på nytt igen. När hennes moster dör får hon ärva ett hus på landet tillsammans med ett hem för hemlösa hundar, och Rachel beslutar sig för att satsa allt på ett kort och flytta ut till huset. Hon har aldrig tidigare haft hund, och i början kämpar hon med den nya situationen. Som tur är får hon hjälp av hundhemmets föreståndare Megan, och av den till en början lite vresige veterinären George.

I boken får man förutom Rachel också följa några av de personer som bestämmer sig för att adoptera en hund från Rachels hundstall. Man får se hur den nya vännen förändrar livet för ett barnlöst par, en ung läkare och en ensamstående mamma.

Ensamma hjärtan och herrelösa hundar är en varm, romantisk och humoristisk berättelse, både om relationen mellan en hund och dennes ägare, och om relationerna mellan hundarnas ägare. I Lucy Dillons bok för hundarna samman människor som kanske aldrig skulle ha setts annars. Boken är en klassisk feelgoodroman, och om man är ute efter någonting att mysläsa i soffan en regnig höstdag är den perfekt. Det är inte en bok som griper tag i hela ens inre, eller som är fruktansvärt spännande, men det är en välskriven bok som mycket väl kan fungera som underhållning en kväll. Boken är, precis som många andra böcker i denna genre, förutsägbar. Redan när man för första gången möter veterinären George förstår man att han och Rachel kommer att bli ett par. Trots detta är det en riktigt bra bok, den är välskriven, varm och humoristisk. Lucy Dillon fångar sina karaktärers känslor och tankar.

Någonting som drar ner läsupplevelsen lite grann är att det som läsare kan vara svårt att känna igen sig i en del av de situationer som uppstår. Det är inte så många människor som har upplevt att ärva ett hundstall, flytta ut på den engelska landsbygden och där starta ett helt nytt liv. En del av de personer som förekommer i boken känns heller inte helt verkliga, många av dem är lite för perfekta för att de skulle ha kunnat finnas på riktigt. Men trots detta så är det absolut en läsvärd bok. Kanske inte en stor litteraturupplevelse, men helt klart en riktigt bra feelgoodroman som passar perfekt när man vill ha en lite lättare läsupplevelse.

"Britt Marie var här" är skriven av Fredrik Backman, som även har skrivit bland annat "En man som heter Ove" och "Min mormor hälsar och säger förlåt". Det är "en roman om förälskelse, andra chanser och att sparka på det som rullar". Boken handlar om Britt Marie, 63 år gammal, som just har lämnat det äktenskap hon levt i i 40 år. Hon har alltid varit hemmafru och aldrig tidigare arbetat, så det enda jobb hon kan få ligger i Borg. Borg är ett samhälle hårt drabbat av finanskrisen där nästan allting är nerlagt och där det enda som finns kvar är fotbollen. Britt Marie hatar fotboll, men älskar välorganiserade besticklådor, orepade bord och allt som är rent. Hon har alltid uppfattats som en riktig surtant, trots att hon bara vill ha det rent och ordentligt omkring sig. Hon är mycket kontrollerad och noga med etiketten och har inget till övers för folk som går in med skorna på när hon nyss har städat golvet.

I Borg är man så desperat efter en ny fotbollstränare att man anställer vem som helst. Britt Marie vill absolut inte ha jobbet, men blir ändå anställd. Hon är nu Borgungdomarnas nya fotbollscoach.

Hon träffar dessutom polisen Sven och blir utbjuden på dejt, och hittar en oväntad likasinnad i tonåringen Sami.

I boken får man följa med i Britt Maries resa, där hon lär känna sig själv mer och mer, och där hon upptäcker att hon klarar av mycket mer än vad hon tidigare trott. Man får även följa några av ungdomarna i hennes fotbollslag och det blir en del komiska kulturkrockar när ungdomarnas minst sagt opolerade sätt möter Britt Maries starka känsla för etikett och ordning.

Fredrik Backman är en mästare på att fånga en människas inre liv, på att få läsaren att förstå hur hon tänker och känner. Boken utgår hela tiden från Britt Maries perspektiv och när man läser den kan man riktigt se framför sig hur hon måste ha sett ut när hon försöker leva efter sina regler och utgångspunkter mitt i en värld med helt andra regler och utgångspunkter.

