Eva Jonsson

I socialantropologen Elin Perssons romandebut möter vi Rebecka som nyss fått jobb på ett HVB-hem kallat Gnistan. Som nyanställd lär hon känna tre pojkar från Afghanistan. Rebecka får rådet att inte engagera sig för mycket i jobbet och aldrig ta det med sig hem, vilket visar sig vara lättare sagt än gjort.

Intressant berättarteknik
Elin Persson låter läsaren ta del av de unga pojkarnas respektive liv genom Rebecka. Berättelsens struktur påminner om dagboksanteckningar, med korta beskrivningar av såväl pojkarna som Rebeckas chef och övriga kollegor. Rebecka tar in allt hon hör och ser och beskriver det utifrån sina egna erfarenheter och värderingar.

Gripande och bildande
Den här boken är en rörande hyllning till alla som arbetar med ensamkommande flyktingbarn och andra utsatta. När man läser den blir man oändligt tacksam för att det fortfarande finns människor som vägrar att lämna jobbet på jobbet och istället vågar engagera sig trots att det gör ont. De afghanska sönerna ger dessutom en riktigt bra inblick i vilka tragedier som ofta drabbar ensamkommande tonåringar på vägen till Sverige. Boken kan säkerligen också vara en bra introduktion för någon som vill arbeta på HVB-hem, då den beskriver lagar och regler ganska ingående.

Den trettonårige Jack Sullivan var en helt vanlig kille tills en grupp monster tog över hans stad. Han försöker nu barrikadera sig i en trädkoja efter att de övriga stadsborna antingen flytt eller förvandlats till zombier. Från kojan lyckas han bekämpa en rad slemmiga monster, men mötet med det gigantiska monstret Blarg verkar bli mer än vad ett ensamt barn klarar av. Tack och lov visar det sig att Jack inte är ensam om att ha överlevt monsterinvasionen.

En spännande och humoristisk bok
Det här är en berättelse som riktar sig till åldrarna nio - tolv år, men jag tror att den kommer att tilltala de flesta åldersgrupper. Boken passar såväl den inbitne zombie- och monsterfantasten som den som bara vill bli underhållen för stunden. Den liknar Harry Potter-serien på det sättet att den är rolig och knasig men samtidigt skrämmande och gåtfull. Författaren lyckas också baka in kärlekshistorier och berättelser om sann vänskap mellan barn som inte alls liknar varandra. Språket är fyndigt och spontant med kluriga uttryck som kommer uppskattas av både den vana läsaren och nybörjaren. Dessutom är boken fullspäckad av fantastiska och udda illustrationer skapade av den australiske serietecknaren Douglas Holgate.

Eva Braun är troligtvis en av 1900-talets mest gåtfulla personer, och den här boken bara förstärker bilden av en kvinna som det är omöjligt att komma in på livet. Boken ställer många intressanta frågor, men lyckas aldrig riktigt svara på hur Braun kunde låta det gå så långt som det gjorde. Däremot är det en otroligt underhållande bok tack vare författarens förmåga att dramatisera de historiska dokumenten och spekulera kring huvudpersonernas tankar och känslor.

Det här är boken för den som vill äta vegankost och samtidigt få ta del av alla rätter man är van vid. I en tid då många veganrestauranger mest erbjuder groddar och bönor så blir efterfrågan på en djur- och miljövänlig husmanskost allt större. Människor vill kunna äta etiskt framställd mat utan att behöva finna sig i en ensidig kost. I Vegansk husmanskost visar författaren läsarna hur enkelt det faktiskt är.

En bok utan pekpinnar
Gustav Johansson, som till vardags driver matbloggen Jävligt gott, lyckas motivera läsarna att laga växtbaserade rätter utan att komma med pekpinnar. Han riktar sig till helveganen såväl som till köttätaren som vill byta ut några av veckans rätter till veganvarianter. Han skriver t.o.m. att det är okej att fuska ibland och t.ex. byta ut den växtbaserade osten mot en mjölkbaserad. Hans mål är naturligtvis att få fler människor av bli veganer, men han är villig att hjälpa dem att ta ett steg i taget.

Att veganisera svensk husmankost
Gustavssons kokbok är inte enbart en hyllning till veganismen utan lika mycket till vår svenska husmanskost. Boken kryllar av härliga, retroinspirerade bilder på klassiska maträtter som lagts upp på tallriken på ett traditionellt sätt. Läsarna får lära sig hur man gör veganska alternativ till fiskpinnar, kåldolmar, smörgåstårta, dillkött, bacon, kroppkakor, pannkakor, kalops och tacos. Gustavsson bjuder dessutom på en rad spännande tips inför julhelgen och midsommarfirandet, samtidigt som han ger oss en rejäl dos kulturhistoria och lär oss en del om moderna råvaror.

Mer än en kokbok
Vegansk husmanskost sticker ut bland andra kokböcker genom sin uppsjö av anekdoter. Författaren berättar om sitt intresse för matlagning i allmänhet och om sin familj. Han gör också små inlägg i den politiska debatten, och pekar bl.a. på att det är viktigare att förenkla konsumtionen av växtbaserade produkter istället för att bara försvåra köttkonsumtionen.

I den här boken berättar Macneal om Iris, en ung kvinna som lever i 1850-talets London. Iris och hennes syster arbetar som dockmakerskor i en leksaksaffär, men lönen är dålig och drömmen om ett bättre liv är ständigt närvarande. Efter en tid lär Iris känna en konstnär, Louis Frost, som erbjuder henne att stå modell för honom. Trots familjens protester går hon med på förslaget. Samtidigt planerar staden sin allra första världsutställning, och när stadsborna samlas för att se det nya bygget så råkar Iris träffa en djuruppstoppare vid namn Silas. För Silas kommer detta möte leda till besatthet.

