Jana Rosell

När sjuttonåriga Juliette rör vid någon dör den personen. Det har alltid varit så med Juliette, och ingen vet varför. I samhället råder det oro, det är luften som är förgiftad och Återetabliessemanget övervakar alla medborgare. Återetablissemanget har tagit Juliette till fånga då de vill använda henne och hennes krafter som ett vapen.

Juliette skriver mycket dagbok, hon skriver ner sina tankar och berättar om sin uppväxt. En dag händer något som förändrar allt, och Juliette börjar hoppas på en ljusare framtid för sig själv.

Detta är första delen i en dystopisk trilogi. En väldigt bra bok med ett alldeles speciellt språk. Vissa ord och vissa meningar i boken är överstrukna, vilket förstärker ordens kraft. Det är ett riktigt snyggt drag och skickligt genomfört.

Boken handlar om Rose Wilder Lane, dotter till Laura Ingalls Wilder, författaren till Lilla huset på prärien-böckerna. Rose föddes 1886 och på sin tid var hon en populär författare, men nu är det få som känner till henne.

Roger Lea MacBride har skrivit den åtta böcker långa serien The Rose Years, där vi får följa Rose från det att hon är sex år tills hon blir vuxen och flyttar hemifrån. I Wittig Alberts bok får vi lära känna Rose på djupet. Wittig Albert berättar om när Lilla huset-böckerna skrevs.

Medan The Rose Years riktar sig till barn, är A Wilder Rose en roman som riktar sig till vuxna. Den bygger på Rose´s verkliga liv. Det är svårt att veta vad som är fakta och fiktion. Men det spelar inte så stor roll – det är en underbar gestaltning av en självständig kvinna.

Helen Keller skrev denna självbiografi år 1903, endast 23 år gammal. Helen förlorade både syn och hörsel i en sjukdom strax innan hon skulle fylla två år. De närmsta åren efter sjukdomen levde hon i ett mörker. Hon kunde inte kommunicera och fick ofta vredesutbrott. Vid sju års ålder fick hon en lärare, Anne Sullivan, som flyttade hem till henne. Anne lärde henne att prata genom att göra tecken i handflator. Hon lärde sig sedan att prata och förstå vad andra sa genom att känna på ansiktet på personen hon pratade med.

Helen Kellers berättelse om sitt liv är fantastisk. Både själva berättelsen och språket. Hon har verkligen lyckats med att beskriva vissa små detaljer som för henne blev brytpunkter, till exempel första gången läraren stavade ett ord i hennes handflata.

Fjärde boken om Lina på Bergsmansgården. Lina är nu tretton år och läser hos prästen inför konfirmationen. Tillsammans med kamraten Ida Maria försöker hon förstå vad det egentligen är prästen menar. Lina är väl bekant med katekesen, men hon har aldrig funderat närmare på vad det egentligen betyder.

En dag får Lina fruktansvärt ont i magen. Morgonen därpå upptäcker hon blod i underkläderna. Hon tror att hon är sjuk, men modern förklarar för henne.

I och med att Lina nu är tretton år, och inte fem, sex och åtta år som hon är i de tidigare böckerna, riktar sig den här boken till lite äldre barn. Men språket ser likadant ut som i de tidigare böckerna med samma lättsamma och humoristiska ton.

En sak som jag verkligen gillar med den här boken är att få ta del av vad en nybliven tonåring i slutet av 1800-talet har för funderingar. Det skiljer sig väldigt mycket från 2000-talet.

Indigos stjärna är den andra boken i serien om de färgstarka syskonen Casson. Indigo har varit sjuk i körtelfeber och har varit hemma från skolan länge. Nu när han frisk är det dags för honom att gå tillbaka till skolan – något som han bävar mycket för. I skolan blir Indigo mobbad, och det är bara lillasystern Rose som vet hur Indigo har det i skolan.

Storasystern Caddy har flyttat hemifrån och börjat på universitetet och Rose saknar sin pappa jättemycket och funderar över vad hon ska göra för att få hem honom igen. Saffy tillbringar största delen av sin tid tillsammans med bästa vännen Sarah.

Indigos stjärna är en rolig bok med inslag av allvar. Syskonen Casson är alla väldigt speciella karaktärer som fastnar hos en.

