Eva Jonsson

Den här författaren kan verkligen konsten att bygga upp en intrig och hålla läsaren på halster. Kom i min famn är en av de läskigaste böcker jag läst, med en stämning som gör att man som läsare bara väntar på att det ska bli värre och värre. Boken har en uppsjö av tvister och är totalt oförutsägbar, vilket är ganska ovanligt för den här genren. Eriksson är en mästare på att skildra människans komplexitet och hur otäcka sidor kan framträda när man hamnar i oväntade situationer. Deckaren har dessutom ett härligt högt tempo och man läser lätt ut den på ett par dygn.

Det här är den gripande historien om hur en grupp dykare arbetade mot klockan för att rädda ett helt fotbollslag ur ett översvämmat grottsystem.

Författaren gör djupgående intervjuer med dykaren Mikko Paasi, som berättar öppenhjärtigt om sitt förflutna där han som tonåring sköt ihjäl en vän av misstag.

Det blir intressant läsning eftersom Elomaa inte värjer sig för de svåra frågorna utan vågar gräva i Paasis förflutna och hans ständiga arbete för att sona det som hände i hans ungdom.

Det är också spännande att som läsare få reda på en massa detaljer kring själva evakueringen som media aldrig rapporterade om.

Det här är en bok som känns minst sagt aktuell i ett samhälle där främlingsfientligheten på många sätt håller på att tillta. Flera av läsarna lär redan ha läst böcker om Förintelsen, men det här är en osedvanligt stark dokumentation som vågar ge sig på de svåra existentiella frågorna. Boken tar inte bara upp den ondska som judar och andra minoriteter möttes av i fånglägren, utan vi får också en bild av hur utpräglad antisemitismen var i hela Europa.

Tokarczuk har kommit att bli en av mina favoritförfattare med sitt lekfulla språk, sina udda personporträtt och sina fantasifulla berättelser. Jakobsböckerna är enligt min mening ett av hennes bästa verk vid sidan om Styr din plog över de dödas ben. Det är en fruktansvärt lång roman men den känns hela tiden relevant med ett helt otroligt persongalleri och politiska tvister. Det är skrämmande att tänka sig att många av händelserna faktiskt ägt rum i verkligheten och det blir ännu mer otäckt när man tänker på att många religiösa grupper fortfarande förföljs i flera delar av världen. Boken ger en nyttig historielektion samtidigt som den säger en hel del om vår samtid.

I den här boken frågar sig författaren om man kan vara ansvarig för synder som ens familjemedlemmar begått och om det finns någon möjlighet att skriva om historien. I handlingens centrum står Annie som reser hem till sina uppväxttrakter i Tornedalen efter att hon fått veta att hon är gravid. Det är dock inget varmt mottagande som väntar henne. Den stora familjen består av människor som aldrig fungerat ihop och som dessutom har en hemlighet som aldrig släpper taget om dem.

Fantastiska personporträtt
Det här är en historia som griper tag i läsaren från första kapitlet och behåller greppet om en långt efter att man läst ut boken. Redan i bokens början förstår man att ett mord är på väg att äga rum, men det förestående brottet är bara en av anledningarna till att boken är så spännande. Vad som gör den ännu mer intressant är författarens sätt att låta samtliga familjemedlemmar agera huvudperson för en liten stund och ge läsaren sina respektive versioner av historien. Det blir rörigt emellanåt med en syskonskara på tolv personer, men det är lätt att förlåta Wähä för detta då varenda karaktär beskrivs med sådan kärlek och omsorg att det är omöjligt att lägga ner boken.

Det här är en biografi som ger oss en betydligt mer komplex bild av Selma Lagerlöf än den vi är vana vid. Anna-Karin Palm har gjort ett helt makalöst researcharbete och tagit fram nya detaljer om Lagerlöf som de flesta av oss inte känt till sen tidigare. Bokens styrka ligger dock i Palms analyser av den tid Lagerlöf levde i och hur samhället påverkade hennes författarskap. Det är en fantastisk skildring av en komplex kvinna med ett enormt mod. Verket blir extra intressant eftersom Palm hela tiden beskriver allt ur en författares synvinkel.

