Jana Rosell

När föräldrarnas förhållande knakar i fogarna väljer de att låta Meg och Frank tillbringa sommaren hos farbror Eliot, en släkting som tvillingarna nästan aldrig har träffat. Meg och Frank ser inte fram emot det, men deras vistelse på Hester Hill visar sig bli bra mycket mer händelserik än vad de hade väntat sig.

Konceptet som boken är uppbyggd kring är typiskt för skräckböcker som riktar sig till barn. Föräldrar kan inte kan hållas sams, barn skickas bort, mystiska saker börjar hända, resor i tiden och sedermera tre barn löser den mystiska gåtan. Trots detta något uttjatade koncept är boken riktigt bra. Språket och personporträtten väger upp det hela.

Aimee är sju år när de sociala myndigheterna omhändertar henne. Hon får bo hos Cathy, en mycket erfaren fostermamma. Aimee är utåtagerande, hon sparkas och rivs. Med bestämda regler, rutiner, kärlek och mycket omtanke börjar Aimee så smått lugna ner sig och anförtro sig åt Cathy. När Cathy får höra vad Aimee har varit med om blir hon förfärad. Aimee borde ha omhändertagits tidigare. Hennes äldre syskon blev omhändertagna flera år tidigare, men Aimee blev kvar. Ännu ett bortglömt barn.

Boken bygger på en sann berättelse. Cathy Glass kan dramaturgi, hon bygger upp spänningen. Man undrar under läsningens gång vad det är Aimee har att berätta, och mot slutet av boken får berättelsen sin upplösning – och det är en fruktansvärd historia Aimee berättar. En otroligt bra bok som jag varmt rekommenderar!

Liv är sjutton år och nyinflyttad. Nu ska hon börja på en ny gymnasieskola och Liv är inte bara nervös – hon är fullkomligt skräckslagen. Liv är otroligt blyg och så snart hon är utanför hemmets väggar oroar hon sig för precis allt. Liv tänker att hon måste framstå som den tråkigaste människan någonsin. Tänk om bara alla kunde förstå att hon faktiskt är rolig, inuti huvudet.

Bjärbo beskriver skickligt hur det är att vara en socialt awkward tonåring med allt vad det innebär.

I sin självbiografiska bok Ärr för livet berättar Sofia Åkerman om sina ätstörningar och självskadebeteende och om den så kallade vård hon fick på de slutna psykiatriska avdelningar hon varit inlagd på. Hon berättar också om sin kamp tillbaka till ett friskt liv, om sina vänner som aldrig tillfrisknar och om sitt arbete som föreläsare och författare.

Jag lyssnade på boken inläst av författaren själv, en mycket bra ljudboksinspelning. Jag fastnade verkligen för boken, hade svårt att sluta lyssna, grät lite emellanåt och kände de känslor av hopplöshet som författaren beskriver. Sofias sätt att beskriva komplicerade känslor är fantastiskt bra och gör det lätt att förstå.

Anna är fem år när hennes adoptivföräldrar inte längre orkar med henne. Hon är vild och bråkig men efter idogt arbete och mycket tålamod av den erfarna fostermamman Cathy börjar Anna lugna ner sig. Anna var två år när hon blev adopterad från ett annat land och hon har inte lyckats anpassa sig till sin nya tillvaro.

Det är en sorglig och hjärtskärande verklighetsbaserad historia som berättas. Första halvan av boken tycker jag är lite seg, men sedan tar den fart och blir bättre.

Andreas går i femman och är smått förälskad i klasskompisen Alicia. De brukar ha sällskap till skolan om morgnarna, men så snart de kommer fram går de åt olika håll och Alicia försvinner snabbt in på toaletten för att sminka sig. Då förvandlas hon från ”ha sällskap med tönten Andreas-Alicia” till ”skol-Alicia”.

Samtidigt börjar Andreas misstänka att hans pappa döljer något. Jobbar han verkligen över varje kväll?

Du och jag är en fantastisk gestaltning av livet på mellanstadiet. Det är vänskap, kärlek, plugg och många tankar och funderingar. En superbra bok som jag verkligen rekommenderar.

Madeline är sjutton år och lider av en obotlig sjukdom. Sjukdomen gör att hon inte har något immunförsvar alls och därmed inte tål någonting. Eftersom hon inte får utsättas för någon risk att bli smittad är hon isolerad i sitt hem tillsammans med sin mamma och sjuksköterskan Carla som varje dag kommer till Madelines hus. Madeline tillbringar sina dagar med att plugga på distans och läsa böcker. På kvällarna spelar hon ofta spel med sin mamma.

Så en dag flyttar det in en ny familj i huset bredvid. Madeline tittar ofta ut genom fönstret, och hon följer den nya familjen mycket noga, hon lär sig till och med familjens schema. Tonårskillen i den nya grannfamiljen fastnar hon särskilt för. De börjar chatta med varandra och i denna chattkonversation tar en något annorlunda kärlekshistoria sin början.