Målande beskrivningar
En av bokens styrkor är författarens beskrivningar av såväl människor som miljöer. Som läsare känner man det verkligen som att man åkt tillbaka i tiden och hamnat på Londons stinkande gator med gatubarn och s.k. glädjehus. Macneal är lika bra på att beskriva fattigdom och dekadens som överklassens ytliga liv. Hon har dessutom en enorm förmåga att gräva i sina karaktärers tankevärldar och berätta om deras inre liv med ett språk som överträffar det mesta.

En bok med många dimensioner
Dockmakerskan passar som läsning för den historieintresserade såväl som för thrillerfantasten. Den ger dessutom en inblick i vilka krav det fanns på en ung kvinna på 1800-talet, och kan säkert vara av intresse för den bokklubb som gillar att debattera om kön och genus. Framför allt är det en bra berättelse om en psykiskt sjuk människa som kliver över gräns efter gräns. Den besatte djuruppstopparen Silas känns så pass verklig så man som läsare nästan upplever det som att man själv är förföljd. Det är också väldigt lätt att dra paralleller till vår egen tid, där media ständigt rapporterar om stalkers och andra vansinnesmän. Dockmakerskan är på sina håll både obehaglig och brutal, men kan ändå tilltala den läsare som är van vid mjukare historiska berättelser om kärlek och frigörelse.

Flera verkliga personer
En sak som jag har lite svårt för är när författare blandar ihop fiktion och människor som faktiskt existerat. I den här boken får vi möta flera historiska personer, t.ex. Charles Dickens, Dante Gabriel Rosetti och John Everett Millais. Jag tror dock att många läsare kommer uppskatta boken ännu mer tack vare detta.

Den här boken har precis allting som en riktig mysdeckare behöver. Marianne Cedervall kan konsten att blanda typiska Agatha Christie-ingredienser, som gamla mystiska brev från ett främmande land, med modernare inslag som jobbiga tonåringar och familjeproblem. För att höja stämningen ytterligare låter hon Gotland drabbas av en förfärlig snöstorm som fullkomligt lamslår ön. Situationen känns härligt pressad med avskurna kommunikationer och en familj som riskerar att kollapsa. Det finns stunder då boken blir väl vardaglig med ingående beskrivningar av matlagning och andra husbestyr, men samtidigt bidrar dessa element till att göra boken till den perfekta juldeckaren.

Det här är en thriller om en man vars liv förändras på några minuter. Toby Hennessy lever ett priviligerat liv tills han en natt blir brutalt misshandlad av två inbrottstjuvar. Misshandeln skadar honom inte bara rent fysiskt, utan får honom att börja ifrågasätta det mesta i tillvaron. Han försöker återfinna tryggheten genom att resa till familjens stora gods tillsammans med sin flickvän Melissa. På godset bor också hans kusinbarn Zach, som en dag råkar upptäcka en människoskalle i ett ihåligt träd. Upptäckten öppnar dörrarna till fler familjehemligheter, och Toby börjar sakta men säkert att tvivla på sina egna minnesbilder från barndomen.



En bok med många tvister
Tana French har förmågan att göra det näst intill omöjligt för läsaren att lägga ner boken och den här fristående thrillern utgör inget undantag. Det svarta trädet är en fantastisk väv av minnen och psykologiska tvister som lyckas göra även den mest vana thrillerläsaren förvirrad emellanåt. Det är en härligt otäck historia där huvudpersonen inte kan lita på någon, allra minst på sig själv. French är en mästare på detaljer och förvecklingar och använder sig dessutom av ett osedvanligt vackert språk som man sällan hittar i deckare och spänningsromaner.

Bröderna Lejonhjärta har alltid varit min favorit bland Lindgrens böcker, men Mio, min Mio kommer på en självklar andra plats. Det är en underbart välskriven och engagerande bok med starka psykologiska porträtt och fina miljöskildringar. I den här boken är allt betydligt mer svart och vitt än i Bröderna Lejonhjärta, vilket gör att den passar även de yngre barnen så länge som de inte är alltför mörkrädda. Men boken innehåller ändå en hel del viktiga frågeställningar om liv och död och om vad det innebär att vara utvald. Berättelsen är oerhört vackert berättad och balanserar hela tiden mellan dröm och realism på ett ytterst spännande sätt. Dessutom är den onde Kato en figur som ingen ung läsare borde gå miste om att lära känna!

Det här är en film som håller en i ett järngrepp från första stunden. Oavsett om du är historieintresserad eller en skräckfilmsfantast så kommer du gilla den här berättelsen. Filmen vågar vara såväl kontroversiell som rent äcklig, men den är också full av bra personporträtt och man känner hela tiden med majoriteten av karaktärerna. Det är en skakande historia som visar hur lätt det kan vara att låta sig luras när man önskar något tillräckligt mycket. Jag önskar dock att manusförfattaren ägnat lite mer tid åt det faktum att flera före detta toppnazister lyckades leva i Argentina som om ingenting hänt.

Den här filmen är ett absolut måste för alla som älskar udda historier med färgstarka karaktärer. Dialogen är intelligent och ibland till och med hysteriskt rolig, men samtidigt ligger det ett sorgskimmer över hela berättelsen vilket gör att den träffar rätt i hjärtat. Skådespelarinsatserna är lysande, och jag tror att många håller med mig när jag skriver att Bruce Derns roll i den här filmen är det bästa han någonsin gjort. Några av berättelsens teman är förlåtelse och familjerelationer, och manusförfattarna lyckas ta sig an dessa ämnen på ett ytterst ovanligt sätt. Det allra bästa med filmen är dock den svarta humorn som inte kommer lämna någon oberörd.