Jana Rosell

Kiruna ska flyttas. Maja vill verkligen inte flytta, hon vill bo kvar där hon bor nu och att allting ska vara som vanligt. Men det är flera saker som förändras i Majas liv. Hennes bästa vän Julia flyttar till en annan stad. Varje natt klockan tio över ett vaknar Maja, rädd för att staden ska rasa ihop och ta död på henne och hennes familj. All denna stress och oro leder till att Maja drabbas av panikångest.

Tio över ett är en träffsäker berättelse om panikångest, rädsla, vänskap och kärlek. Språket i boken flyter på bra och det är helt klart en läsvärd bok som jag starkt rekommenderar.

Egalias döttrar utspelas i landet Egalia, ett matriarkat. Det är kvinnorna som styr samhället och männen som utsätts för ett strukturellt förtryck. Det är männen som är rädda för att bli våldtagna, mannen som måste ta ansvaret och ta hand om barnet om kvinnan blir oönskat gravid och killarna som när de kommer in i puberteten behöver använda pehå (penishållare).

Petronius drömmer om att bli sjökvinna, men den drömmen är det många som skrattar åt och viftar bort. Inte kan en man bli sjökvinna! Petronius är trött på att ständigt bli förminskad och sexuellt trakasserad och därför går han med i en maskuliniströrelse, där de kämpar för ett jämställt samhälle.

Det bästa med boken är språket. När man läser inser man hur otroligt maskulint vårt språk är uppbyggt. Till exempel heter det inte människa utan kvinniska och så säger man befruska istället för att behärska. Det är männen som är hemmakarlar, går på kafferep och sitter med papiljotter i skägget och säger ”vill dam vara fin får dam lida pin”.

Det är en riktigt bra historia med ett fantastiskt och tankeväckande språk. En bok alla bör läsa!

Tolvåriga Wilma har inte några nära kompisar. Hon känner sig ofta utanför i skolan och väldigt annorlunda. Alla andra tjejer i klassen bryr sig bara om kläder och smink och andra ytliga saker som Wilma inte förstår sig på. Wilmas familj är väldigt miljömedvetna. Till exempel har de ingen bil och de köper endast begagnade kläder. Klasskompisarna däremot snackar mest om shopping och långa resor, resor med flyg till andra sidan jordklotet. Wilma undrar många gånger om hon är helt ensam om att ha klimatångest.

En dag börjar en ny person i klassen. Gertrud och Wilma blir kompisar, och när skolan ordnar en modetävling kommer Gertrud med en idé som Wilma gärna är med på, trots att det handlar om mode som hon egentligen inte är det minsta intresserad av.

Boken riktar sig till mellanåldern och har ett mycket tydligt budskap: Klimatfrågan är en brinnande aktuell fråga som ständigt måste lyftas upp till diskussion och uppmärksammas för att det ska kunna bli någon skillnad.

Boken är enkelt skriven och berättelsen är lätt att komma in i och leva sig in i. Tyvärr är den dåligt korrekturläst då det är många små språkfel. Till exempel saknas enstaka bokstäver här och där. Det är synd på en annars väldigt bra bok.

Öppet hav är sista boken om Steffi och Nelli.

Kriget är äntligen slut. Men Steffi har svårt att glädjas. Visst är det bra att kriget är över, men mamma är död och sin pappa har hon inte hört något ifrån på ett par år. Tillsammans med kamraten Judith, som kom till Sverige samtidigt som Steffi och Nelli, gör hon egna efterforskningar för att försöka hitta sin pappa och Judiths familj.

Nellis familj vill inte ha kvar henne nu när kriget är slut och flyktingkommittén inte längre betalar för henne. Steffi bor kvar i stan. Hon har tagit studenten och arbetar nu på ett laboratorium.

Det här är en av de sorgligaste böckerna jag har läst. Jag lider verkligen med Steffi och Nelli. I mitt tycke är det här den bästa boken i serien.

Lina vännen min är den tredje boken i serien om Lina på Bergsmansgården, som utspelar sig i slutet av 1800-talet. I den här boken är det inte bara roligheter och idyll, den har ett väldigt sorgligt inslag också.

Lina är nu åtta år och går i andra klass. Lina börjar bli stor nu och hon får för första gången delta på riktigt slåttergillet. Hon får också vara med och hjälpa till med alla julförberedelser.
Linas allra bästa kamrat i skolan är Hedvig. Hedvig har det väldigt svårt, hon bor på fattighuset och är svårt sjuk. Genom Hedvig får Lina möta en, för henne, ny värld. En värld som kantas av orättvisor, sorg och olycka.

Vänskapen mellan Lina och Hedvig skildras så himla fint. Trots att Lina bara är åtta år gör hon vad hon kan för att hjälpa sin vän, men det räcker inte. De tidigare böckerna om Lina har varit nästan helt och hållet idylliska, men i takt med att Lina blir större får hon möta mer sorg och elände. Lina vännen min är en underbar, varm och härlig berättelse med både inslag av både sorg, elände och idyll.

