Siv Forsblom

En äldre kvinna hittas död på den engelska landsorten i en liten by som heter Fontwell. Runt huvudet har hon en märklig järnkonstruktion, ett trätobetsel, dekorerat med blommor. Det tortyrliknande redskapet användes under medeltiden för att tysta grälsjuka kvinnor. Den döda kvinnan heter Mathilda Gillespie och hon var allmänt känd för sin skarpa tunga. Polisen tror att kvinnan begått självmord, men får svårt att förklara järnkonstruktionen runt hennes huvud. Kriminalinspektör Cooper, som misstänker mord, tar på sig fallet. Det visar sig snart att hon gjort sina släktingar arvlösa och testamenterat sin förmögenhet till sin husläkare Sarah Blakeney, vilken också i sin tur är utsatt för ondsint skvaller. Det visar sig att många i byn hade anledning att avsky Mathilda Gillespie. Hennes förmögenhet kan också ha spelat en roll i varför hon hittats död. Fanns det kanske någon som ville komma över hennes pengar? Under utredningens gång ska det visa sig att Mathilda bar på mörka hemligheter. Så småningom får läsaren veta vad som utspelade sig de allra sista timmarna i hennes 65-åriga liv. Det här är en mycket välskriven suggestiv kriminalroman med ett intressant persongalleri, som så ofta i Minette Walters böcker. Den som älskar hennes psykologiska deckare kommer inte att bli besviken, även om trovärdigheten sviktar en liten aning emellanåt.

Säga vad man vill om Bridget Jones karaktär som sådan, men kan man inte undgå att älska henne. Ibland är hon pinsamt träffsäker i sina dokumentationer om till exempel försöken att gå ner i vikt. Boken är skriven i någon slags dagboksform, men det är absolut ingenting som stör. Det här är hur roligt som helst och lockar till många gapskratt. Bridget Jones är genomsympatisk och man känner verkligen med henne i hennes försök att ta kontroll över sig själv och sitt liv beträffande karaktär, karlar och karriär. Hon gör sitt bästa för att få sin chef intresserad av henne, medan hennes mor försöker tussa ihop henne med en man vid namn Mark Darcy. Den här boken är ett gott stycke underhållning och jag avundas alla som ännu inte har läst den.

Chicagojournalisten Camille Preaker får i uppdrag av sin chef att bege sig till sin hemstad i Missouri för att rapportera om en tioårig flicka som försvunnit. Året innan kidnappades en annan liten flicka som senare hittades mördad.

Camille har inte varit i Wind Gap sedan hon lämnade den lilla staden för åtta år sedan. Relationen till modern Adore är ansträngd och modern håller fortfarande samma distans som hon alltid gjort. I barndomshemmet finns också Camilles halvsyster Amma som är tretton år, lika bedårande som manipulativ.

Camille återupplever saknaden efter sin döda lillasyster som avled på Camilles trettonårsdag efter en tids sjukdom. Det utlöste ett självskadebeteende hos Camille som har ord inristade överallt på sin kropp. Trots år av terapi vet läsaren ändå inte helt säkert om hon är fri från sina inre demoner. Eftersom Camille nu bor hos sin familj tvingas hon ta itu med en hel del känslor som hon gjort sitt bästa för att begrava.

Medan Camille intervjuar de försvunnas anhöriga, leder sökandet efter sanningen henne tillbaka till hennes egen familj och ett sårigt förflutet. Karaktärerna i boken är trovärdiga men samtidigt lite gäckande. Själva händelseförloppet är förutsägbart och det essentiella är det mörker och det obehag som möter läsaren i den här berättelsen. Dessutom är Camille Preaker en högst intressant karaktär.

Boken är ganska kort och är egentligen ett klassiskt klassdrama. Det som gör den speciell är språket. Berättelsen är skriven på västerbottniska. I början tyckte jag det var lite svårläst men så fort man kommit in i rytmen var det inga problem med varken bibelcitat eller snirkliga meningar. Lindgren blandar väldigt korthuggna meningar med dito långa i en alldeles egen språkrytm. Familjen på Kullmyrliden är så djupt skuldsatt att modern tvingas betala handelsmannen i byn med sin kropp för att kunna sätta mat på bordet. Det här är berättelsen om människans utsatthet och hur hon lyckas uthärda. Det är som det är, säger de.

Familjen Joad är utblottad när de köper ett vrak till bil och lastar på hela den stora familjen för att söka lyckan i Kalifornien. Problemet är att så gör en stor del av befolkningen. Fattiga familjer hoppas få arbete på vindruvsodlingar och annat efter att flygblad lockat med arbete. En noga uträknad strategi, eftersom den tuffa konkurrensen gör att lönerna kan dumpas till ett minimum. Det är fattigt, det är eländigt och folk dör. Man kan inte annat än känna med dessa människor och det elände de lever i. En mycket bra bok, kanske Steinbecks bästa.