Författaren blandar komiska formuleringar, som läsare småler man nästan hela tiden, med djupt rörande, vackra eller tragiska situationer. Han kan på ett självklart sätt få in både komik och tragik i samma mening. Vissa meningar vill man läsa om flera gånger för att verkligen ta in alla olika betydelser.

Britt Marie var här är en rolig bok och en riktig bladvändare. Historien är fångande, och det känns som en berättelse som hade kunnat utspela sig var som helst i Sverige. Britt Marie hade kunnat vara min granne. Jag skulle rekommendera boken till nästan alla läsare. Den är både rolig och intressant, med en lagom blandning av komik och allvar.

Lika visst som gryningen är den tredje boken i serien "Lejonets märke" och tar vid där Ett eko i mörkret slutade. Författaren lämnar Hadassah och Marcus och fokuserar istället historien på den forne gladiatorn Atretes. Atretes togs som ung krigare till fånga av romerska legionärer och har sedan dess kämpat för sitt liv i Roms och Efesos arenor som gladiator. Han har till slut lyckats förtjäna sin frihet, och är nu inställd på att ta sig tillbaka till Germanien, där hans folk fortfarande lever.

Tidigare i serien har Atretes älskarinna Julia fött hans barn, ett barn han sagt att han inte ville ha, och Julias tjänarinna har därför gett barnet till Rispa, en ung änka som nyss förlorat sitt eget barn.
Men nu har Atretes ångrat sig och vill ha tillbaka sin son för att ta honom med sig tillbaka till Germanien. Rispa älskar redan pojken som sin egen och vägrar att lämna honom ifrån sig. Till slut ger sig Rispa och Atretes, tillsammans med den pensionerade romerske legionären Theofilus, iväg för att finna Germanien och Atretes hem.

Under bokens gång får man följa hur Atretes och Rispas relation utvecklas, hur Atretes hårda skal bit för bit börjar falla sönder, och hur Rispa börjar kunna se på honom med annat än förskräckelse. Francine Rivers är, som alltid, en mästare på att skildra sina karaktärers känslor och tankar. När man läser boken kan man nästan känna dofterna, se skogarna och höra ljudet av soldaternas hästar. Alla karaktärerna i boken är mycket verklighetstrogna, och det är lätt att svepas med i deras känslor och handlingar. Man känner med den sårade, arge Atretes och den frustrerade Rispa, och man kan lätt, trots att boken utspelar sig för tusentals år sedan, se sig själv i deras situation.

En röst i vinden är den första boken i serien "Lejonets Märke" av Francine Rivers. Den utspelar sig i Romarriket under det första århundradet efter Kristus födelse och handlar om den judiska flickan Hadassa. Hadassa är i Jerusalem för att fira påsk, när staden belägras och intas av romerska soldater. Hela Hadassas familj dör av svält eller av oroligheterna när Jerusalem förstörs, och hon blir ensam kvar som fånge hos den romerska armén. Hon tas till Rom där hon säljs som slav till en romersk överklassfamilj. Hon sätts att passa upp på den unga, bortskämda dottern och bestämmer sig för att göra sitt allra bästa. Hon blir väl behandlad, men är mycket rädd och saknar sin familj. När hon sedan bli förälskad i sonen i familjen slits hon mellan sin kärlek för honom och sin kristna övertygelse.

I En röst i vinden får man som läsare följa en spännande och engagerande berättelse, där personerna i boken verkligen känns levande och verkliga. Man får kliva in i Hadassas huvud och följa hennes kamp mot sin rädsla för att bli kastad till lejonen i arenan, och sin vilja att öppet kunna bekänna sin kristna tro. Samtidigt får man också en inblick i hur den bortskämda unga flickan hon passar upp på tänker och känner. Dessutom är boken mycket väl historiskt underbyggd, och det märks verkligen att författaren har gjord en grundlig research. Boken beskriver på ett målande sätt det romerska samhället och den grymhet som vardagen bestod av. I det första kapitlet får man också en bild av hur livet var för en vanlig familj som hade haft oturen att vara med om Jerusalems förstörelse.

Jag skulle absolut rekommendera att läsa En röst i vinden. Det är en mycket spännande och intressant bok, som är svår att lägga ifrån sig. Jag skulle dock inte rekommendera den om man vet med sig att man kan vara känslig, eftersom boken innehåller en del målande beskrivningar av våld, krig och gladiatorspel.