Jennie har det inte lätt. Hennes mamma dricker och Jennie måste både ta hand om sig själv och sin lillebror. Hon är avundsjuk på Jonathan, som har en pappa som han är hos emellanåt. Jennie får också följa med till Jonathans pappa ibland, men hans nya gillar inte att Jennie är med.

Efter att Jennies mamma har varit i skolan berusad och ställt till med en mindre katastrof får Jennie nog. Hon kan inte ha det så här längre. Men vad kan hon göra?

Bara vara Jennie är en gripande berättelse om ett storasyskon på nio år som får ta alldeles för mycket ansvar. Hon vill ju bara vara Jennie, inte någon som måste ta hand om allting hemma själv. En bok som lämpar sig bra för högläsning i en låg- eller mellanstadieklass, och den kan också vara ett bra stöd för barn som befinner sig i samma situation som Jennie.

Leo är fortsättningen på Ellinor, och här är det Leo som är huvudperson. Det är fortfarande spänt mellan Leo och Ellinor, som det varit sedan Viktor började i klassen. Hemma hos Leo bråkas det jämt. Men så händer någonting som gör att allting förändras.

Jag gillar när böcker i serier har olika berättarperspektiv, det är alltid intressant att läsa om vad olika karaktärer tänker om varandra. Von Bredows beskrivningar av grupptryck och hierarki i en klass sexor träffar mitt i prick. Precis så är det på mellanstadiet.

Viktor är den tredje och avslutande delen i Katarina von Bredows serie om Ellinor, Leo och Viktor. Den här gången är det Viktor som är huvudperson.

Viktor har en hemlighet som ingen vet om. Inte ens flickvännen Ellinor vet sanningen. Ellinor och de andra klasskompisarna tror att Viktors mamma har cancer. Men i själva verket är hon tablettmissbrukare. Viktor skäms och vill inte ta hem någon kompis, inte ens Ellinor. Men hur ska han förklara det för henne? Viktor trasslar in sig i allt fler lögner.

Katarina von Bredow förmåga att skildra livet på mellanstadiet är helt otrolig. Den outtalade hierarkin som finns i klassen, grupptryck, vänskap och kärlek är verkligen så spot on. Von Bredows författarknep att låta olika karaktärer få vara huvudperson i de olika böckerna i serien är lysande.

Var inte rädd Mia är den tredje och avslutande boken i serien om Mia. Det är slutet av 1940-talet och Mia är nu nio år. Hon har en fyraårig lillasyster, Gitta, som är den mest envisa ungen som finns, och en lillebror, Lelle, som är ett och ett halvt år och jättegullig.

I den här boken får vi följa Mia under ett och ett halvt års tid. Kapitlen i boken är fristående från varandra, där varje kapitel har sin historia på 5–7 sidor. Vi får bland annat läsa om när Mia blir sjuk och får ligga på sjukhus och när Mia och pappa åker till Stockholm för att hälsa på farmor och farfar och titta på kungen. Vi får också läsa om julfirande, nyårsfirande och en hel del oro.

Andra världskriget är slut, men Mia förstår genom de vuxnas prat att det fortfarande är oroligt ute i världen. När hon en dag är med pappa när han städar i källaren blir hon förbryllad. Varför är det sängar i källaren, och varför är där så mycket konservburkar? Pappa förklarar. Om det skulle ske ett bombanfall där de bor, ska de ha möjlighet att sätta sig i säkerhet. Det är därför källaren är inredd till ett skyddsrum. Mia blir riktigt orolig och rädd för att kriget ska komma.

Huvudtemat för boken är Mias ängslan och rädsla, men det finns så mycket olika och roliga episoder att läsa. Det här är en bok som jag återvänder till gång på gång. Den är välskriven och ger en inblick i hur livet var i en liten stationsort i Sverige i slutet av 1940-talet.

1980-tal, en frireligiös familj som håller på att gå sönder. Josefin är fjorton år och hennes mamma är svårt sjuk. Familjen reagerar olika, pappan klarar inte av att ge sina barn den uppmärksamhet de behöver och Josefin är övertygad om att mamma kommer bli frisk bara hon själv offrar sig. Och det gör hon, hon offrar sig verkligen. Håller hon sig bara till sin plan kommer mamma bli frisk. Planen är att gå ner i vikt, vilket leder till en svår ätstörning.

Johanna Nilsson är verkligen bra på att skriva. Det här är en otroligt bra bok, men den är oerhört mörk. Det är så mycket svåra och intensiva känslor, så mycket smärta som skildras. Jag behövde lägga ifrån mig boken och läsa något lättare emellanåt, för det är så smärtsamt att läsa om Josefin och hennes familj.

Jag undrar var de vuxna i Josefins tillvaro finns. Jag förstår att pappan är fast i sin egen rädsla och sorg, men alla andra vuxna? Lärarna? Någon borde se hur Josefin mår.

Jag undrar också var Josefin har fått sin idé om att offra sig, och hur hon ska offra sig, ifrån. Någon måste på något sätt ha sått ett frö till det hos Josefin. Någonting som hon kan ha tolkat helt knäppt, men någonstans måste ju idén komma ifrån. Ingenstans ges det någon ledtråd till detta.