Siv Forsblom

Herbert bor hos sin farfar i Eldsala. Dit kommer en mystisk främling för att hyra ett av rummen i ladan, som Herberts farfar gjort i ordning att hyras ut till sommargäster. Ur främlingens resväska droppar någonting rött och Herbert tror att det är blod. När städerskan städar främlingens rum smiter Herbert nyfiket in och hittar en bok i fönstret med namnet De som aldrig sover. Boken har också ett Z i guld. En kväll ser han en kille under en gatlampa med ryggen nedsmetad av blod. Han håller en död kanin i händerna. När han berättar för farfar och hans vän Sally vill de inte riktigt tro honom. Han upptäcker att främlingen som hyr rummet i ladan samlar på getingar. Samtidigt börjar en epidemi sprida sig i Eldsala. Folk blir sjuka. Deras ögon blir röda och de får feber. Sakta förvandlas de till zombier. Samtidigt som Herbert och Sally måste akta sig för de allt fler zombierna i byn, planerar de att rymma om myndigheterna inte låter Herbert bo kvar hos sin farfar. De har varit på besök och menar att Herberts farfar är för gammal för att orka ta hand om Herbert. I sådana fall ska de fly till den gamla kvarnen i skogen, har de bestämt. Kvarnen tycks också vara en plats dit zombierna inte vill gå, upptäcker Herbert när han blir jagad genom skogen. Det är någonting med kvarnen som håller dem på avstånd, men vad? Samtidigt försöker främlingen, som heter Alexander Lukas, hitta ett botemedel mot febern som förvandlar folk från människor till blodtörstiga varelser. Det blir en kamp mot klockan.

Det här är riktigt spännande och perfekt läsning för unga bokslukare. Lagom läskigt med en bra intrig. Jag måste säga att som högläsande vuxen hade jag minst lika stor behållning av boken själv.

Det här är den första boken jag läste av den engelska författaren Minette Walters och i mitt tycke hennes allra bästa. Hon gör en personskildring som är så skarp att det går att se personen framför sig.
Boken handlar om journalisten Rosalind Leigh, kallad Roz, en kvinna som har ett mycket infekterat förhållande till sin före detta make, vilken hon beskyller för sin dotters död. Roz är något av en arbetsnarkoman, troligen för att inte gräva ner sig över den förlorade dottern. Hon får i uppdrag att skriva om den morddömda Olive Martin, en kvinna som sitter fängslad för att ha begått ett makabert mord, där offren, Olives mor och syster, styckats och lagts ut som ett pussel.
Beskrivningen när Roz första gången träffar Olive är så tydlig och levande att det känns som att man ser kvinnan komma gående. Minette Walters beskriver denna obeskrivligt motbjudande och groteskt feta kvinnans sätt att röra sig oerhört levande. Man ser hur mödosamt hon tar sig fram. Hur de feta låren gnider mot varandra när hon rör sig och liksom långsamt hasar sig fram.
Under sina efterforskningar om mordet blir Roz alltmer osäker på om Olive, som fått öknamnet Skulptrisen (eftersom hon har som hobby att skapa lerfigurer), verkligen har begått de ohyggliga morden. Roz tar kontakt med Hal, en av de poliser som utredde mordet när det begav sig. Hal har slutat som polis och driver en restaurang och det hettar till lite mellan dessa båda.
Från att ha varit närmast äcklad av Olive, växer sakta en slags vänskap fram mellan Roz och Olive. Under efterforskningarnas gång får vi veta alltmer om den tystlåtna Olive och hennes liv. Hon har till exempel aldrig haft vänner och alltid varit mer eller mindre mobbad. Hon kan bli riktigt rasande och få utbrott, vilket gör att man tror att hon kan ha begått morden. Skulptrisen är välskriven och spännande och lite vemodig. Minette Walters fick en Edgar Reward för den här psykologiska deckaren. Ruggigt bra.

Handlingen utspelar sig i ett förfallet bostadsområde som heter Bassindale. Där bor människor som lever långt under fattigdomsgränsen. Jobb lyser med sin frånvaro, alkoholen är ständigt närvarande, liksom brukandet av droger. Ensamstående mödrar för en evig kamp mot de sociala myndigheterna. På gatorna härjar arga kriminella ungdomsgäng och den enda lagen här är djungelns lag. Invånarna som bor här kallar området för Acid Row. Hit kommer en ung kvinnlig läkare, Sophie Morrison, för ett hembesök. Samtidigt har en liten flicka på tio år som heter Amy försvunnit. Ryktet om den försvunna flickan sprider sig som en löpeld i Acid Row. Samtidigt florerar ett annat rykte, nämligen att en ökänd pedofil flyttat till området. Vad läkaren inte vet är att hembesöket är hos denne pedofil. Utanför samlar mobben ihop sina styrkor. Stridsropet "Skydda Amy" skallar och invånarna drar proppen ur allt sitt hat mot socialen, polisen och den nyinflyttade pedofilen. De drar sig inte ens för mord, om det skulle komma till det. Mitt i allt detta, som kommer att utvecklas till en regelrätt belägring, hamnar Sophie och det tillsammans med en man hon avskyr. Minette Walters beskriver psykologin hos en folkmassa på ett skrämmande sätt. Spänningen är närmast klaustrofobisk i den här berättelsen där flera historier vävs samman till en helhet. Välskrivet och mycket bra.

