Linnéa Karlsson

Det här är Evin Ahmads debutroman. En dag ska jag bygga ett slott av pengar är en bok med högt tempo, som handlar om en vilja att komma vidare i livet och hur det sammanhang man kommer från alltid finns med en.

Vad handlar boken om?
Bokens huvudperson har växt upp i förorten och bor kvar där. Hon är konstnärligt begåvad och har kommit in på dramahögskolan som ligger i en helt annan del av Stockholm. Där är kulturen också annorlunda. Det är ett annat språk som används, andra kläder anses vara normala och människor sysslar med helt andra saker. Dessutom är ju i stort sett alla vita där och har svenskklingande namn.

Huvudpersonen kämpar med effekterna som blir av kulturkrockarna. Det är omöjligt att inte svika någon, frågan är vad som är viktigast? Är det sammanhanget hon kommer ifrån och att vara lojal med det och människorna som finns där? Eller är det istället kulturelitens värld hon ska försöka vara lojal med, passa in i, nu när hon verkar ha en chans att ta steget in i den världen? Eller är kanske det allra viktigaste att hon inte sviker sig själv? Vad betyder det i så fall?

Vad är bra med boken? Vad är mindre bra?
Det som inte är så bra med boken är att den är för kort. Med mer utrymme hade det funnits möjlighet för personerna i boken att utvecklas mer och handlingen hade fått en chans att djupna ytterligare. Fast anledningen till att det känns som en dålig sak är att det är en bra bok. En riktigt bra bok faktiskt, som man vill ha mer av. Skildringen av krockarna mellan förortens och dramahögskolans olika världar är underbar. Språket har tempo, nerv och en väldigt snygg rytm.

Vem skulle den här boken passa?
Boken passar alla som inte vet hur det är att komma från förorten. Alla som tror att Sverige är jämlikt och att alla föds med samma förutsättningar. Den passar också alla som helt enkelt gillar att läsa en riktigt bra bok och få chans att upptäcka ett helt nytt författarskap.

Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort är en bok av Erik Rosén. Det är hans debut som författare, men han har tidigare arbetat mycket med text i andra former. 2013-2018 var han chefredaktör på webbplatsen politism.se och numera är han biträdande redaktör på tidningen Aftonbladet.

Vad handlar boken om?
Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort är en viktig skildring. Det är en berättelse om att växa upp med en pappa som är ganska speciell. Han är till exempel bra på att skala räkor helt perfekt. Han är också bra på poesi, att köra bil och att sjunga godnattsånger. Med i bilden finns hela tiden alkohol och tabletter, som han för det mesta lyckas ta lagom mycket av, åtminstone enligt sig själv. Det är en pappa som trots allt fungerar och som älskar sin son. Kanske är det just därför det blir så chockerande när sonen Erik får reda på att hans pappa är misstänkt för mord. Han döms också senare. Finns det en annan sida av pappan, som Erik inte känner?

Man får följa med sonen och lära känna pappan genom honom. Från hans perspektiv skildras kärleken, vardagslivet och droganvändandet, som så småningom tappar all balans. Utifrån hans erfarenheter skildras också vilka effekter det kan bli av att leva nära någon som missbrukar och sitter i fängelse. Inte minst visar han hur svårt det är att handskas med ett brott som pappan är fälld för att ha begått, men inte erkänner. Har han ens gjort det?

Vad är bra med boken och vad är mindre bra?
Det bästa med boken är att den skildrar personen som pappan är. Det är inte någon svart bild av ett monster, en mördare. Även om han begått brottet är han och har varit så mycket mer än sitt brott. Det är väldigt känslosamt och på många sätt en vacker skildring av en relation mellan en pappa och en son. Relationen går alltmer sönder med tiden, vilket verkar ofrånkomligt med tanke på hur missbruket eskalerar.

Det enda som inte är så bra är att det är lite frustrerande att inte få veta säkert vad som hände. Begick pappan ett mord eller blev han oskyldigt dömd? Samtidigt är det en del av historien, en viktig pusselbit, att faktiskt inte veta.

Vem skulle den här boken passa?
Boken passar alla som gillar att läsa uppväxtskildringar. Den passar också dem som är intresserade av brott och personen bakom brottet.