Det här är en gripande och otroligt spännande berättelse som samtidigt är en påminnelse om hur mörkhyade människor behandlades under plantageägarnas slaveri och förtryck. Berättelsen handlar om den sextonåriga flickan Cora. Hon är slav på en bomullsplantage i Georgia. Efter att hennes mor försvunnit blir hon både mobbad och utstött.

Caesar, en av de nya slavarna, berättar för henne att han tänker ge sig av norrut och vill ha henne med sig som lyckobringare. Först tror hon att han är enfaldig när han säger att han känner till en underjordisk järnväg som kan ta dem därifrån. Men efter att ha blivit pryglad bestämmer hon sig slutligen för att fly med honom. Med sig får de flickan Lovey, som snart blir tillfångatagen. Caesar och Cora flyr för sina liv genom de hemliga tunnlarna där tåget tar dem vidare en liten bit i taget.

Efter sig har de den brutale slavjägaren Ridgeway som knappar in på dem alltmer. De blir jagade från stat till stat av denne slavjägare som sätter som sitt mål i livet att tillfångata Cora och samtidigt förinta den underjordiska järnvägen. Hans besatthet av att fånga Cora kommer av att hennes mor Mabel hade lyckats undkomma honom.

I verkligheten fanns ingen underjordisk järnväg. Däremot fanns det ett nätverk av frivilliga som hjälpte slavar bort från plantagerna till ett värdigare liv i norra USA. Boken är en obehaglig påminnelse om slaveriets grymheter och det finns många skildringar i boken som framkallar rysningar. Det är inte bara slavägarna som är direkt ondskefulla, utan det finns också en hierarki bland slavarna själva, där somliga mer än gärna förkovrar sig på andras olycka. Till exempel har Cora en pytteliten odlingslott på plantagen, som hon använder till att så sina egna grödor på och denna stackars lilla jordplätt har giriga ögon på sig. Man förstår att vid minsta tecken på svaghet från Cora's sida är odlingsplätten borta. Den här boken är en riktig bladvändare.

Boken Gone Girl av den amerikanska författaren Gillian Flynn kom ut på svenska år 2013. Berättelsen handlar om Nick och Amy Dunne, ett par som har allt kan man tycka. När Nick's föräldrar blir sjuka flyttar de från New York till Nick's hemort i Missouri. Flytten blir omvälvande för dem båda, men kanske mest för Amy. Hennes föräldrar har gjort henne mer eller mindre berömd genom sina barnböcker om den "Fantastiska Amy," med dottern som förebild. På Nick's hemort finns inte mycket för henne att göra på dagarna.

Handling
Berättelsen börjar med att en granne ringer Nick på puben som han driver med sin syster och berättar att deras ytterdörr står öppen. När Nick hastar hem, denna deras femåriga bröllopsdag, är Amy försvunnen. Vardagsrummet är upp och ner och det finns blod på köksgolvet. Nick blir naturligtvis den huvudmisstänkte och hans skuld tycks allt klarare, mycket på grund av att han inte beter sig så som en förtvivlad make borde bete sig.

Upplägg
Historien är fantastiskt bra berättad. Vi får följa både Nick's egen version av historien, men också Amy's, via hennes dagbok som sträcker sig flera år tillbaka i tiden. Till att börja med är deras skildringar ganska lika varandras, men så småningom börjar de dela sig rejält. Som läsare sympatiserar man ibland med Nick, ibland med Amy. Hela berättelsen är en nattsvart och skrämmande historia med ett minst sagt oförutsägbart slut. Gillian Flynn tar med sig läsaren in i människans förvridna psyke på ett sätt som gör att man inte glömmer den här boken i första taget. Min rekommendation till den som ännu inte läst den är: läs och njut, för det här är riktigt riktigt bra!

Hannah Green är en pseudonym för Joanne Greenberg som själv var intagen för schizofreni som barn. Boken är alltså mer eller mindre självupplevd och är berättelsen om riket hon hade skapat i sin fantasi. Riket hette Yr och där talades språket yri. Slätterna i Yr blev en plats dit hon kunde rymma när hon behövde trygghet, men så småningom blev rikets gudar alltmer hotfulla. Ibland ter sig boken lite som en fantasyroman även om man hela tiden är obehagligt medveten om att huvudpersonen Deborah upplever det här som synnerligen verkligt, även fastän hon någonstans vet att det inte är det. Det är dock i Yr hon tillbringar större delen av sin tid. Boken berättar om hur hon med doktor Frieds hjälp sakta tar sig ur Yrs grepp. Man får också en omskakande skildring av livet på ett mentalsjukhus. Boken tar också upp föräldrarnas pendlande mellan skuld och förtvivlan, men också kärleken till ett annorlunda barn. Det är också en naken skildring av en människas kamp för att ta sig ut ur sitt eget huvud och hur oerhört svårt det kan vara. Boken är en ganska obehaglig läsupplevelse, men en bok som alla borde läsa för att få en inblick i vad psykisk sjukdom kan innebära. Mycket läsvärd.

