Eva Jonsson

Marianne Cedervalls böcker är perfekta för den som är trött på hårdkokta thrillers med masskjutningar och terrorister. Likt äldre, klassiska deckarförfattare förlägger hon sina brott till små fridfulla samhällen där dåden slår ner som en blixt från klar himmel. Att hon dessutom väljer att ha en pensionär som huvudperson känns kul och vågat i vår tid. Cedervall har förmågan att få läsaren att känna det som att man verkligen är på plats i den lilla socknen med alla välporträtterade och lustiga karaktärer. Jag tycker också mycket om sättet hon trappar upp spänningen på med hjälp av små detaljer och välplacerade ledtrådar.

Ett kallt fall är den första delen i Peter Mays bokserie om Enzo Macleod, en skotsk rättsmedicinare som ingått ett vad om att han ska klara av att lösa flera av Frankrikes mest kända mord. I den här boken tar han sig an ett tio år gammalt mysterium rörande Jaques Gaillard som arbetade som lärare på en av landets mest framstående skolor. Enzo hittar alltfler ledtrådar i Paris katakomber, men snart får han en känsla av att spåren placerats ut avsiktligt. Dessutom står det klart att Macleod själv löper stor risk att bli mördarens nästa offer.

En trevlig pusseldeckare
Peter May vet hur man bygger upp spänningen och behåller ett fast grepp om sin läsare. Han hoppar fram och tillbaka i handlingen på ett väldigt skickligt sätt som gör att man aldrig tröttnar på boken, trots att den är något rörig på sina håll. May är dessutom en mästare på miljöbeskrivningar och som läsare känner man det verkligen som att man går på Paris gator. Karaktärerna beskrivs med humor och värme men jag stör mig ibland på vissa sexistiska element i texten. Boken är dock läsvärd tack vare det roliga pussel som författaren lägger ut i bästa Agatha Christie-stil.

Jag har alltid älskat Jonas Gardells berättarstil, och den här bokserien tillhör hans absolut bästa verk. Den är hemsk, rolig och informativ på en och samma gång. Karaktärerna är fantastiska och man känner igen varje persontyp samtidigt som de hela tiden överraskar när man trott sig ha lärt känna dem. Framför allt ger boken och dess uppföljare en skrämmande bild av en tid som ligger så nära vår samtid och ändå känns så långt bort.

Den här boken är ännu bättre än den första delen i serien. Plötsligt slåss huvudpersonerna och deras vänner inte enbart mot fördomar och förtryck, utan måste dessutom finna sig i tanken att många av dem troligtvis kommer att dö inom en snar framtid. Det är svårt att ta in hur en stor grupp människor faktiskt tyckte att bögarna förtjänade den "pest" som härjade bland dem. Boken är fantastiskt bildande utan att göra avkall på dramaturgin.

Torka aldrig tårar utan handskar blir bara bättre för varje del, och den här boken tillhör de mest gripande romaner jag haft förmånen att läsa. Jag tycker mycket om hur Gardell hoppar mellan sjukdomstiden och den lyckliga tiden och på så sätt gör det extra tydligt hur snabbt livet kan ta en ny vändning. Det är en hemsk berättelse som alla borde läsa eftersom den säger så oerhört mycket om både 1980-talet och vår egen samtid.

Den här boken passar långt ifrån alla läsare då den är full av blod, smuts, sjukdom och fattigdom. Den är dessutom skriven på ett väldigt cyniskt sätt som inte tar den minsta hänsyn till känsliga magar och själar. Men det är bland annat allt äckel som gör boken så pass speciell i en värld full av historiska mysdeckare. 1793 tar hål på bubblan av historier om det trevliga och glamorösa 1700-talet. Istället målar boken upp ett kallt och hemskt samhälle där misären är ständigt närvarande. Det är också en intressant berättelse om ett ståndssamhälle som är på väg mot sitt fall. Alltigenom är boken oerhört spännande och välskriven och får en att längta efter den andra delen i serien.

Den här boken är inte fullt så bra som den första delen i serien, men den är ändå ohyggligt spännande på sina håll. Jag blir också fascinerad av författarens sätt att blanda ett oerhört vackert och detaljrikt språk med en handling som är raka motsatsen till tjusig. Problemet med boken är att man som läsare får en för stor dos av äckel. Det hade räckt mer än väl med hälften av alla löss och fekalier man får ta del av. Dialogen känns dessutom lite väl teatralisk emellanåt. Å andra sidan är det alla vidrigheter och de överdrivna replikerna som gör att boken står ut i mängden. Bellman noir har blivit en alldeles egen genre som inte liknar något annat - och sådant är ju alltid positivt.

Det här är boken om kvinnan som gjort precis allt. Christina Schollin är respekterad teaterskådespelerska, film- och TV-stjärna, sångerska, influencer och dokusåpadeltagare. Hon är också matriark i en av Sveriges största kändisfamiljer och intresset kring henne tycks aldrig sina.

De flesta av oss kommer ihåg Christina Schollin som Margaretha Öhman i Varuhuset, en av 80-talets mest minnesvärda TV-karaktärer. Den äldre generationen minns henne också från filmer som Käre John, Änglar, finns dom?, Bröllopsbesvär och Song of Norway. Hon arbetade med Bergman i Fanny och Alexander och hade en gång i tiden en minst sagt blomstrande karriär på Dramaten. Idag är hon en framgångsrik entreprenör med förkärlek för änglar och hälsovård. I Ett himla liv berättar hon öppenhjärtigt om sin karriär, sitt långa äktenskap och om hur det känns att ständigt behöva se sina familjemedlemmar på löpsedlarna.

En bok för alla kultur- och mediaintresserade
Den här boken kan lika gärna läsas av den som satt klistrad framför långköraren Varuhuset på 80-talet som den som nyss upptäckt Ingrosso-syskonens trendiga mormor i Wahlgrens värld. Den kommer gå hem hos cineasten såväl som hos teaterälskaren, men den kommer också uppskattas av den som bara vill ha lite allmänna råd om hur man kombinerar karriär och familjeliv. Schollin och hennes medförfattare Marianne Wilöf bjuder på ett stycke svensk kulturhistoria som är bildande och lustfyllt på en och samma gång. Boken kan eventuellt vara lite knepig att läsa för den som inte är insatt i kultur- och nöjesvärlden, då den innehåller en uppsjö av namn på skådespelare, filmer, TV-serier och teateruppsättningar. Men för den som älskar kultur så är den en riktig skattkista fylld av härliga anekdoter och tips.

Det här är en ganska rörig bok och man är som läsare ibland inte riktigt säker på vad som händer på riktigt och vad som bara sker i huvudpersonens fantasi och skaparvärld. Allt utspelar sig i berättarens huvud, och de andra karaktärerna är bara bakgrundsfigurer. Jag blir emellanåt lite irriterad på att jag som läsare får veta så lite om varför berättaren hamnat där hon är. Men Villius lyckas ändå beröra mig starkt med sitt direkta språk och sina vassa analyser.

Det här är en ovanlig thriller då tempot är relativt långsamt och handlingen osedvanligt realistisk. Det är en bok för alla som vill veta hur en mordutredning verkligen går till med väntan, intervjuer i mängder och analyser av teknisk bevisning. Som läsare missar man inte ett enda steg i mordutredningen, vilket ökar ens chanser att lösa morden ihop med huvudkaraktären. Boken är dessutom full av spännande personporträtt och blir extra intressant när Karen måste ställa sig frågan om några av hennes närstående är inblandade i brottet. Dessutom är boken full av målande miljöbeskrivningar av en ögrupp där det skandinaviska lever sida vid sida med det brittiska.