Den här boken har jag läst flera gånger. Den är skriven av den brittiske författaren och astrofysikern John Gribbin i samarbete med författaren Dougas Orgill. Gribbin har även skrivit böcker om bland annat kvantfysik, den mänskliga evolutionen, växthuseffekten och klimatförändringar.

Den sjätte vintern handlar om en ny istid som inträffar blixtsnabbt över hela norra halvklotet. Boken är skriven så långt tillbaka som 1979 men är aktuellare än någonsin, med tanke på de klimatförändringar vi faktiskt både kan se och mäta idag. I boken kämpar Dr Williams Stovin i motvind i sina försök att varna myndigheter över vad som är på väg att ske, något han gjort i åratal. Inte ens när staden Hays drabbas och livet där utplånas blir Stovin trodd.

När så golfströmmen plötsligt saktar in och stannar av är det redan för sent för myndigheterna att vakna. Detta får mig osökt att tänka på filmen "Day after tomorrow", som förmodligen knyckt det mesta ur den här boken, som dessutom är betydligt bättre än filmen. Till exempel att vargar samlas i stora flockar. Hur som helst, stad efter stad drabbas av omedelbar nedisning och människor fryses i ögonblicket (vilket får mig att tänka på de mammutar som hittats infrusna, fortfarande med gräs i munnen), allteftersom isen och kylan obevekligt sprider sig söderut till Chicago, Oslo, Montreal, Moskva och så vidare.

Vi får följa flera grupper av människor i olika delar av världen som desperat försöker ta reda på vad i hela friden det är som håller på att hända, eller bara överleva. Skördar förstörs och djur går under. Människor flyr söderut undan den dödliga kylan. Över 15 000 år av värme har invaggat mänskligheten i en tro att en istid inte skulle kunna inträffa så snart eller så snabbt. Alla hade trott att det var ett scenario som låg i en avlägsen framtid, precis som vi trott om klimatförändringarna här och nu. Bokens slut ger dock hopp om att problem går att lösa genom ett globalt samarbete. Den här boken är en av mina största favoriter.

Boken kom i romanform 1911 och det här är en nyöversättning av originalet, därför kan språket verka lite föråldrat. Peter Pan och Wendy är en klassisk saga och berättelsen är ett stort, lustfyllt äventyr ända till det bitterljuva slutet.

Wendy har mött Peter Pan i drömmarna, men en natt finns han där livs levande, klädd i en dräkt av löv. Det står inte på innan han lyckas locka med sig Wendy och hennes bröder på deras livs äventyr. I Landet Ingenstans slåss nämligen Peter Pan och de förlorade pojkarna mot indianer och när de inte gör det, slåss de mot Peter Pans ärkefiende Kapten Krok och hans pirater. Trots att boken är rolig innehåller den ett visst allvar. Kontentan i berättelsen är den att alla åldras och den enda som förblir ett barn för alltid är Peter Pan.

Trots sina finurligheter och lustigheter kan Peter Pan vara både självisk och mallig, samtidigt som han är tanklös på ett barns vis. Också älvan Tingeling har sina mörka sidor. Hon kan vara både hämndlysten och elak. Ska man säga något negativt, så är det den stereotypa skildringen av indianerna och det faktum att Wendy, som enda flicka på ön, blir alla pojkarnas mamma.

Slutligen, Peter Pan är en underbar figur och boken innehåller mycket humor, en del så subtil att bara en vuxen förstår.

På botten av en flod i en idyllisk by i norra England, hittas den ensamstående mamman Nel drunknad. Hon hade nästan avslutat sin bok om floden och alla dess offer, när hon plötsligt beslutar att ta sitt liv genom att, som så många före henne, hoppa från den höga bron. Bara månader tidigare hittades tonårsflickan Katie drunknad på samma ställe. Det är inte troligt att någon av dem begått självmord, men floden har en historia av många tragiska händelser. Här har till exempel förekommit människooffer under den häxjakt som en gång bedrevs i byn.

En av byns tidigare invånare, Julie Abbott, återvänder hem för att ta hand om sin döda syster Nel's dotter Lena. Något hon gör motvilligt, då hon lovar sig själv att aldrig återvända. Syskonen har inte haft någon kontakt de senaste tjugo åren. I och med hemvändandet gläntar hon på dörren till allt hon velat förtränga.