I den här dokumentära boken följer författaren tre kvinnor i ett försök att fånga den kvinnliga sexualiteten och berätta något allmängiltigt om kvinnors kärleksliv. Det är svårt att förbli oberörd när man läser om kvinnornas vardag då Lisa Taddeo beskriver dem med sådan värme och intensitet att man bara vill veta mer och mer. Det är som en dokusåpa i bokform samtidigt som den är full av intelligenta analyser av ett samhälle som i mångt och mycket är till för männen. Taddeo ger oss dessutom en inblick i hur komplext det sexuella begäret kan vara, och tar också upp viktiga frågor om kärlek och makt.

Samtidigt är det en hel del som stör mig som läsare. Författaren framhäver på flera ställen i boken att det hon berättar om kan appliceras på alla kvinnor. I själva verket har hon inte gjort något annat än att ge oss en bild av tre kvinnor och deras sexualitet och kärleksbekymmer. Och även om de här tre historierna säger en hel del om dagens samhälle så är det många beståndsdelar som saknas. För att boken skulle kunna ses allmängiltig hade författaren behövt följa betydligt fler kvinnor i olika åldrar och med skilda sexuella läggningar och sociala bakgrunder.

Den här boken hoppar mellan nutidens New York och andra världskrigets Europa. 1939 tvingas en ung änka vid namn Amanda Sternberg att fly från Berlin med sina döttrar. När hon kommer fram till Haute-Vienne har hon endast ett barn kvar. Och det dröjer inte länge förrän modern och dottern hamnar i ett av nazisternas koncentrationsläger.

I nutidens New York lever Elise Duval, en åttioårig kvinna som anlände till USA efter andra världskrigets slut. En dag dyker en främmande kvinna upp och visar ett par brev för åttioåringen. Breven, som skrevs av Elises mamma för mer än sjuttio år sedan, gör så att flera hemligheter uppdagas och skakar om tillvaron för alla inblandade.

Fantastisk berättelse om kärlek och tragedier
Dotterns berättelse är en gripande historia om överlevnad, mod, kärlek och sorg. Det är en makalös skildring av vad många fick stå ut med under andra världskriget. Boken berättar om förluster och hemska val som de flesta inte ens kan föreställa sig att behöva göra. Berättelsen ger också en nyttig historielektion då den beskriver flera händelser som faktiskt ägt rum, bland annat massakern av Oradour-Sur-Glane. Författarens språk är brutalt och vackert på en och samma gång, vilket gör att man känner extra mycket med karaktärerna.

Solsvärta är en udda historia om brevduvor, pilgrimsfalkar och tanter som får konstiga syner som tar dem ut på alla möjliga äventyr. Cedervall koncentrerar ofta handlingen i sina böcker till ett stort intresse, och den här gången är det fåglar som hamnat i fokus. Man blir som läsare oerhört intresserad av fågelsorterna och engagerad i kampen för deras fortlevnad. Jag tycker också mycket om Cedervalls sätt att långsamt skapa en väv av trådar som man till en början inte alls fattar hur de hör ihop. Försvunna barndomsvänner, pilgrimsfalksprojekt och arga duvägare utgör tillsammans en riktigt mysig deckare med härliga tvister som kommer få även den mest rutinerade deckarläsaren att tappa hakan.

John le Carré har gjort sig känd som spionromanernas mästare och hans berättelser om den brittiska underrättelsetjänstens arbete under kalla kriget har gjort succé världen över. Flera av hans böcker har filmatiserats, t.ex. Spionen som kom in från kylan och Mullvaden. I En fri agent har författaren skiftat fokus från kalla kriget till dagens samhälle med Putin, Trump, Brexit och andra omdebatterade personer och företeelser. Här berättar han om den åldrande agenten Nat, som tillsammans med två oväntade samarbetspartners försöker sätta dit en skum oligark.

Komplexa karaktärer
Oavsett om man är politiskt intresserad eller inte så är det lätt att ryckas med i John le Carrés historier. Personerna i hans romaner har alltid många olika sidor och för varje ny sida får läsaren fler ledtrådar till vad som motiverar karaktärerna. I den här boken är ingenting svart eller vitt utan snarare väldigt komplext. Ingen karaktär pekas ut som ond eller god, och även om det hela tiden är tydligt var författaren står politiskt så kan man läsa En fri agent oavsett vilken politiskt färg man själv bekänner sig till. Det är en härligt kylig skildring av en värld som blir alltmer galen.