Dagen du förstörde allt är en bok som riktar sig till ungdomar och som handlar om självmord och framför allt om hur det ska gå att leva vidare när ens bästa vän har dött.

Vad handlar boken om?
Melanie har en bästis som heter Kassandra. De har varit bästisar ända sen de var små och deras liv är så sammanflätade att det är omöjligt att tänka sig den ena utan den andra. Ändå är det så det blir. Kassandra tar livet av sig och så står Melanie där helt ensam. Melanie hade inte anat något, var inte förberedd.

Melanie och Kassandra har haft en plats de kallat Tidssmygen. Det är en sorts tidsmaskin. Där har de kunnat resa till framtiden, se saker de kommer göra tillsammans. De har också kunnat uppleva minnen de delat där. Melanie får en idé. Tänk om hon kan resa tillbaka i tiden med hjälp av Tidssmygen och träffa Kassandra innan hon dör. Tänk om hon kan göra så att Kassandra faktiskt inte dör, göra så att något annat händer istället. Det är en tanke hon klamrar sig fast vid, helt enkelt för att det är omöjligt att tänka sig ett liv utan Kassandra.

Vad är bra med den här boken?
Boken tar upp ett väldigt viktigt ämne. Självmord bland ungdomar är tyvärr väldigt vanliga och alla sätt att minska tystnaden kring självmord är bra. Vi behöver prata om det. Behöver låta tankar och känslor kring självmord få utrymme.

Även om själva ämnet för boken är viktigt är det ändå litterärt den är bäst. Som läsare är det lätt att dras med, känna varför huvudpersonen gör och tänker som hon gör. Det går att dela hennes smärta med henne. Samtidigt är den relativt enkelt skriven. Det är en stor konst att skriva enkelt och få det så verkligt samtidigt.

Finns det något som är mindre bra?
Kanske att det kan kännas mindre trovärdigt att Melanie verkligen tror att hon ska få tillbaka sin vän genom ett magiskt handlande. Hon tror nog inte fullt ut på att det ska vara möjligt, men hon önskar så starkt att Kassandra kan sluta vara död att hon rent praktiskt försöker hitta en väg. Känslomässigt är det begripligt, men det är kanske lite väl overkligt.

Vem kan den här boken passa?
Dagen du förstörde allt är en ungdomsbok, men som (nästan) alltid kan ungdomsböcker passa lika bra för vuxna. Det finns en direkthet i känslorna som kan vara befriande även om man själv inte längre är ungdom. Det kan göra att man kan nå sina egna känslor lättare. Eftersom det här är en bok som handlar om sorg passar den kanske framför allt för dem som sörjer. Den kan passa när man vill ha en ledsen bok, en bok där något av den smärta man själv känner finns skildrad. Det kan vara läkande och lugnande att någon försöker sätta ord på det man själv upplever, den smärta som egentligen är helt omöjlig. Den smärta som blir när någon man älskat dör.

En katts resedagbok är en ömsint, varm och sorglig bok som fångat människors hjärtan. Den har blivit en bestseller och översatts till många olika språk. Den kom ut på svenska under våren 2019. Nu är den nominerad till att bli Årets bok 2019, en nominering som gjorts av Bonniers bokklubbars redaktörer. Tidigare har den fått många japanska litterära priser. Boken har också filmatiserats, blivit radioteater och gjorts i en bilderboksversion.

Hiro Arikawa, som skrivit boken, är från Japan och slog igenom efter en romantävling som hon vann 2003. En katts resedagbok är hennes största framgång försäljningsmässigt.

Vad handlar boken om?
Huvudpersonen i boken är en katt som heter Nana. Katten bor hos Satoru. Satoru bekantade sig först med katten när den bodde på gatan och efter en olycka tog han hand om den. Efter det stannade Nana och blev Satorus egen katt och Satoru blev Nanas älskade husse.

I boken gör de resor till några av Satorus närmaste vänner, Nana behöver nämligen få ett nytt hem. Varför det är så vet varken Nana eller läsaren till en början. Men med tiden klarnar det och det är en sorglig sanning. Resorna går kors och tvärs genom Japan och också genom tiden. Med Nana vid sin sida får Satoru en chans att låta minnena ta plats och han får träffa de människor som varit viktigast för honom genom hans liv.