Många är de personer som förbryllar Erin Morgan, kriminalinspektören som utreder dödsfallen. Flera av byns invånare tycks ha haft en relation till de båda döda och alla verkar dölja något. En av poliserna som är inblandad i utredningen är uppvuxen i byn och ryktet säger att han sett sin mor dränka sig i floden, något han inte minns överhuvudtaget.

I djupt vatten har ingen huvudperson, det skulle i så fall vara floden. Istället får vi följa utvecklingen genom flera människors ögon, där många dessutom berättar i jag-form. Berättarperspektivet skiftar mellan så många som elva personer, som alla har något med dödsfallen att göra, på ett eller annat sätt. Det tar också en stund innan man slutar bläddra tillbaka för att ta reda på vem som är vem.

Den här romanen är precis som Kvinnan på tåget en oförutsägbar historia om obehagliga hemligheter och vad som händer när de exponeras. Rekommenderas till alla som vill läsa en spännande och hyfsat snabbläst bok.

Det här är inte riktigt den karaktäristiska tokroliga Kinsella-romanen. Boken handlar mycket om den yta som har blivit så viktig att visa upp, framför allt i sociala medier. Man ska vara lyckad, ha ett innehållsrikt liv, om inte glitter och glamour, så åtminstone ett spännande liv. Katie Brenner ljuger ihop detta perfekta liv på Instagram även om verkligheten är så långt ifrån detta hon kan komma. När hon får sparken av sin chef flyttar hon till fadern och styvmodern på landet. Hennes far har kommit på en idé om lyxcamping och Katie hakar på, dock utan att släppa Instagram-lögnen, där hon hittar på en behändig tjänstledighet. Så en dag checkar mannen som gav henne sparken in. Det här är en bok i feelgoodgenren, både varmhjärtad, lite rolig och med förvecklingar.

Brottsplatsen är ett flickinternat där korridorerna rymmer både tonårsintriger och mörka hemligheter. Holly Mackey, som går på internatet, kommer till polisen med ett foto på Chris Harper. Hon har hittat det på skolans anslagstavla, där flickorna brukade posta hemligheter. Fotot har urklippta bokstäver som säger "Jag vet vem som dödade honom". Kriminalinspektörerna Moran och Conway ger sig in i internatvärlden för att hitta mördaren, något som blir allt annat än lätt. Tonårsflickorna på internatet är både intelligenta och beräknande och poliserna snärjs ideligen in i deras vävar av lögner och intriger. De är dock säkra på sin sak - en av dem måste vara mördaren. Parallellt med utredningen följer vi händelserna på internatet fram till mordet. Det här är en psykologisk och inte särskilt snabb roman, men klart läsvärd.

Författaren John Rothstein skjuts till döds i sitt hem av ett fan som tappar besinningen totalt när Rothstein enligt rykten slutar skriva. Han kommer över opublicerat material men hamnar i fängelse för ett annat brott. Trettio år senare hittar Pete Sauber en koffert med manuskripten. Istället för att lämna in sitt fynd tänker han ut en plan för att kunna hjälpa sin familj som har det svårt. Denna plan går inte riktigt som han hade tänkt sig och snart befinner han sig i en situation där hans liv står på spel. Det tar ungefär halva boken innan den pensionerade kriminalinspektören Bill Hodges och hans medhjälpare Jerome och Holly dyker upp och försöker rädda Sauber ur den knipa han försatt sig i. Boken är en fristående uppföljare till Mr. Mercedes och en spännande bladvändare.

Huvudpersonen i den här deckaren är maka till förövaren. Vi får följa Jean Taylor, vars man Glen blivit misstänkt för att ha rövat bort och dödat en liten flicka. Det hittas även barnpornografi och komprometterande chattkonversationer i mannens dator. Jeans make förvandlas till ett hatat monster och vännerna försvinner. Paret förlorar sina jobb och lever alltmer isolerat. Jean står dock troget vid sin mans sida och man undrar naturligtvis varför. När maken plötsligt dör beslutar hon att berätta allt hon vet.

Boken växlar mellan flera berättare; Jean, en grävande journalist, och en kriminalkommissarie. Det förekommer också en del hopp fram och tillbaka i tiden. Berättelserna bidrar dock till en intressant väv och det visar sig att allt kanske inte är som läsaren tror.

Författaren låter oss följa med i parets förflutna och vi ser tydligt hur Jean brutits ned av maken genom åren. Kanske är det därför hon står vid hans sida trots att han kanske förgripit sig på och mördat ett barn? Det här är så mycket mer än en vanlig deckare, mycket beroende på att berättaren känns aningen opålitlig, lite som i Gillian Flynns Gone Girl. Man vet inte riktigt. Vi får också läsa om den cyniska och direkt osmakliga hetsjakt journalisterna driver.

Det finns några irrelevanta bihistorier i boken men i övrigt är den riktigt bra.