Kvinna inför rätta är den brittiska författaren Louise Doughty's sjunde roman, med vilken hon fick sitt stora internationella genombrott. Boken gavs ut på svenska år 2015 och har fått epitet som "Årets bästa thriller," "Årets bästa deckare" och "Årets bästa spänningsroman".

Handling
Boken, som är skriven i jag-form, handlar om den 52-åriga genetikforskaren Yvonne Carmichael. När hon blir inbjuden till House of Parliament för att föreläsa, träffar hon en främling som hon attraheras av och de har intimt umgänge i en krypta i källaren, till vilken han har en nyckel. Detta blir upptakten till hemliga passionerade möten. Som läsare känner man redan till att det hela slutar illa, eftersom prologen tilldrar sig i vittnesbåset i en rättssal. Yvonne Carmichael står anklagad för mord och börjar berätta sin historia om kärleksaffären och våldtäkten som slutade med att hon nu står inför rätta. Det är en roman om det onda och det goda, om vad som är rätt och vad som är fel men också om moral och omoral.

Detaljrika scener
Trots att boken har en i min åsikt lite väl lång startsträcka, berättar Yvonne Carmichael sin historia oerhört detaljrikt. Jag kan inte undgå att känna en oerhörd sympati för den här kvinnan och rättegången mot henne är bitvis plågsam att ta del av. Något som störde mig en aning till en början var att hon berättar en stor del av sin historia till en "du," det vill säga hennes älskare. En man som förblir namnlös under större delen av boken. Det är också störande att Yvonne Carmichael, som kvinna, blir den som får bära hundhuvudet i den uppdagade otrohetsaffären, trots att hennes älskare också är gift. Det är skickligt av Louise Doughty att låta läsaren följa med i Yvonne Carmichael's vittnesmål utan att till fullo få veta vad som egentligen hände och hur det faktiskt gick till, förrän alldeles i slutet av romanen.

Kriminaldrama och kärlekshistoria
Man skulle kunna beskriva boken som ett kriminaldrama eftersom den berättar om ett rättsfall. Men den är också en kärlekshistoria samtidigt som den håller både spänningen och dramatiken på topp. Om man inte störs av att förflyttas fram och tillbaka i tiden är det här en riktigt nagelbitare. Man vill forcera boksidorna för att få veta hur det ska gå för Yvonne Carmichael, samtidigt som man vill läsa noggrant för att inte riskera att missa någon viktig detalj i hennes berättelse. Själva upptakten till hela berättelsen känns dock inte riktigt trovärdig. En kvinna som Yvonne Carmichael skulle knappast hala ner trosorna så kvickt för en fullständig främling. Det är det enda i berättelsen som haltar en aning. I övrigt är boken definitivt läsvärd.

Året är 1867 och vintern tar ett allt stadigare grepp om den lilla bosättningen Dove River. Här i vildmarkens utkant hittas en franskättad pälsjägare mördad och skalperad i sin stuga. Mördarens spår leder mot norr och den stora tundran. Det brutala mordet väcker uppståndelse bland de få innevånarna i det lilla nybyggarsamhället och gör att gamla konflikter bubblar upp till ytan.

Bokens huvudperson är Mrs Ross och det är hennes son Francis som blir den huvudmisstänkte, eftersom han gett sig av från Dove River i samband med mordet. Två karlar beger sig ut i vildmarken för att hitta honom. Mrs Ross är dock övertygad om sonens oskuld och tar hjälp av halvblodet Parker för att finna sonen innan någon annan gör det.

Trots att det är en mördare som eftersöks, är boken definitivt inte en kriminalroman. Miljön är hård och karg, liksom en del av de människor som lever här. Språket är tydligt och vackert och miljöerna beskrivs på ett sådant sätt att man riktigt känner frosten, kylan och ödsligheten i det enorma vintriga landskapet.

Det finns gott om bihistorier i den här romanen, men alla bidrar på ett eller annat sätt till romanens huvudspår. Själva mordgåtan nystas upp i ett mycket långsamt tempo och det är först i slutet av boken vi får veta vem mördaren är. Det är inte själva mordgåtan som är det egentliga i den här romanen, utan alla de livsöden vi får möta. Det är också dessa som gör den här historiska romanen riktigt bra.

Rekommenderas varmt till alla som inte nödvändigtvis kräver ett högt tempo, utan gärna läser en bok med högt innehåll och intressanta karaktärer i samband med en fantastisk naturskildring. Berättelsen ger också plats för lite romantik, trots att boken inte har mycket gemensamt med en kärleksroman. I Vargars följe är skriven av Stef Penney och kom ut på svenska år 2010.