Det är en berättelse som handlar om vänskapen mellan människor och om vänskapen mellan en katt och en människa. De små sakerna tar stor plats och mitt i all sorg som finns i att behöva skiljas från sin katt, och orsakerna till att de måste ske, är det ändå värmen som är det starkaste i boken.

Vad är bra med boken och vad har den för svagheter?
Det är fint att få följa med genom de olika japanska landskapen under Satorus och Nanas resor, att få möjligheten att se dem inom sig när man läser boken. Det bästa är ändå den värme och den mjukhet som finns i skildrandet av Satorus liv, de olika relationerna och relationen mellan Satoru och Nana. Många kan känna igen sig i sorgen som finns i berättelsen, och kanske kan ens egen sorg mildras lite genom att läsa en bok som den här.

Det som är mindre bra med En katts resedagbok är att den kan kännas lite enkel. Det är en fin berättelse om en mans liv och de saker och människor som varit viktiga i den. Det är också en fin skildring av relationen till en katt. Dessvärre bjuder den inte på några större djup. De stycken som är skrivna från kattens perspektiv är en rolig tanke berättarmässigt, men samtidigt är de emellanåt lite svåra att läsa och ta till sig.

Vem passar den här boken?
En katts resedagbok är en lättläst, varm, mjuk och sorgsen bok som passar den som vill läsa något som är ganska lättläst men samtidigt finstämt. Den passar för en resa, en semester, en dag när man vill läsa som en vila, inte för att utmana sina tankar eller behöva jobba för att ta till sig texten. Som presentbok passar den också väldigt bra, en vänskap mellan en katt och dess älskade husse är något som kan passa de flesta människor, åtminstone alla som någon gång haft en nära relation till ett djur.

Saga Becker har tidigare mest jobbat med film. Hennes debut kom med långfilmen "Nånting måste gå sönder". Hon spelade Sebastian/Ellie och vann en Guldbagge för sin prestation, vilket gjorde att hon blev den första transidentifierade personen som nominerades till en Guldbagge - och som dessutom vann den. Tidigare har hon skrivit Sommarnatt, en bok med feministisk erotik, och hon har tillsammans med Malin Nilsson skrivit barnboken "Vi är världen". Med "Våra tungor smakar våld" gör Saga Becker något helt nytt. Det är hennes debutroman, en bok med starka skildringar av destruktivitet och med självbiografiska inslag.

Vad handlar boken om?
Boken handlar om Saga, en ung transkvinna som lever i en tillvaro som präglas av våld. Det handlar om att använda sex självdestruktivt, att göra sig själv illa och att låta andra skada en. Det finns ingen tilltro till livet, att Saga kan finnas och må bra. Det är som att destruktivitet och droger är den enda vägen, det enda sättet det går att finnas till. Mitt i allt kommer Vincent in i hennes liv. Han är annorlunda, samtidigt som destruktiviteten och våldet finns kvar. Det är en kärlek, men finns det någon chans att den ska hålla? Kan den bära dem vidare, när allt är så präglat av våldet, också mellan dem? De ser varandra, de älskar, men kanske räcker det inte hela vägen.

Vad är bra med boken? Vilka svagheter har den?
Det svåraste med den här boken är att den innehåller så fruktansvärt mycket våld och destruktivitet. Skildringarna är väldigt starka. I scen efter scen får man följa huvudpersonen och hur hon gör sig själv illa eller låter andra göra henne illa. Det är bra på ett sätt, eftersom det skildrar en verklighet som sällan skildras, sällan får synas. Det är viktigt att en sån här bok får finnas, att det berättas om den här sortens liv. Det är något av det bästa med boken, att den alls finns och att den är så smärtsam att läsa. Det är ärligt. Viktigt. Samtidigt är det bokens största svaghet, eftersom den är jobbig att läsa och att det finns en risk att människor inte orkar, att de lägger den ifrån sig och inte klarar att ta till sig det den berättar om.

En annan sak som är väldigt bra med "Våra tungor smakar våld" är språket. Det är så poetiskt mitt i det hemska och våldsamma. Den är vacker mitt i allt som skriker av smärta.