Ett eko i mörkret är den andra boken i Francine Rivers trilogi "Lejonets märke". Denna bok tar vid där den första, "En röst i vinden", slutade. Hadassa har blivit kastad till lejonen i en av Romarrikets arenor, på order av sin ägare Julia Valerianus. Hon överlever mirakulöst, under god omvårdnad av läkaren Alexander. Efter att hon tillfrisknat får hon anställning av Alexander, och får då möjlighet att sprida läkedom och frid till sina medmänniskor. Hon döljer sig numera med slöjor, både för att inte bli igenkänd, men också för att dölja de fruktansvärda ärr hon har efter mötet med lejonen i arenan.

Under tiden är Marcus Valerianus övertygad om att Hadassa är död, och lämnar Roms lyx och bekvämlighet för att ge sig ut på en resa till Romarrikets mindre civiliserade områden. Han vill finna Hadassas gud för att ställa honom till svars för hennes död.

Hadassas förra ägare Julia Valerianus fortsätter att leva sitt liv i lyx och överdåd, och blir så småningom sjuk till följd av detta. Läsaren får följa Hadassas inre kamp då hon kämpar med om hon ska återvända till och vårda den ägare som skickade henne till lejonen, eller om hon ska fortsätta det meningsfulla liv hon lever nu.

Ett eko i mörkret är, precis som den tidigare boken i serien, en fantastisk skildring av livet i Romarriket under det första århundradet. Det är en fängslande berättelse där man som läsare verkligen känner det personerna i boken känner. Man förstår deras tankegångar och känslor, och man förstår även hur de personer man inte tycker om tänker och resonerar. Det är också, precis som Francine Rivers alla andra böcker, en bok som är väl historiskt underbyggd och där det märks att författaren har gjort sin research.

Jag skulle verkligen rekommendera boken, men för att förstå alla dimensioner av handlingen behöver man nog ha läst den första boken också.

Francine Rivers är en kristen, amerikansk författare som har skrivit många bästsäljande böcker. Mästerverket handlar om konstnären Roman Velasco, som på ytan verkar ha allt man kan önska sig. Han är en berömd konstnär som säljer sina verk för stora summor pengar, äger ett stort hus med en fantastisk utsikt och kan få alla kvinnor han vill ha. Men ändå mår han inte bra. Han jagas av minnen från sitt förflutna, och det verkar vara omöjligt för honom att finna frid.

Grace Moore kommer till Roman för att arbeta som hans assistent. Även hon har ett bagage i form av ett sprucket äktenskap, där hon blivit utnyttjad av sin dåvarande man, och en son vars pappa hon inte känner. Men Grace har funnit försoning med sitt förflutna och plågas inte längre av det på samma sätt som Roman. När Grace och Roman lär känna varandra uppstår det snart känslor, något de båda till en början ignorerar.

Under bokens gång tar författaren med läsaren på tillbakablickar i de båda huvudkaraktärernas liv. Läsaren får följa med till Romans barndom med en missbrukande, frånvarande och senare död mamma, ett liv i ett gäng där han målar graffiti över hela staden, och flykten från de många fosterhemmen. Senare får man även se hur hans liv vänder när han får komma till en gård dit pojkar med stökig bakgrund får komma och bo. Här får han möta kärlek, värme och tydliga regler, och hans liv börjar sakta men säkert att vändas.

De olika tillbakablickarna är väl avvägda, och ger läsaren möjlighet att lära känna huvudkaraktärerna ytterligare. Ofta kan tillbakablickarna och det som Roman och Grace varit med om i sina tidigare liv förklara mycket av det som pågår i deras liv och i deras känslor just nu.

Francine Rivers har ett mycket flytande språk, och en berättarteknik som gör att boken är mycket svår att lägga ifrån sig. Hon har en förmåga att ingående beskriva huvudpersonernas innersta känslor och tankar, utan att använda speciellt många ord. Detta gör att texten får ett mycket bra flyt och tempo. Historien i sig är en klassisk kärlekshistoria, men har också en djupare ådra där frågor om tro, evighet och att finna frid beskrivs. Huvudpersonerna känns mycket verkliga, och som läsare kan man verkligen sätta sig in i deras tankegångar och problem. Man förstår och känner med både Roman och Grace, och kan på många ställen känna igen sig själv.

Jag skulle absolut rekommendera boken till nästan alla läsare. Men om man letar efter någonting lättsamt och snabbläst kanske man ska välja någonting annat. Mästerverket är en fantastisk berättelse om kärlek, förlåtelse och inre helande.