Jana Rosell

Äntligen ska mamma flytta hem till Sverige igen efter att ha bott i Köpenhamn. Nu ska Viggo och hans yngre bror Nils bo hos mamma varannan vecka istället för att bara få träffa henne varannan helg. Viggo och Nils ser jättemycket fram emot det, och Viggo fantiserar om mammas nya lägenhet. Det kommer vara världens coolaste lägenhet med spa och guldinredning. Och så ska han få en hund!

Men när flyttdagen äntligen kommer, och Viggo får se lägenheten för första gången ser han att den ser ut precis som vilken vanlig, tråkig lägenhet som helst. Och hur ska det bli med hunden? Hunden som han har berättat om för bästa kompisen Malte. Det kanske inte ens blir någon hund. Men hur ska han förklara det för Malte?

Viggo och mammalivet är den fristående uppföljaren till Viggo och rädslolistan. Det är en bok som på ett enkelt men träffande sätt berättar om hur vardagslivet kan se ut för en sjuåring och om hur jobbigt det kan kännas när det inte blir som en har förväntat sig. En fantastisk berättelse med hög igenkänningsfaktor för de flesta barn. Boken riktar sig främst till barn i lågstadieålder och lämpar sig väl för högläsning, men den passar lika bra för barnet att läsa själv.

Grace och Tippy är sexton år och tvillingar. Men de är inga vanliga tvillingar – de är sammanväxta och delar kropp från höften och neråt. Att de har överlevt så här länge är ett medicinskt mirakel. De har under hela sitt liv fått hemundervisning, men nu börjar familjens ekonomi försämras och de har inte längre råd att låta tvillingarna få hemundervisning. Grace och Tippy får börja på gymnasiet, och det är inte lätt för någon som aldrig har gått i skolan tidigare. Men för Grace och Tippy blir det desto svårare, bl.a. på grund av blickar och viskningar i skolkorridorerna. Men för första gången får Grace och Tippy vänner, och de får också känna på något som de tidigare trott var omöjligt för dem – kärlek.

Grace och Tippys hälsa börjar hastigt försämras och det vänder upp och ner på hela familjen – inklusive lillasystern Dragon som alltid blivit förbisedd och liksom lite bortglömd då föräldrarna alltid har haft fullt fokus på hennes två storasystrar.

Boken är skriven på vers vilket är ett fantastiskt skrivsätt till just den här berättelsen. Texten är luftigt vilket gör att sidorna bara flyger förbi. Det här är en bok som berör en på djupet och som inte lämnar ens tankar i första taget. Jag önskar och hoppas på en uppföljare.