Vem skulle jag rekommendera boken till?
Det här är inte en bok som passar alla. Eftersom skildringarna av våld och destruktivitet målas upp så tydligt kan den vara triggande för många som själv varit utsatta eller varit självdestruktiva. Ändå tror jag att det är människor som lever eller som har levt i en tillvaro av våld som kommer tycka mest om den. Det är befriande med någon som sätter ord på och vågar visa helt tydligt hur det kan vara att leva i en sån tillvaro. Att läsa en bok av någon annan som vet hur det är, vet hur det kan vara, kan vara en starkt läkande kraft. Det är en bok som säger att man inte är ensam, inte är den enda som befinner sig i något liknande, även om den inte visar några vägar ut ur det.

Andra personer som den här boken kan passa är de som jobbar med självdestruktiva eller utsatta människor, eller de som bara vill förstå bättre hur det kan vara. Det är en bok som på många sätt är tydlig och svår att värja sig mot, vilket gör att den kan vara triggande, men den kan också vara till väldigt stor hjälp med sin tydlighet.

Med Ålevangeliet har Patrik Svensson skrivit en väldigt speciell bok om ålar och om mycket annat. Den har också fått mycket uppmärksamhet och fina recensioner. Dessutom fick den Augustpriset för bästa fackbok 2019, något den definitivt var värd.

Vad handlar boken om?
Ålevangeliet är en bok som framför allt handlar om ålar. Det är en väldigt speciell fisk, både i utseende, beteende och hur den lever sitt liv. Ålen är ett av de djur som hotas allra mest av klimatförändringarna. Boken berättar mycket om detta, men också om ålens betydelse mytologiskt och hur svår den varit att studera. Än idag är delar av det vi vet om ålen mer kvalificerade gissningar än något som är vetenskapligt belagt.

Parallellt med berättelsen om ålen och dess betydelse finns berättelsen om människorna som är beroende av den eller bryr sig om den. Det handlar om de som fiskar, de som forskar, de som intresserat sig för just det här djuret i all sin märkvärdighet. Bland de människor som är intresserade av ålen finns en pojke och hans far, författaren och hans minnen av sin pappa. I barndomen fiskade de ibland ål tillsammans och med ålens hjälp kan uppväxten skildras.

Alla de olika delarna som vävs samman gör det till en bok som inte liknar någon annan. Den är eftertänksam, poetisk, faktaspäckad och väldigt intressant. Den bjuder på mycket att fundera över och känslomässiga djup som man inte anar att de kan finnas i en faktabok om ålar, men som samtidigt känns helt självklara när man läser boken.

Bra och dåligt med boken
Det bästa med boken är dess berättarstil. Språket, lugnet, hur Patrik Svensson lyckas blanda så mycket olika saker utan att det känns konstigt. Att fakta kan finnas sida vid sida med barndomsminnen, klimathot och berättelser om hur omöjlig ålen varit att forska kring. Det finns något väldigt fint i att mötas av en bok som är så mycket mer än man kunde föreställa sig, så annorlunda än böcker man tidigare läst. Det är dess starkaste sida, att den inte bara är annorlunda och nyskapande, utan också att den lyckas vara det på ett så eftertänksamt och poetiskt sätt. En annan sak som är bra med boken är självfallet att det finns så mycket kunskap om ål i den. Det är en bok det går att lära sig väldigt mycket av.

Det är svårt att hitta någon negativt att säga om Ålevangeliet, men nackdelen med att boken är så speciell är väl att den är svår att klassificera. Den som letar efter en faktabok om ålar kanske blir frustrerad över att det berättas om så mycket annat i den. Den som letar efter en barndomsskildring kan på motsvarande sätt bli frustrerad för att det finns så mycket fakta i den. Det är svårt att styra människors förväntningar åt rätt håll när en bok är nyskapande och risken finns att läsare får något helt annat än de önskade. För de allra flesta kommer det kännas som en positiv sak när det handlar om en bok som är så bra som Ålevangeliet, men för en del kommer det säkert vara irriterande.

Vem skulle jag rekommendera boken till?
Ålevangeliet passar alla som gillar att lära sig nya saker, de som är öppna och nyfikna. Som kan känna att det är ok att inte vara så intresserad av just ålar, men att bli det på vägen i läsningen, eftersom det är en så bra bok. Den passar dessutom människor som gillar språk och berättande, eftersom det är en bok som är skriven på ett så speciellt sätt. För alla som är intresserade av skrivande och berättarteknik är den här boken en njutning.