Boken går snabbt att läsa då den har ganska luftig text. Det vanliga romanformatet varvas med chattkonversationer och anteckningar. Jag gillar upplägget när olika sorters text varvas i en och samma bok, så länge det är snyggt och tydligt gjort, vilket det i den här boken är. Det är en sorglig och hemsk berättelse, men där finns också mycket utrymme för kärlek, längtan, hopp och humor.

Agnes och Minna har varit bästa vänner sedan mellanstadiet. Minna är framåt och driven, medan Agnes är den tillbakadragna och försiktiga typen. De kompletterar varandra. Minna är pådrivande med sina idéer och projekt och Agnes är hennes bromskloss – något som Minna många gånger behöver. Tillsammans kämpar de för att vegetarisk mat ska bli standard i skolan. De genomför flera aktioner för att minska köttätandet, varav en är så drastisk att Agnes inte vill genomföra den. Men det hindrar inte Minna – hon gör det ändå.

Samtidigt märks det att Minna emellanåt inte mår så bra. Hennes föräldrar märker inget och Agnes står handfallen och ser på hur hennes bästa väns mående dalar.

En helt otroligt bra och välskriven bok. En bladvändare som tar upp aktuella ämnen som psykisk ohälsa och djurrätt.

Fostermamman Cathy Glass ska för första gången ta hand om en vuxen. Det är Faye som är 24 år och har inlärningssvårigheter, på grund av sin mammas alkoholism. Eftersom Fayes föräldrar inte kan ta hand om henne har hon bott hos sina morföräldrar. Men nu orkar de inte ta hand om Faye längre, inte i det tillstånd hon befinner sig i nu. Faye är nämligen gravid. Hur det kan ha gått till är ett stort mysterium för Faye har inga vänner och går nästan aldrig utanför hemmet utan sällskap.

Planen är att Fayes barn ska adopteras bort så snart det är fött, och sedan flytta tillbaka till sina morföräldrar. Men vad vill Faye? När hon ger uttryck för att vilja behålla barnet sätter Cathy igång att träna med henne. Varje dag byter de blöja på en docka och ger den välling i nappflaska. Men har Faye verkligen förmågan att förstå det enorma ansvar det är att vara förälder? Cathy tror på henne och hon gör sitt bästa för att lära Faye att ta hand om ett barn.

Can I Let You Go? är baserad på en sann historia. Cathy Glass ger en en inblick i hur det kan vara att leva med en intellektuell funktionsnedsättning. Det är en välskriven och intressant bok, men emellanåt blir det lite för mycket detaljer, ingenting som för handlingen framåt, vilket drar ned betyget lite. I övrigt är det en fantastiskt bra bok som jag varmt rekommenderar.

Majken, Belle och Vilda går på gymnasiet och är bästa vänner. Vilda är den blyga och tillbakadragna sorten medan Belle och Majken är mer utåtriktade. Majken är ordförande i elevrådet och en person som tar plats. En dag får Majken nog. Hon är så innerligt trött på att killarna skriker hora i skolans korridorer, deras visslingar och kommentarer och alla oönskade meddelanden och dickpics. Det är då hon får en idé som kanske skulle kunna göra någon förändring.

Majken berättar om sin idé för Vilda och Belle som genast är med på hennes plan. Majken tar upp idén på nästa elevrådsmöte och får ännu fler med sig. De samlar hela skolan i aulan och presenterar: Sexstrejk för att få slut på trakasserierna! De möts med både entusiasm, tveksamhet och kritik.

När sexstrejken drar igång visar det sig att den ger långt mycket större effekter än vad någon kunnat ana, och det både på gott och ont. Sexstrejken får mycket medial uppmärksamhet och Majkens och hennes kompisar blir inbjudna till andra skolor för att berätta mer om sexstrejken.

Sexstrejken sträcker sig även till de vuxnas värld. De manliga lärarna tycker, liksom många av skolans manliga elever, att det här med sexstrejken är väl onödigt, boys will be boys, liksom, det är väl inte så himla farligt? Men Majken är stenhård och poängterar att det rör sig om sexuella trakasserier och att det faktiskt är någonting som bör tas på största allvar. Några kvinnliga lärare går med i sexstrejken, och även några föräldrar börjar fundera på det.

Det här är en av de absolut bästa böckerna jag har läst! Åsa Hellberg tar upp ett viktigt och högaktuellt ämne och gör det på ett sätt som gör en som läsare engagerad. Igenkänningsfaktorn är stor, det är som taget direkt ur verkligheten. Jag lyssnade på den som ljudbok inläst av Clara Henry, som passar perfekt som uppläsare till just den här boken.