Specialläraren Torey Haydens nya klass består av fyra barn. Tomaso, en bråkig kille som har bott i många fosterhem, tolvåriga Claudia som väntar barn, Boothe som har autism och så Lori, som är sju år och har en hjärnskada som följd av föräldrarnas misshandel. Lori kan inte läsa, och det verkar inte som om hon kommer kunna lära sig det heller, och det är något hon skäms mycket för. Torey engagerar sig djupt i de barn hon arbetar med, så pass mycket att det går ut över hennes privatliv. Hon tar hellre hand om andras ungar än att själv bilda familj.

Det är som alltid väldigt spännande och intressant att läsa om Toreys arbete med de barn hon träffar och har hand om. Boken kom ut 1991, men jag är något osäker på när den utspelas. Kanske är det sjuttiotal, eller åttiotal. Det är i alla fall en mycket förlegad syn på psykiskt funktionsnedsatta barn som både författaren själv, men framför allt andra vuxna har. Ett exempel är det bemötande som Boothe får på sjukhuset. Det är verkligen en vidrig syn, och så mycket ”fakta” om autism som senare visats sig inte stämma det minsta.

Uppföljaren till Lady Almina och verklighetens Downton Abbey. I den här boken får vi följa Lady Catherine, Lady Alminas svärdotter. Lady Catherine flyttade in på Highclere Castle år 1923, då hon gifte sig med Lord Henry Porchester.

Till en början levde Catherine i ett lyckligt äktenskap, men snart började problemen hopa sig. Det kom fram att Highclere Castle var pantsatt.

Lady Fiona Carnarvon bygger sin bok om Lady Catherine på gamla skrifter och fotografier från Highclere Castle. Det är en fenomenal skildring av en överklassmiljö i en tid som sedan länge är förbi. Rekommenderas starkt, framför allt till Downton Abbey-fans!

Delphine de Vigan berättar om sin mamma Lucile. Från Luciles barndom och uppväxt, upp till vuxen ålder, om när hon får barn och fram tills hon dör. Lucile hade då i många år levt med bipolär sjukdom och drogmissbruk, och vid 62 års ålder beslutar hon sig för att avsluta sitt liv.

Det här är en oerhört komplex historia, som innehåller så otroligt mycket. Eller rättare sagt, den innehåller allt, de Vigan verkar inte ha uteslutit något alls. Tvärtom slänger hon fram alla familjehemligheter hon känner till.

Det är en svår och tung bok att läsa. Den berättar om en hel livstid, om en person med en svår psykisk sjukdom och om missbruk, sorg, olyckor och övergrepp. Det är en bok som jag tycker väldigt mycket om, trots att den är så mörk. Jag klarade inte av att läsa hela boken i ett svep, det är en alldeles för tung berättelse för det.

I juni 2012 inträffade något fruktansvärt inne hos vargarna på Kolmården. Vargarna dödade Karolina, en av djurskötarna. Före den händelsen hade det varit många incidenter och små olyckor, både bland personal och besökare, varav flera lett till behov av att få sår sydda.
I Vargattacken berättar journalisten Lars Berge om alltihopa. Han berättar om vargarnas historia, hur vi människor har sett på vargar genom tiderna, om Kolmårdens vargar och om projektet ”Närkontakt varg” som innebar att besökare fick komma in i varghägnaden.

När jag läser om alla incidenter som inträffat inne hos vargarna, och den oro som har funnits hos djurskötarna, förstår jag inte att Kolmårdens ledning fortsatte med projektet.
Först efter att en djurskötare blivit dödad av vargarna, avbröt Kolmårdens ledning projektet och beslutade att ingen längre fick gå in till vargarna.
Lars Berge har inför skrivandet av den här boken gjort en gedigen research. Han har letat fram fakta om vargar, pratat med tidigare djurskötare på Kolmården och pratat med vargexperter.

Noah och Jude är de konstnärliga tvillingarna som är varandras motsatser. De håller ihop i vått och torrt. En dag händer något som förändrar allt. Noah och Jude pratar inte längre med varandra

En sak som jag inte riktigt gillar med den här boken är att den har så tvära kast mellan olika tidpunkter. Ena sidan är det nutid, nästa sida är det helt plötsligt tre år tidigare, och det är svårt att hänga med i dessa hastiga tempusändringar.